Världens finaste mamma

Tänk att just jag fick världens finaste mamma. Det är faktiskt inte illa. Idag är det Mors Dag och strålande sol - vilken härlig kombo.

När jag var liten var mamma hemma med oss i barn i många år, för hon tyckte att det var en så viktig och värdefull tid. Ofta satt vi och ritade och jag ville alltid att mamma skulle rita prinsessor, så det gjorde hon. Hundratals söta prinsessor med långt hår, krona på hjässan och vida klänningar i vackra färger har hon tecknat fram genom åren. Ibland gjorde hon en hel kungafamilj på spelkortstema och så var kungen Kung Spader, drottningen Drottning Hjärter och tillsammans hade de barnen Prins Klöver och Prinsessan Ruter. Deras kläder bar de tjusiga symbolerna och de var bedårande, allihop.

När vi kom hem från skolan doftade det ofta nybakat och vi fick äta hur många bullar vi ville. Mums, vad vi åt. Och alla sagor som hon läst. Alla plåster hon satt på såriga knän. Alla gånger hon sagt att det ordnar sig...

Även som vuxen har jag väldigt nära och tät kontakt med min mamma och det var så otroligt värdefullt när jag själv fick barn och undrade massor. Mamma är inte bara mamma, utan även en klok distriktssköterska med erfarenhet av hundratals barn genom sin BVC-mottagning. Inte undra på att jag ringde henne så fort jag hade funderingar över mina små barn. Och det gör jag faktiskt ännu.

Det var så idén till min roman föddes. Om man inte har en mamma att ringa i tid och otid, hur gör man då? Hur mår man då? Dåligt som sjutton, tänkte jag och så föddes Saga Allerlöv, som jag lät förlora sin mamma redan vid 15 års ålder. tack vare dagböcker som hennes mamma skrev när Saga var bebis återknyts kontakten, för hon får dagböckerna när hon själv fött sitt första barn. De blir ett stort stöd för henne och mamman får en viktig roll i hennes liv igen.

Jag är så glad och tacksam över att min mamma lever, alltid finns där för mig och är så fantastisk som hon är. Hon har precis gått igenom det allra svåraste man kan uppleva i sitt liv, hon har förlorat sin förstfödde son, men hon kämpar så varje dag. Jag beundrar henne för det och precis allt annat som hon är och gör.

Älskade mamma, jag är så glad över att just du blev min mamma! Jag älskar dig!

Aldrigheten och evigheten

Idag är det tre månaders sedan jag väcktes av det hemskaste telefonsamtalet jag fått hittills i mitt liv. Hela dagen förflöt som i en dimma och jag hade aldrig kunna tänka mig hur många tårar som skulle trilla. Vilken bottenlös förtvivlan jag skulle känna. Hur urgröpt min själ skulle kännas. Och hur maktlös jag skulle känna mig.

Jag är en fixare. Jag fixar saker. Om det är något som krånglar så brukar jag lösa det. Kanske inte alltid själv, men jag kan i alla fall hitta någon som kan hjälpa mig. Jag ser alltid möjligheter, lösningar och utvägar. Och vips, så är problemet löst.

Min älskade storebror hade lovat att ringa mamma och pappa när han kom fram till Thailand, så de skulle veta att allt var okej, men han gjorde aldrig det. Efter ett par dagar var oron förstås stor och då kom jag på att jag har en före detta klasskompis som är syster till en annan kille som var där nere samma tid. Jag skrev ett meddelande till henne på Facebook och frågade om hon möjligen kunde kolla med sin lillebror om allt var okej med min storebror.

Det tog bara någon timme så fick jag svar tillbaka. Båda bröderna satt i baren och hade trevligt. Min bror hade försökt ringa våra föräldrar massor av gånger, både från sin egen mobil och från andras, men det var något som gjorde att det inte fungerade. Det kändes underbart att kunna ringa till mamma och berätta att allt var bra. Jag fixade och mina föräldrar blev glada. Antagligen blev även min bror lättad, eftersom han förstod att vi var oroliga för honom.

Ett par dagar senare lyckades han till slut ringa och även mejl och sms fungerade, så vi kunde ha kontakt allihop.

Det som hände den 26 februari kunde jag inte fixa. Jag kunde inte göra någonting alls för att olyckan skulle bli ogjord. Det enda jag kunde göra var att gråta och förbanna det fullständigt meningslösa och orättvisa att att vi förlorat någon vi älskade så mycket.

