Mot vilda västern

Vi brukar åka till High Chaparral med min kära barndomsväninna och hennes två barn varje vår. Vi bjuder jämt med våra män, men det är inte alltid de kan hänga på. Förra året var det endast min egen som kunde och det blir samma sak i år. Det är väldigt trevligt oavsett hur många vi blir och det viktigaste är ju att barnen kan följa med, för det är utan tvekan för deras skull vi åker.

Förra året var jag övertygad om att det var sista gången vi var där, för barnen börjar bli för stora, men efter en liten undersökning bland vår fyra hjärtegryn visade det sig att de tycker att det är rätt mysigt i alla fall. De måste ju inte springa runt med sina leksakspistoler längre om de inte vill det.

Vi har ett perfekt koncept där vi samlas vid 18-19-tiden på kvällen, myser med lite läsk och chips (lite vin till

I år kommer det mest troligt att bli den mest kylslagna HC-resan någonsin och jag ska precis packa ner yllesockor, halsduk och vinterjacka istället för sandaler, linne och jeansjacka.

Imorgon firar vi nationaldagen med att strosa runt bland cowboys och indianer.

Det blir säkert mysigt i alla fall.