Vacker soluppgång i kylan

Trots att termometern upplyste mig om att det var 9,8 minusgrader ute i morse bestämde jag mig för att fotografera soluppgången. Det var väldigt blåsigt och därför bitande kallt, men snabba inhopp i bilen i väntan på att solen skulle stiga lite, lite mer gjorde att jag överlevde, även om händerna var fullständigt djupfrysta och värkte efter bara några minuter utomhus.

Det blev i alla fall en vacker stund i naturen och jag tänkte på de arma stackarna som bodde i vårt kalla land långt innan det fanns elektricitet. Det måste ha varit ofattbart kallt och mörk ett halvår i taget. Jag hade aldrig överlevt. Men å andra sidan var nog snittåldern på de avlidna på den tiden ungefär 35 år. Och då hade man antagligen redan hunnit bli både mormor och farmor och det var dags att lämna över till de yngre generationerna.





















När jag kom hem satte jag genast på tevatten och drack sedan en stor kopp Adventte, som våra snälla norska vänner hade med sig i helgen. Riktigt gott var det och det värmde både kropp och själ.