Jag tycker att det är jättegott med fisk och dessutom är nyfångad fisk som fått simma runt fritt i havet det allra sundaste. Så ekologiskt och rätt.
Idag var sonen ute på sin andra fisketur med sin pappa, aka min käre make, och när de kom tillbaka satt jag som vanligt vid datorn, så jag hojtade och frågade om det gått bra.
- Jadå, men vi fick inte en fisk, svarade sonen uppgivet.
- Det gör inget, sa jag milt, huvudsaken är att ni hade trevligt och att ni kom tillbaka utan att ha trillat i vattnet.
Så långt in i konversationen vände jag mig om mot hallen och in kom sonen med en hink och sprack upp i ett stort leende.
- Vi fick inte en fisk. Vi fick två!
Så härligt nöjd han var - helt underbart att se. Två fina gaisare hade de lyckats fånga och mitt uppdrag blev att filea dem. Hmmm. Det var där glädjen försvann lite. Alltså, det är ju ingen direkt slump att jag inte äter kött eller kyckling och att jag aldrig hanterar köttbitar, utan bara steker köttfärs och korv till de stackars barnen.Jag gillar inte sölandet med avlidna varelser, utan tacka vet jag att köpa fiskfiléer hos Jannes Fisk. Det syns ju knappt att det varit fiskar. I desperation ringde jag världens finaste syster, nämligen min, för jag vet att hon jobbat en sommar hos nämnda Janne och dessutom är hennes man rätt vass på att dra upp makrillar, han med, så en och annan filé har hon fått till genom åren.
Snäll som hon är, denna pärla till syster, så hjälpte hon mig och gjorde fyra perfekta filéer av fångsten. Jag stekte dem med lite salt och peppar och sedan blev det en perfekt kvällsmat som serverades vid sydeuropeisk middagstid. Det vill säga närmare klockan 22.
Himmelskt gott var det, minsann.
8 kommentarer:
Vad stolt han ser ut att vara. Med all rätt!
Kram vännen!
färsk nyfångad stekt fisk är något av det godaste man kan äta!
Åh! Mums. Jag är lite av en fiskmissbrukare. Ibland märker jag att jag ätit det 7ggr per vecka om jag räknar med skaldjur... Fast nu är det lite begränsat förståss.
Härlig fångst, och vilken syrra!
Grattis till sonens fiskelycka,en sån glädje är stor..
Men jag känner så väl igen mig i det du beskriver om att ta hand om fisken.
Jag glömmer aldrig när gubben kom hem med en stor Hjälmargös som han till sin stora glädje fått av en god vän. Det är ju en välkänd delikatess. Jag blev helt skräckslagen. Vad farao ska jag göra med den sa jag lite småtjurigt.Ja det är väl "bara" att rensa och filéa den säger gubben och sticker i väg fort som attan.
Gud vad jag slet med denna fisk,och vad det sprätter när man ska fjälla den trots att jag höll till i diskhon under vatten.
Aldrig mer säger jag, det är absolut inte min grej att rensa fisk och göra den ätbar,
Jag tänker inte gå in på hur fiskkraken såg ut sen jag massakrerat den,haha....
Kramen på dig och ha en toppendag♥
Härligt med fiskeintresse och ljuvligt gott med nyfångat som steks i riktigt smör :)
Ha en fin dag
Kram
Framför allt är egenfångad fisk mycket GODARE! (Oavsett om den är det eller inte, EGENTLIGEN). Konstigt hur man kan lura hjärnan och smaklökarna (?) :-D
Och jag är också sån, filé:a en fiska?? Vilken ände börjar man? Haha! ;-)
Kram!
En riktig överlycklig son ser jag :) kallas fiskelycka *L*
Vi i vår familj är riktigt dålig på det där med fisk, " tillredning vill säga"
Så då är det tur att min pappa är en som älskar allt vad fiske heter, så han brukar bjuda oss på ugnstekt regnbåge MUMS :)
Kramen på dig♥
Håller med. Visst känns det mest rätt att äta fisk man fiskat själv. Men att ta hand om de sprattlande... Nej tack. Det får nån annan göra.
Kram.
Skicka en kommentar