Den knappa tiden

Jag hinner knappt spela WF mot min lilla mamma heller,
men å andra sidan är det ju så gott som omöjligt att
lägga något ord med dessa tokiga vokaler ändå ...

Vår bok Förverkliga din bokdröm går verkligen framåt. Jag och min kollega Kristina är inne i slutfasen innan vi ska skicka den till testläsare och vi har just nu ett rasande tempo. Jag går igenom alla texter från början till slut, finputsar lite, kortar lite, fixar lite och så mejlar jag texten ännu en gång till Kristina. 

Igår hann jag med en tredjedel av boken och skickade säkert ett femtiotal mejl till min bombarderade kollega, som har den goda smaken att uppskatta attacken. Idag fortsätter vi i samma härliga stil.

Vid åttatiden igår kväll slog det mig att jag inte bloggat på hela dagen. Skandal! Visserligen upptar den där boken så mycket av min tid att jag knappt hinner hälsa på hos mina fina bloggvänner just nu, men att slänga ur sig ett litet inlägg tar ju bara ett par minuter, så det brukar jag hinna med.

Just som jag tänkt tanken ringde min syster och tyckte att vi borde planera lördagens släktträff, som vi för länge sedan bestämt att ha och som vi ser fram mycket mot. Alltså skuttade jag ner till henne och där var Zlatan och gänget. Nåja, kanske inte IRL, men via tv:n i alla fall.

Vi småpratade lite först, men sedan delade vi upp arbetsuppgifterna mellan oss och bestämde vem som skulle handla vad och så fort vi gjort det gick jag hem. Jag slängde ett öga på mobilen och konstaterade att den var 00.47. 

Va? En bra bit över midnatt? Hur gick det till? Jag hade ju just kommit?

Jag som tänkte gå hem i godan ro och blogga lite. Det var ju ingen idé när jag missat hela dagen och inte hann innan dygnet slog om. Inte hann jag uppdatera bokcirkelns hemsida heller, som jag också har dåligt samvete för att jag inte hinner med.

Istället gick jag och la mig. Och jag tror faktiskt att jag somnade inom en minut.

Med tankarna virvlande kring boken, bloggen och den knappa tiden.