Min förre rektor, som är en mycket klok och varm människa, skrev att han läst om en kvinna som förlorat ett av sina barn och hon sa att det är aldrigheten som är det värsta. Exakt så känner jag med. Det går inte att ta in att jag aldrig ska få kramar min bror igen. Att jag aldrig ska få höra hans röst. Att vi aldrig ska ta en bild på oss fyra syskon för att glädja vår mamma igen. Aldrig någonsin. Aldrig, aldrig, aldrig - vad vi än gör och hur mycket vi än anstränger oss.

Det är aldrigheten som är det allra värsta och mest smärtsamma och den pågår i evighet.

Stora bokbytardagen = bokkul

Äntligen är den här, Stora bokbytardagen. I tisdagens lokaltidning kunde kungsbackaborna läsa att jag kommer att hålla i ett bokbyte vid Onsala kyrkas parkering mellan klockan 16 och 17 idag. Jag ser fram emot att få se många glada bokbytare dyka upp och har har själv redan plockat fram fem böcker som jag har tänkt ska få nya ägare. Kanske hittar jag fler under dagen, men minst fem blir det i alla fall.

Jag tycker det är kul om det inte bara är gamla tummade böcker som man själv inte gillar som man passar på att byta bort, så därför har jag med omsorg valt ut några böcker som jag faktiskt tycker om och dessutom tre olika typer av böcker.

På pocketfronten valde jag två böcker som vi läst i bokcirkeln och vill ni veta mer exakt vad vi tyckte om dem kan ni läsa det HÄR. Jag gillade i alla fall båda, även om jag reagerade på att ordet "matos" användes hela tre gånger i Linda Olssons roman. När jag påpekade det i bokcirkeln var det någon som undrade om jag för anteckningar över orden medan jag läser, men det gör jag förstås inte. Det är bara det att jag själv inte ens kan minnas när jag sa matos senast och då tycker jag att tre gånger i en enda bok blir väldigt mycket.

Två kokböcker passar jag också på att byta bort, för det måste inte vara romaner det handlar om. Jag valde två som är både snygga och bra och tänker att de kan vara inspirerande för någon att bläddra i.

Min tolvåriga dotter kommer också att vara med och byta bort någon bok och hon kommer förstås att ta med sig minst en barn/ungdomsbok, så det blir mycket bra spridning bland våra titlar.

Som avslutning vill jag ha något riktigt exklusivt och då slår jag till med ett signerat exemplar av min egen roman Nära dig. Min förhoppning är att det blir något av en stafettbok, så att den nästa år får en ny ägare på Stora bokbytardagen. Om jag ska byta bort den vill jag ha någon riktigt bra bok tillbaka och det hoppas jag att jag får.

Kanske av dig? För du kommer väl?

Finfika på solig altan

Söta dottern är en riktigt konditor och idag bakade hon ljuvliga muffins i två olika smaker. Varför nöja sig med en smak när man kan göra två?

I vaniljmuffinsen var det hackad vit choklad i i chokladmuffinsen mörk choklad. Båda var himla goda kan jag rapportera, för självklart tog jag en av varje. Det gick alldeles utmärkt att mumsa i mig båda två, för det var inga amerikanska jättemuffins direkt. Av den översta bilden att döma kan det vara svårt att se hur små de är, men när dottern håller upp dem syns det tydligt.

Hon har dessutom varit så finurlig att hon har gjort en frosting-tärning och lagt på varje. Eftersom hon vet att motstående sidor på en tärning alltid blir sju ihop, så gjorde hon så att de två som hon, sonen och jag skulle fika på var precis så. Jag fick 2+7, sonen 3+4 och hon själv 1+6 och det betydde att alla fick sju silverkulor var att knapra på.

Det ska inte bara vara gott och vackert, utan det ska vara rättvist också.

Våra släktingar aporna

Vilken ljuvlig liten nyfödd makakunge! Jag ville bara ta hem den.

Ölands djurpark är väldigt trevlig, särskilt i strålande sol som vi hade senast. Våra favoritdjur är utan tvekan aporna och det finns många olika sorter att charmas av.

Därför blir det ett kort inlägg med massor av fina bilder idag.

Högt upp i trädet satt björnen och slappade.

