Godaste julen!

Vilken supermysig danföredopparedan vi fick. Mamma och pappa kom med söta Alice strax före lunch och då åkte vi genast på en liten shoppingtur - fast vi köpte bara det vi verkligen behövde.

Det vi verkligen behövde var citron till dagens pastalunch och mer mörk choklad för att kunna göra Leilas fantastiska Rocky Road. Mums, så god den är!

Det hindrade dock inte att min snälla mamma spontanköpte en bukett tulpaner och vaxblommor översållade med vitt glitter, så nu har vi det så vackert så här hemma.

På kvällskvisten gjorde vi givetvis Rocky Road och dessutom ananasfromage. Parallellt med detta involverade vi lilla morsan i Wordfeuds magiska värld. Hon blev genast biten och rent lycklig över att få hela 48 poäng av att lägga till ett enda ynkligt J i närheten av u och o. Nu kommer hon inte att ha det tråkigt en enda sekund av sitt liv - as if she ever had a dull minute!

Nu vill jag önska alla mina fantastiska bloggvänner en riktigt god jul, rent av den allra godaste julen någonsin, och njut av allt ni kan komma på!

Ho ho! (Inte som en uggla, utan som Santa!)

Renhornen är på plats!

När vi var i Australien förra julen hade de flesta bilar renhorn på sig och det tyckte vi såg väldigt, väldigt roligt ut, så vi ville också ha med oss ett par hem. Vi letade med ljus och lykta i alla möjliga butiker, men utan resultat.

Till slut lyckades vi flörta till oss ett par som grannen till en vän till våra vänner hade och vi var så nöjda och glada.

Idag har vi invigt dem här hemma. Vi satte dem på mammas bil och barnen skrattade så det ekade inne i kupén när vi åkte iväg och såg allas förundrade blickar.

Hornen är alldeles pälsiga och fina, inte alls hårda som verkliga renars, så de är så fina så.

Nu blir det myskväll med kyckling och brunsås, som tolvåriga dottern vill göra till sina morföräldrar för att visa att hon minsann är lika duktig som mormor på att laga mat.

Eftersom jag inte äter kött eller fågel satsar jag på lite annat smått och gott... Jag tror minsann att jag ska nalla lite av julmaten till imorgon.

Äter ni något gott ikväll?

Tjusiga snapsvisehäften

Ren sprit som inte är smaksatt på något sätt är inte speciellt gott, men det finns en massa smaksatta spritsorter som jag tycker är väldigt goda. Men hur mycket jag än gillar smaken hos snapsarna så gillar jag visorna ännu mer. Det är så härligt och stämningshöjande att sjunga tillsammans. Motvilligt kan jag till och med förstå varför Allsång på Skansen blivit så omåttligt populärt. Det är svårt att vara sur och sjunga samtidigt.

Imorgon på julafton måste vi därför ha några glada sånger. Några favoriter hänger kvar år efter år och några blir nya. I år fick det plats åtta härliga sånger och flera av dem har jultema, men inte alla.

Barnens favorit är Magen brummar som sjungs på Broder Jakobs melodi, för den sjungs i kanon och det är riktigt roligt. Jag brukade allt börja förr, men numera är det kö på att få börja, och efter de två första raderna början nästa från början och så går man laget runt. Det är faktiskt väldigt kul. Eftersom många sjunger samtidigt gör det inte så mycket om någon sjunger lite fel och då känns det alltid mindre dramatiskt.

Denna snapsvisa har vi alltid på midsommar också och det blir en succé varje gång. Alla bjuder på sig själva och skålar för fulla lungor - mycket trevligt!

Som traditionen bjuder har jag fått barnen att illustrera sånghäftena ännu en gång. De är så snälla och ställer upp på mammas påhitt, men så gillar de också när vi sjunger och tycker om när det blir fina häften.

Utan att titta på varandras häften gjorde barnen varsitt med en tomte och ett annat med en julgran. Det tredje blev lite olika, för där lade intressant nog båda barnen in lite humor. Sonen ritade en julklapp och skrev vitsigt "Öppna" under paketet som om man kunde öppna det. Fast han menade förstås att man skulle öppna sånghäftet!

