När jag bodde i Karlstad och gjorde min praktik på Sveriges Television var jag en fattig student. Vintern 1994 (måste det ha varit) hittade jag en jättefin yllekofta på Indiska i stan. Jag stod där och drog i den både länge och väl. Jättesnyggt snitt. Perfekta lite vida ärmar. Dragkedja framtill. Cool och trendig luva i nacken.
Jag ville ha den. Jag ville absolut ha den. Men 349 kronor var mycket pengar för en fattig student. 349 spänn kunde jag inte avvara. Näää, jag fick nöja mig med att sukta om jag skulle ha råd att åka hem varje helg till min sambo som bodde i vårt gemensamma hem i Göteborg.Sedan kom rean. Jag ilade till Indiska igen och vågade nästan inte tro mina ögon. Min erfarenhet sa mig att de finaste kläderna aldrig finns kvar när rean väl börjar, för de är köpta för länge sedan. Den här gången hade jag fel. MIN kofta hängde på reastället och jag tror att den var nedsatt till 199 kronor. Jag tvekade inte en halv sekund, utan köpte den genast.
Som jag har älskat denna ljuvliga kofta. Som jag har använt denna fantastiska kofta. I alla dessa år. Jämt. Vinter som sommar. Höst som vår. I arton långa lyckliga år.
Så sent som i helgen, när jag ännu en gång tog på mig koftan, tänkte jag att det lär bli svårt att hitta en ersättare om den någon gång i framtiden skulle gå sönder. Inte kunde jag då ana att den var koftas egna sista ord jag hörde. Inte trodde jag att den faktiskt sjöng på sista versen - att det var det jag hörde...
Vad ska jag nu ha på mig när jag vill var lite klädd eller när jag fryser?
12 kommentarer:
Du får sy på en trendig (jodå!) armbågslapp!
18 år, imponerande!
Säger som ovanstående.. armbågslapp.
Kram
Ha ha! jag hamnade bara här i din blogg efter blogg och blogg o.s.v... Jag känner sååå väl igen mig i när favorit plagget helt plötsligt gjort sitt, det känns sórgligt och svårt! Jag håller med föregående skriverska :-) En armbågslapp måste väl en 18 års trogen vänskap vara värd??
Fin, kul och varierande innehåll du har i din blogg. Jag kollar in igen vid tillfälle!
Elisabeth Uppsala
Tja, armbågslapp, alternativt gör en väst!
Ser att du redan fått tips om hur du kan återuppliva koftan så jag tassar ut igen men vill bara säga innan dess att jag blir så glad över att läsa att det inte bara är jag som har kvar kläder sen 90-talet!
Kram
Jag tycker också att en lapp är given på ärmen. Jag har en kofta som jag älskar och som är trasig. Har till och med köpt lappar, men inte sytt på dem än. Det är bara ett par år sedan jag köpte lapparna så de åker nog på vilket år som helst.
Oj..det var ett plagg som fick vara med länge.
Men som sagt...det behöver ju inte betyda slutet för er. Nä..fram med nål och tråd,vet ja :)
Du..jag har snart läst ut boken,men jag vill inte att den ska ta slut.
Ååå,vilken bra och vacker bok.
Kram!
Du kan ju sy och pyssla ihop den, då blir den som ny :)
Ha en fin dag!
Kramen♥
Tänk att det känns så hemskt när ett favoritplagg har gjort sitt. Vissa har jag inte kunnat slänga. Tänkt att jag ska laga. Jomenvisst... troligt att det skulle hända. Men i just det där plagget finns även minnen och känslor. Går ju inte bara att kasta iväg
En sån älskling skulle jag offra lite tid på att lappa snyggt så är den som ny igen! :)
Som fattig student känner jag så igen mig. De där favoritkläderna...
Vilken fantastiskt imponerande kvalitet! 18 år! Älskar sånna köp.
Och armbågslapp var faktiskt en bra ide. Sånna är ju dessutom inne nu igen, speciellt i typ mocka eller åtminstone brunt.
Skicka en kommentar