Och så Candy Crush

Det är ju inte ett dugg konstigt att jag lägger mig så sent varje kväll. Hur ska jag annars hinna spela alla spel?

Ljuvlig blå himmel

Åh, vilken underbart blå himmel vi har haft idag och så ljuvligt värmande solen har varit.  Jag satt ute på Bulgarienaltanen i över två timmar och bara njöt av den första vårvärmen för året. Det är nästan alltid lä där och det var det idag igen, annars var vinden bitande kall på andra sidan huset.

När käre maken kom hem frågade han om jag druckit något starkt, för att jag var så rosig om kinderna. Dessvärre hade jag inte gjort det. Det kan inte vara chardonnaytimme varje dag, tyvärr.

Idag gick det dessutom bättre på Ordjakten än i går. Det kändes lite skönt, för igår var jag pinsamt dålig. Jag sympatiserar helt med min medspelare i omgången nedan för jag vet alltför väl hur det känns när orden bara inte finns där...

Ett diskret gapflabb

För ett par decennier sedan läste jag att Calle Norlén ansåg att hur ofta och hur mycket man skrattar är ett mått på hur festligt liv man har. Om man skrattar ofta har man ett kul liv, men om man sällan drar på munnen har man det rätt trist.

Jag har genom åren tänkt rätt mycket på den analysen. Det är självklart något läskigt över att inte minnas när man skrattade hjärtligt så man kiknade senast, men samtidigt kanske det är helt naturligt att inte få träningsvärk i magen av gapskratt när man är äldre än 13 år...

Med detta sagt vet jag inte hur kul liv jag har utifrån Calles måttstock. Jag ler ofta och skrattar nog varje dag oavsett läget. Men betyder det att glädjen går på djupet? Betyder det ett lyckligt liv? Ingen aning, faktiskt.

Det jag i alla fall vet är att jag idag skrattade så sinnessjukt mycket när jag pratade med mamma i telefonen att jag fick hålla i magen för den hotade att hoppa bort från kroppen i vilda attacker. Jag skrattade så jag inte kunde prata. Och mamma gjorde samma sak.

Vad var det då som var så hysteriskt roligt? Jo, det var att jag saknade ord. Helt och hållet. Orden var borta. I eftermiddags berättade jag för lilla morsan att Ordjakten fanns och då tyckte jag att vi skulle spela det mot varandra. Mamma, som alltid är öppen för förslag, nappade direkt, men hon höll på att garva ihjäl sig några timmar senare när motståndet var så extremt dåligt att hon häpnade. Inte ens ordet ORDJAKT funkar ju som ni ser.

Hur kul är det att spela mot någon som inte hittar ett enda ord?

Fredag är ändå fredag

Efter en otroligt intensiv vecka, jamen hallååå vi snackar gymnasium och dessutom i vissa fall det sista året i skolan någonsin, var det äntligen dags att få sitta i solen en stund på eftermiddagen.

Soligt. Avslappnat. Med fina vänner. Mysprat. Härligt. Och alldeles, alldeles underbart.

En ny kudde kanske hjälper

Jag sover bara fyra-fem timmar varje natt. Egentligen är det inte så att jag lider av sömnproblem (för tillfället i alla fall), utan det är bara så svårt att avveckla dagen. Det är ju så mycket roligare att vara vaken.

Därför kan man tycka att det känns aningen onödigt att köpa en ny kudde. Men det har jag i alla fall gjort idag. Kanske kan den locka mig att krypa till sängs lite tidigare om kvällarna?

Om man litar på bilden ser den ju oerhört behaglig ut. Och namnet!

Vem kan motstå Gosa?

En ny dag gryr

Det händer att jag stannar till på vägen mot jobbet på morgonkvisten. I bland är det bedövande vackert när solen sakta går upp över fjorden och det var det idag. Då kan jag inte bara fortsätta att köra, utan jag måste fotografera lite.

Idag hade jag med mig kameran, och inte bara mobilen, för jag tyckte att det såg lovande ut redan från där vi bor.

Så vackert och så milda toner denna februarimorgon...

Perfekt tävling för mig

Igår var det sorg både här på bloggen och i mitt hjärta och det har hängt i även under den här dagen med stilla tårar vid flera tillfällen. Det går inte att uppleva årsdagen av sin älskade storebrors bortgång utan att bli ledsen. Som tur är har jag både familj och vänner som hjälper mig när det är tungt och det betyder otroligt mycket för mig. Tack alla ni fina vänner, som gör mitt liv lättare, roligare och bättre på så många sätt - ni är guld värda.

Även om det känns märkligt att växla över till något helt annat, så är det så livet är; fullt av tvära kast. Som en klok och fin väninna sa på kvällskvisten: "Ju djupare man gräver desto mer yta behöver man för att orka." Efter att ha varit ledsen i ett par dagar behöver jag vända blicken uppåt igen.

"Vinn en produkt från Shopello" är det fokus jag ska försöka ha innan jag går och lägger mig. Jag upptäckte nämligen idag att Shopello har en tävling som är som gjord för mig. Den är så förträffligt perfekt att jag nästan tror att någon skojar med mig. Det är nämligen så att det just nu anordnas en tävling där man kan vinna vad som helst som finns på sajten upp till ett värde av 5 000 kronor.

Jag som behövde lite förströelse kikade runt länge och väl på allt möjligt (det finns nästan tre miljoner prylar på Shopello, så det tar en liten stund...) bara för skojs skull och det fanns till och med en soffa för under 5 000, fast den kostat nästan det dubbla. Vore perfekt att vinna med tanke på hur risiga våra soffor på övervåningen har blivit och då utnyttjar man ju penninggränsen rejält.

Fast ändå. Nä, soffor är inte alls lika kul som något annat jag gillar, nämligen Dr Martens kängor. Det är min stil det. Ja ja, jag vet att jag är tjatig, men när jag skrev om de nya vårkängorna häromdagen kunde jag ju inte veta att jag skulle kunna ha chans att vinna dem. I så fall hade jag väntat tills idag, för att inte helt trötta ut er, kära läsare.

Nu är det så finurligt ordnat att jag har chans att vinna kängorna och ni som följt min blogg ett tag har ju matats med min passion för just dessa kängor. Samma dag som min bror senare omkom köpte jag ju världens finaste vårkängor och om dem har jag skrivit ännu mer. Mina klassiska Dr Martens hänger fortfarande med och när vi var i USA senast köpte jag ett nytt par, som jag nu har varenda dag.

Skärmavbildningen ovan är kanske inte knivskarp men ni ser säkert ändå vilka underbara kängor jag vill vinna. Det är de gul-orange-rosa jag vill ha och här syns de förstås ännu bättre. De är grymt toksnygga och underbart vårliga på en och samma gång. (Håll med om att det där var en motivering som juryn i tävlingen MÅSTE gå igång på? Dessutom är det ju fullständigt sant.)

Och vet ni vad ni kanske tycker är det bästa av allt? Genom att kommentera detta blogginlägg nedan har DU möjlighet att vinna ett exakt likadant par - om jag nu till äventyrs skulle vinna, alltså.

Berätta för mig varför du vill ha ett par lika coola kängor som jag vill ha, så har du chansen att vinna dem - om jag vinner!

Kommentera och håll tummarna! Deal?