Äntligen kom Åsa Hellberg

Bloggvärlden är en underbar värld. Här kan man kika in i andras liv och småsnacka lite när man hinner. Så mycket värme och så många spännande personer som bor här. En av dem som jag trillat över genom någon annan bloggvän är Åsa Hellberg. Jag hade redan för länge sedan köpt hennes första bok Casanovas kvinna, men av någon anledning (som alltid är boven i dramat i grund och botten tidsbrist och ovanpå det mitt eget skrivande) blev boken stående i bokhyllan oläst.

Efter några veckor eller så blev jag allt mer nyfiken på att faktiskt läsa den där boken, för jag tyckte om sättet som Åsa skrev på i bloggen och då borde det finnas drag av detta även i boken. På bara ett par dagar läste jag ut hennes debut för det gick inte att sluta.

Det var en bok som berörde mig starkt och som jag fortfarande ofta tänker på. Hur det var att på riktigt leva med en sexmissbrukare kan jag faktiskt inte föreställa mig, men Åsa gav mig en inblick i sin värld och i en människas psyke som jag aldrig kommer att glömma. Jag skrev ner tankar jag hade efter att ha läst den och när jag idag blickar tillbaka, så håller jag med mig själv fortfarande.

De senaste månaderna har jag följt Åsas spännande väg till utgivning av hennes skönlitterära debut Sonjas sista vilja. Jag har följt med i hela processen och sett titeln förändras, omslaget bli till och slutligen boken ges ut. Vilken resa!

Jag frågade tidigt Åsa om hon sålde böcker själv så jag kunde få den signerad, men det gjorde hon inte. Med is i magen väntade jag på att hon skulle komma på signeringsturné lite närmare mig och idag var det dags. Äntligen kom Åsa Hellberg till Kungsbacka!

I fem timmar fanns hon på plats, glittrande glad och småpratade med mig och andra intresserade kunder. Jag hade söte sonen med mig och han påpekade diskret att Åsa och jag faktiskt pratade i över en timme. Hoppsan, vad tiden flyger iväg när man har trevligt.

Nu har jag i alla fall äntligen fått köpa mig ett eget exemplar av boken och ser otroligt mycket fram emot att läsa den, även om jag förvarnade Åsa om att jag har lite annat som jag måste ta tag i först.

Just idag fick faktiskt alla som köpte boken en flott present. En liten påse med ett nagellack och ett läppstift - så superkul och trevligt.

Jag läser ofta Tack-sidan först i en bok och jag antar att det beror på att jag är en så nyfiken typ. En liten vink om bokens tillblivelse och vem författaren är brukar det ge och sådant gillar jag att veta innan jag kastar mig in i berättelsen.

Idag höll jag på att svimma när jag läste tacket. JAG fanns med! Jo, det är sant! Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig, men där stod mitt namn, minsann, och jag blev alldeles rörd, glad och underbart överraskad. Åsa tackar oss bloggare som gärna tittar in till henne på hennes blogg och en av dessa var alltså jag. Vilken underbar överraskning!

Nu ska jag försöka norpa åt mig lite tid att läsa boken också ...