För fem kronor kan man köpa lite mat till
getterna. Och sen kan man klappa dem.

"Jag tror jag ser en liten loppa här, så ligg still, älskling!"

En helt utslagen kamel.

Apan vill såklart sträcka ut handen och hälsa på fina dottern.

Här hänger jag och solar ryggen.

Bedårande Herr Nilsson. Nog ser det nästan ut
som om han har koftan på sig också?

Äntligen temperaturer värdiga en tiger.

Vilket vackert och mäktig djur det är ändå.

Den här apan drack så fint ur handen som han stoppade ner i
vatten som var nedanför honom - sött.

En schimpans som sitter stadigt.

Maskrosor verkar smaskens. Han åt säkert tjugo stycken.

En avslutning i vattenlandet var inte fel denna heta dag,

Mycket rolig bil

Temperaturen den 23 maj klockan 20.26 enligt bilen; NOLL grader.

Jag har en väldigt rolig och charmig bil. Vintertid brukar jag säga att den visar den upplevda temperaturen utomhus och den är alltid avsevärt lägre än den verkliga temperaturen. Jag gillar att den liksom håller med mig, för jag fryser många månader om året och är helst inomhus mellan oktober och april.

Aningen varmare enligt hemtermometern.

Idag tycker jag nog att bilen tog i lite väl mycket i alla fall, för den visar att det var exakt 0 grader och varnar för halka med en röd liten snöflinga. Öh, det var inte riktigt det var jag var rädd för när jag hämtade hem sonen efter en dryg timmes dans i en danslokal där luften var slut redan innan lektionen började. Att jag skulle halka omkring på vägen hem fanns inte i min värld.

När jag kom hem tog jag en bild på termometern hemma och den visade nog faktiskt verkligheten aningen bättre, för det stod att det var imponerande 27,4 grader utomhus och 27,1 grad inomhus.

Även om jag gillar bilens sympatiska drag med att visa den upplevda temperaturen, så får jag nog ändå erkänna att det just idag inte riktigt stämde.

Den visade fel på exakt 27,4 grader. Och jag upplevde alla de där graderna, för varmt är det ännu, fast klockan drar sig mot 21.

Underbart.

Vackra orkidéer på Alvaret

Vi hade ett underbart väder på Öland och till skillnad från förra gången vi var där på besök betydde det att vi var ute en hel del. Självklart tog vi oss en tur till Alvaret, för att att kika på de vackra och vilda orkidéerna som växer där.

Jag hade ingen aning om att det finns hela 44 orkidéarter i Sverige och att imponerande 28 av dem finns på Öland. Det här är den perfekta tiden för att se orkidéerna blomma och nog var det vackert. Vi såg inte alla 28 arterna, men i alla fall flera stycken och det fick räcka för oss.

Idag får det bli ett riktigt bildinlägg, för det är kul att ha så många fina bilder och det gäller att få användning för dem. Jag vill ju gärna dela med mig av naturens skönhet.

När vi strövat runt på Alvaret en bra stund upptäckte sonen något som vi tyckte var ännu mer exotiskt än blommorna och det var en samling med larver. En del hade precis börjat röra på sig medan andra låg blickstilla fortfarande. Det var otroligt fascinerande att få se.

Vad det var för sorts larv vågar jag inte säga, för när jag kikat runt lite på nätet finns det flera som ser ut ungefär så här. Om det är någon som vet vad det är för sorts larver får ni gärna berätta det för mig. De var i alla fall väldigt söta och kommer säkert att bli något mycket flott i sitt nästa stadie också.

Vackra äppelträd stod också i full blom.

Massor av tjusiga väderkvarnar fanns det förstås också och även dem var jag tvungen att ta lite bilder på, för annars känns det inte som om vi varit på Öland. Vid den här nedan fanns ett litet bord, så där satt vi och åt lunch. Riktigt mysigt, men väldigt blåsigt var det. Den här väderkvarnen var riktigt stor och det syns både på hur litet bordet bredvid är och att sonen står högst upp på trappan och ser rätt liten ut.

Efter en lång dags utflykt var det som vanligt skönt att komma hem till våra mysiga stuga, som vi hyrt. Den ser kanske inte så stor ut, men den är inte alls liten inuti, utan riktigt rymlig och väldigt mysig.

Nu kan jag inte sitta och dregla över den vackra naturen och Öland längre.

Det är absolut dags att jobba!