Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

måndag 26 december 2011

Fasansfull skräckfylld biltur

Den här bilden tog jag häromdagen när bilen framför mig körde i 28 km
i timmen på 70- väg (det var inte ens halt, utan typ 4 plusgrader, även om min
termometer är trasig och visar betydligt kallare) och kön var låååång bakom.
Jag var så irriterad. Men hellre en sån här stolle än den idioten vi stötte på igår.
Mycket, mycket hellre...

Vilket fruktansvärd skräckresa!!!! Det är ren tur och väldigt mycket skicklighet som gör att jag sitter här och bloggar idag. Jag darrar fortfarande bara jag tänker på det.

På juldagens förmiddag packade vi bilen full för att åka till svärföräldrarna elva mil bort. Vid Tingstadstunnel i Göteborg måste man fila en del för att komma norrut på riksväg 45 och det gjorde som vanligt käre maken som är en mycket van bilförare.

Plötsligt såg jag hur en stor Chrysler dök upp bredvid oss - i vår fil fast till vänster om oss. Det finns inte direkt plats för två bilar där så jag hojtade automatiskt "Akta!" varpå maken tutade för att varna föraren i bilen som helt klart borde gått in bakom oss istället för att köra ikapp.

Istället för att bromsa in och lägga sig bakom oss gasar han och slänger sig vilt in framför oss och där TVÄRNITAR han. Poff! Stilla! Han går från ungefär 80 kilometer i timmen ner till noll på två sekunder. Som tur är reagerade maken instinktivt och bromsade allt som gick. Dessutom har han en Volvo som faktiskt själv bromsar för hinder som dyker upp framför bilen samtidigt som den larmar med ihållande och höga ljud och röda lampor längs hela framrutan, om man skulle ha slumrat till.

Eftersom bilen framför bromsade så snabbt insåg maken på ett halvt ögonblick att bilens bromsar inte skulle räcka till för att undvika en olycka, utan han girade undan allt vad han kunde också. Han tvingades slänga sig ut i vänsterfilen, som nu fanns där och undvek en mycket kraftig kollision med mindre än en ynka decimeter.

Hur f*n tänkte föraren av Chryslern? Det här är vad jag tror:

"Oj, här kommer jag från vänster och det dyker upp en bil med företräde från höger och det finns bara en fil. Jag prejar den bilen, eftersom störst går först. Högerregeln och vävning är för mesar.

Hoppsan, nu tutar han på mig. Visserligen får jag inte köra så här, men jag skyndar mig att köra om honom och kastar mig in framför honom. Det är inte okej enligt regelboken eller lagen heller för den delen, men jag gillar att improvisera. Så där ja, nu är jag före honom, men fasen vad förbannad jag är på att han tutade på mig.

Jag tvärnitar! Det borde irritera! Han kanske inte är tillräckligt arg för att jag prejade honom och sedan körde in tajt rakt framför honom, så en tvärnit borde göra susen. Han ska inte tro att han kan få tuta på mig ostraffat.

Så ja! Härligt med bra bromsar - nu står jag stilla! Om inte föraren bakom reagerat så blixtsnabbt hade jag och resten av min familj förstås sannolikt fått whiplashskador för resten av livet och bilen enorma plåtskador, men det hade det varit värt! Jag hade själv varit vållande till olyckan eftersom jag både prejat och gått in tajt, men det är väl ändå alltid den som kör på bakifrån som bär ansvaret? Jag måste väl få smita in var jag vill och tvärbromsa?

Jag är en fantastisk bilförare som skapar spänning och dramatik i trafiken och det hade absolut varit värt att jag själv blivit skadad för livet och hehehe, säkert de bakom mig också!"

Jag säger bara, fy fasen vad jag mådde illa av detta. Hela min kropp bara skakade och det tog timmar innan jag kunde varva ner ordentligt. Minnet av oktoberdagen 2002 då jag och våra två små barn, då ett och tre år gamla, blev påkörda bakifrån dök upp igen och jag kunde varken tänka eller andas.

