Idag är det två månader sedan min älskade storebror lämnade oss och jag försöker fortfarande smälta det. Jag försöker inse att han inte får se forsythian blomma och känna hopp om vårvärme ännu en gång. Jag försöker ta in att sommarens solstrålar inte kommer att nå honom igen.
Att vi aldrig mer får höra hans röst. Inte krama honom.
Det är det tyngsta; att vi aldrig mer få höra honom och inte krama honom. Någonsin.
Jag har många bilder av honom. Härliga, glada bilder. Busiga, roliga bilder. Allvarliga, stämningsfulla bilder. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men jag tycker inte att det är sant. Var är hans ord nu? De där tusen? Än så länge hör jag hans röst när jag tänker på honom, men kommer jag alltid att göra det? Kommer jag alltid minnas hur han lät han han berättar något? Eller när han skojade? När han skrattade? Finns det för alltid lagrat hos mig?
Tänk om jag glömmer hur han lät? Tänk om jag sitter där om några decennier med mina bilder, där han för evigt är ung och fin, och jag, hans lillasyster, är gammal och har glömt hur han låter...?
Det gör olidligt ont att tänka så.
Och jag saknar honom något fruktansvärt.
16 kommentarer:
Kanske har ni videofilmer som han är med på så du kan höra hans röst :)
Varma kramar
Du kommer aldrig att glömma de där dofterna, skratten, rösten osv. Aldrig! Jag lovar. Det är bara att blunda och känna/lyssna inåt. Kanske det kommer ta lite tid... men det finns där. Alltid!!
Nej, du kommer inte glömma.
Minnen; stunder, blickar, dofter, röster stannar kvar. För alltid. Jag lovar!
Stor kram!
Jag minns vissa fraser bror brukade säga. "Det var som fan" och " Det är okej syrran!" och Tjarå, vi hörs syrran!" Han sa alltd syrran till oss syrror. "hörö syrran" "Kan du syrran"...
Och blicken, blicken minns jag. Den som kunde vara så oändligt sorgsen men ibland också oändligt lycklig.
Kram!
*kramar om*
Tusen kramar...
Det finns många olika sätt att beskriva sorg på - och inte minst de olika faser som måste gås igenom.
Jag har valt att se det som ett sakta snurrande hjul som försöker ta sig upp i cirkelrörelser från havets botten till vattenytan.
Ibland är du närmre botten, ibland närmre ytan men fort går det inte!
Kram
Min pappa dog för snart 14 år sedan och av egen erfarenhet kan jag lova dig att det är mycket man INTE glömmer. Man bär med sig många, underbara minnen som man kan plocka fram ur hjärtat hur ofta man vill. Jag tänker fortfarande på min pappa flera gånger varje dag, ibland samma minnen om och om igen och ibland ploppar det upp nya minnen.
Ta hand om dig och dina kära, kramar
Det är tungt att gå vidare efter något så fruktansvärt jobbigt. Jag är säker på att du kommer att fortsätta minnas. För mig är det så att vissa dofter, saker eller situationer triggar fram minnen av dem som lämnat oss. De finns på något sätt alltid vid sidan om oss. Det känns trösterikt.
Många varma kramar!
Nej, du glömmer aldrig.
Skickar över den största kramen.
Tack för dina värmande ord.
När jag läser ditt inlägg, så är det precis så jag känner.
Har knappt sovit inatt och ska strax ut och promenera med en väninna. Begravningen börjar kl 13:30, så det är många timmar kvar.
All kärlek till dig <3
Jag förstår precis hur du känner! Sitter här med tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg och min skräck för att glömma mammas röst poppar upp igen. Vet att hennes röstbrevlåda fortfarande finns kvar en veckan men vet inte om jag vågar ringa för att lyssna en sista gång...kommer nog aldrig sluta gråta då....kram
Jag säger som många andra - du kommer INTE att glömma.
Jag tror det finns lagrat såpass att det inte går att glömma.
Jag minns min farmor, hon dog för 12 år sen, ganska precis. Jag minns hur hon gick, hur hon pratade, hur hon svarade "20148" i telefonen. Hur tungt hon andades. Hur hon knep ihop ögonen då hon skrattade. Hur hon lät då hon skrattade. Hur upprörd hon kunde bli när sönerna retade henne. :)
Det är fina, så fina minnen och jag tror att jag kommer bevara dem för evigt inom mig.
Stora kramar!
Men ååh skruttan..du kommer minnas han, både röst och annat..lovar dig :)
Han har solen nära varje dag och hans er er, det e jag övertygad om.
Jag vet inte om du tror på sånt, men det finns medium du kan besöka om du vill prata med honom igen :)
Stor kramis!
Kramar om dej.....
Jag tror att din bror alltid kommer vara med dej. Du kommer inte glömma, han finns hos dej alltid men på ett annat sätt .
Bilder känsla och minnen kan ingen ta ifrån oss.
KRAM
Minnet lever, så du kommer aldrig att glömma hur han lät.
Jag lovar!
Kram!
Skicka en kommentar