Idag var det äntligen dags för prinsessan Madeleine och hennes Chris att gifta sig. Jag är barnsligt förtjust i flärd och glamour, men mindre förtjust i kungahuset. Jag tycker att det är extremt omodernt att födas till ett ämbete och kan inte förstå hur det kan rimma med ett demokratiskt samhälle. Jag vill att små barn ska vara lediga och när de blir äldre ska de själva få välja vad de ska ägna sig åt.
Men alldeles oavsett, så tycker jag om bröllop. Särskilt dem jag själv får gå på, men det är alldeles för sällan nu för tiden. Jag älskar att folk vågar lova kärlek livet ut i den stund de gör det. Sedan kan vad som helst hända, men där och då tror de på det och det tycker jag är underbart.
Idag var det dags för lillsessan. Just som jag hade hällt upp ett glas svalt bubbel kom en finfin granne och delade min glädje och sedan satte vi oss med varsitt glas i solen och njöt. I trygg förvissning om att brudparet klarade sig alldeles förträffligt utan oss.
Jag hoppas verkligen att de blir lyckliga nu, för det kan inte vara lätt att leva hela sitt liv på en scen...
3 kommentarer:
Nä, det kan inte vara så lätt att ständigt vara påpassad...
Men tjusigt och högtidligt bröllop var det. Fint som kattskit i vällingen som Madicken sa :)
Kram
Jag håller med, även om jag gillar tradition måste det vara tufft att födas in i en roll som man själv inte har möjlighet att välja eller ens påverka särskilt mycket. Dock har väl lillsessan lite större möjlighet till privatliv än kronprinsessan. Kram.
Ja, alltid härligt med bröllop! Samtidigt som man själv tänker att det måste vara ett märkligt liv att växa upp i. Men, för dem är ju det normen så... Hur som helst kul att kolla på kärlek, vackra kläder och smycken!
Ha en fortsatt skön dag!
Kram Helen
Skicka en kommentar