Panikkänslan grep tag i mig och den enorma vanmakten som ligger i att inte kunna skydda sina barn höll på att kväva mig. Mina skador från olyckan 2002 övermannade plötsligt hela min kropp och jag fick anstränga mig allt vad jag orkade för att få ner luften i lungorna.

Om det varit jag som kört bilen hade jag aldrig lyckats så väl som maken gjorde. Han är van vid att köra både bilspel och bil IRL så han vågade gira rejält. Bilen är fantastisk som bromsar så bra själv och larmar, men det hade inte räckt, för allt gick för snabbt. Vi hade suttit som en klisterlapp i baken om jag kört och om vi haft en annan bil hade jag inte suttit här idag.

Snälla, snälla, kan inte alla köra fint i trafiken och vara rädda om varandra? Livet är farligt nog utan den här typen av galenskap.

Jag är fortfarande helt slut.

20 kommentarer:

Andra intryck sa...

Men vilken idiot! Tur att det gick väl! Ta hand om varandra!

Maria sa...

Fy vilken otäck upplevelse...

Tur att allt slutade bra i alla fall!

Kram

Unknown sa...

Det finns på tok för många sådana idioter i Göteborgstrafiken! Totalt respektlösa, både för sitt eget och för andras liv! Vad skönt att din make är en så bra bilförare med supersnabba reflexer!

Fram för återkommande körkortsprov, så får vi nog bort de värsta i alla fall!

Kram!

Vero sa...

Usch fy fan vilken resa. Vilka idioter det finns ute på vägarna. INte konstigt det händer olyckor. Usch och fy!

Duktiga Tjejen sa...

Vilken jävla idiot! Sånna där ska man anmäla. Vettefan för vad, eller jo, vårdslöshet i trafik. Inget händer säkert, men om tillräckligt många anmäler samma person inbillar jag mig att han/hon åker dit nångång.

Sjubarnsmamma sa...

Vad hemskt. Det finns många idioter i vår herres hage. Jag hoppas du mår bättre nu.

Kram kram

Mallan sa...

Fy, jag blir helt panikslagen bara jag läser det! Vilken kamikaze-idiot!

Tankar vid midnatt sa...

Hu så hemskt! Alla goda tankar till dig och tack till maken!

Hanna Lans sa...

Faktiskt tycker jag att bilisterna i Göteborg är sämre än andra. Eller mer vårdslösa. Det händer alltför ofta att jag kör på Söderleden i 90 och är på väg om någon i vänsterfil, så kommer någon dåre och kör upp i baken. Jag misstänker att de har på speedcontrol och räknar med att jag sak kasta mig in i högerfilen så att de slipper lyfta på högerfoten och bromsa. Jävla dårar!

Förresten: Jag mailade dig men har inte fått något svar. Kan du ta med en bok t en kompis i NYC? Jag kör förbi dig imorgon på väg t jobbet i så fall.

Västgötskan sa...

Nej, men herregud vilken galning!!! :-O
(Annars tycker jag faktiskt som tidgare pendlare till hisingen att de allra flesta kör bra genom tunneln).

Jag förstår att du reagerade! Särskilt om ni varit med om en krock tidigare.
Det är ungefär lika logiskt som tanten som från motorväg (110 km/h) på en avfart bromsar ner till stillastående för att det springer över en KATT. Visst, var rädd om djuren, men var mer rädd om ditt eget liv. Hade hon haft en lastbil i arslet istället för mig, hade hon inte levt idag. Men det hade förvisso katten.... :-(((

Tur att det gick bra för er i alla fall! Kram

Åsa sa...

Men stckare du...åååh, förstår det va vidrigt...å sån tur att det gick bra..Tog ni numret på idioten? Hoppas det...
va rädd om dig nu ...och familjen <3

kramar Åsa

Åsa ö sa...

