Vi tänkte oss en havsbild

Kristina slängde sig ner på parkbänken vi genast gillade.

Idag var det äntligen dags för mig och Kristina Svensson att försöka ta en bild till omslaget till vår bok Förverkliga din bokdröm. Vi har pratat ihop oss om hur vi vill att omslaget ska se ut eller snarare vad vi vill att det ska signalera. Exakt hur det skulle se ut var vi inte helt säkra på även om vi hade tänkt oss havet som kuliss, men känslan var vi helt överens om.

Vår bok ska andas inspiration, lust och glädje. Det ska vara enkelt, kul och härligt att ge ut sin egen bok och inte svårt, krångligt och besvärligt. Detta ville vi skulle komma fram på omslagsbilden, så vi funderade lite på hur man förmedlar det på en fackbok som är så pass faktaspäckad och intensiv som vår faktiskt ändå är.

Ganska snart kom vi fram till att hårt slit i kombination med flärd är rätt charmigt, så vi bestämde oss för fyllda champagneglas och jordgubbar på bilden tillsammans med högar ev egenutgivna böcker och så en dator och ett anteckningsblock till oss. Det lät som en perfekt kombination av alla ingredienser.

Idag köpte jag rekvisitan (jordgubbarna) och så begav vi oss ut i det strålande solskenet mot havet. Vi hann inte långt innan vi insåg att varenda klippreva en dag som denna skulle vara fullkomligt överbefolkad av badsugna och högljudda sommarlovsfirare. Grubblande styrde vi om våra tankar och for mot Tjolöholm istället. Där finns mycket grönska och dessutom hav, om vi till slut ändå skulle vilja ha det.

Vi släpade stativ, kamera, champagne (nåja, typ i alla fall), jordgubbar och mängder av böcker längs landskapet tills vi kom till en parkbänk under ett enormt träd. Där såg det så himla mysigt ut. Tänk att få ha det som arbetsplats. Vi riggade för att känna om vi tyckte att det kändes bra och det tyckte vi, faktiskt.

Nog var det en inspirerande miljö att sitta och skriva i - även om vi för all del låtsasskrev. Kristina satt med sin laptop i knät och jag satt med min anteckningsblock för att få lite variation i bilden. Eftersom vi inte har något fjärrutlösare fick jag ställa in skärpan på Kristina och sedan trycka på timer, så jag hade tio korta sekunder på mig att ta mig till min position och dessutom se lugn och avslappnad ut innan två bilder i taget brändes av.

Vi satt på några olika sätt och jag sprang fram och tillbaka som en tätting mellan kameran och bänken med en energi som jag inte trodde att jag hade. Det var rena rama gympingpasset och måste sett helt galet ut för alla som passerade oss. Inte blev det bättre av att mitt lockiga hår blåste år alla håll och mestadels framför hela nyllet. Långt över hälften av bilderna är oanvändbara just för att mitt hår helt täcker ansiktet. Typiskt nog.

När vi var färdiga vid bänken drog vi vidare med all vår packning till andra sidan slottet och kom till en stenportal. Den tyckte vi såg lite väl sakral ut, så där blev det bara en provbild innan vi drog vidare till en skogsdunge. Där var det för mörkt och för skogsaktigt för att signalera den känsla av flärd och avslappning som vi ville uppnå, så vi åkte hem.

Exakt vilken bild vi funderar på att använda lägger jag inte ut här idag, men ledtråden är att den är tagen vid parkbänken - fast annorlunda än dem vi har sett här.

Att kånka runt på allt, inklusive två champagneglas som inte fick spillas ut var ett äventyr och vi var båda rätt utmattade när vi äntligen kom hem och kunde avnjuta en mysig macklunch på Bulgarienaltanen.

Det var en härlig och efterlängtad lunch för två utsvultna fotomodeller.

Vi slog oss ner klockan 16.25 ...