Så läskigt det låter, fyyy........ Och vi som ser hur det kan gå då vi hamnar i sådan situation! Förstår att ni var skakiga ett bra tag efteråt.
Tur att det gick bra, kram

Joanna Björkqvist sa...

Andra intryck: Det var riktigt hemskt! Och jaaaa, vi kämpar med att ta hand om varandra!

Maria: Verkligen! Kram!

Cissa: Det var sannerligen tur att det var maken bakom ratten idag! Och återkommande körkortsprov är faktiskt en bra idé. Borde gå att genomföra! Kram!

Vero: Nej, det är verkligen inte konstigt! Men otroligt irriterande när säkert många av dem kan undvikas! Morr på dåliga bilförare...

Duktiga Tjejen: Det var utan tvekan vårdslöshet i trafik, det svåra ligger bara i att bevisa det. Omöjligt om ingen polis var där och såg det eller om det filmades... Jag tänkte ta numret, men struntade i det, eftersom det ändå inte skulle ge något. jag hade kunnat skriva ett argt brev när jag tagit reda på ägaren, men vad hade det hjälpt? han skulle kanske anmäla mig för hot...?

Smulan: Jodå, lite bättre ju mer tiden går, men det är så fruktansvärt otäckt när det händer och man vet hur illa det kan gå. Kram!

Mallan: Exakt så kändes det! Hu!!!

Tankar vid midnatt: Tack så mycket och ja, jag är så glad och tacksam över min grymme make!

Hanna: Usch, vad mycket tokigt de gör! Jag tycker det är så jobbigt att JAG ska behöva köra för alla andra också, kan de inte bara sköta sin del???? Antar att du tänker typ samma...

NU har jag äntligen läst ditt mejl - har inte kollat mejlkorgen under resan... Svar finns i din inkorg...

Västgötskan: Det var ju faktiskt några killar som körde in i en stolpe eller ett träd för att ett djur sprang över vägen för ett tag sedan. Någon dog i olyckan minns jag... Instinktivt gör man nog så, men tänk att leva med det... Räddat en hares liv, men dödat sin bäste vän... Suck... Kram!

Åsa: jag tänkte göra det, men det var ingen idé. Jag kan inte bevisa någonting. Sugigt, men sant. Kram!

Åsa Ö:Verkligen en rysare och tänk om det varit halt dessutom!!!! Eller legat en bil i vänsterfilen som vi smackat in i... Usch, jag mår illa när jag tänker på det.... Kram!

Anneli Stålberg sa...

Men fy vad läskigt! Jag är så glad att det gick så bra ändå. En del borde inte få behålla körkortet.
Kramar!

Susanne sa...

Fyyy, va otäckt

Joanna Björkqvist sa...

Anneli: Håller med! Önskade SÅÅÅ att en polis dykt upp från ingenstans och sett alltihop. Tveklöst hade det blivit åtal. Kramar!

Susanne: Ja, det är inte ofta man undkommer katastrofer med så grymt liten marginal...

Desirée sa...

Hujeda mig ... ggrrrrr. Tur det gick så bra. Jag har blivit påkrockad två gånger när jag stått still. 2:a gången fick den andra bilen bärgas och min fick dö på skroten.

*hatarmäni35årsåldernsomköraudi*

Joanna Björkqvist sa...

My Myself and I: Fy vad otäckt! Låter som rejäla smällar dessutom! Och du har klarat dig varje gång...? Fantastiskt i så fall!

Åsa Hellberg sa...

De där "jag äger vägen" är fullkomligt livsfarliga.
Vilken tur att det gick bra!

Joanna Björkqvist sa...

Åsa: Ja, det är verkligen otäcka, för de är så sjukt oberäkneliga! Kan dyka upp var som helst och göra vad som helst! Skönt att ha marginalerna och turen på sin sida...