Dottern satsade på modern humor för de initerade och gjorde en travesti på Mange bjuder. "Finns det snaps? Björkqvist bjuder! Köpa sill? Björkqvist bjuder!" motsvarar förstås "Finns det läsk...? Mange bjuder! Köpa häst? Mange bjuder!"

Så där ja, nu börjar förberedelserna att gå mot sitt slut och om ett par timmar kommer mamma, pappa och lilla hunden Alice.

Det blir trevligt!

My har flyttat hit

Så kom hon då äntligen, den omtalade och efterlängtade My. Genast fick hon en fin plats i bokhyllan, men där kommer hon bara att få stå ett litet tag för jag måste läsa och umgås med denna spännande My så fort jag kan.

Ikväll blir det tajt, för jag är bortbjuden på glögg hos fina grannar kl 20 och imorgon kommer mina föräldrar redan på förmiddagen för att tjuvstarta julen lite, men jag är rätt säker på att jag kommer att hitta någon liten lucka för att bekanta mig med My. Allt handlar ju trots allt om att prioritera. Även i jultider.

Desirée Fredlund skänker bort 200 exemplar av sin inbundna utgåva av My och de som inte har turen att få en så fin bok kan beställa den i lite mjukare variant på bokeri.se. Jag och Desirée har bytt böcker, så hon har fått en Nära dig av mig och nu har äntligen My kommit hem till mig.

Så underbart att ha vänner som skriver så man får läsa deras spännande berättelser så här exklusivt!

Dolda budskap i Wordfeud?

De som äter enligt LCHF skriver gärna om det i sin blogg. De som plastikopererar sig skriver gärna om det i sin blogg. Jag som spelar Wordfeud skriver gärna om det i min blogg.

Jag har just slagit personligt rekord i antal poäng och det blev förstås genast ointagligt för min stackars motståndare som råkar vara min tioårige son. Jag måste säga att jag hellre hade fått 402 poäng på ett bräde mot någon av dem som alltid spöar mig istället för mot min tappert kämpande son. Han tog det bra i alla fall.

Hans mamma har nämligen sagt att det bara är ett spel. Det säger hon för att övertyga sig själv om att det är just bara ett spel, förstås. Fast hon går inte på den lätta.

Bara ett spela kan det väl knappast vara när man hela tiden får dolda (nåja, lite dolda är de kanske, men inte så mycket) budskap via iPhonen. Det kan inte bara vara jag som inser att WF tycker att jag borde ägna mig åt något annat än att spela Alfapet?

Kanske dags att komma i julstämning istället?

Jullov mot ljusare tider

Söta Alice älskar snö. Men så har hon päls också.
Bilden togs hennes första vinter, 2009.

De senaste dagarna har jag verkligen aktivt tänkt att det är totalt becksvart ute. Om vi inte haft lampor ute skulle man inte kunna se ens tio cm framför sig, så mörkt är det. Jag tänker ofta på de arma krakar som levde här uppe innan elektriciteten kom. Herrejösses, vilket elände.

Tur att det vänder nu. Vinterstolståndet är är ett ljuvligt vackert ord tack vare sin betydelse.

Jag brukar säga att vi alla måste härstamma från ett gäng stollar, för det kan knappast ha varit de klokaste människorna som vandrade omkring i mellaneuropa som en dag begav sig norrut för att utforska världen. Vad tänkte de när det kom hit?

- Här är ju svinkallt och kolsvart - låt oss stanna! Här kommer vi att trivas! Visserligen kan ingenting växa under sådär åtta månader, men vad sjutton, vi odlar rejält under den lilla tiden som det är hyfsat varmt och så sparar vi en massa gammal mat som vi käkar upp under resten av året.

Alltså, Ica fanns ju knappast. Det var inte bara att köpa nytt. Hur tänkte de? Cro magnonmänniskorna kanske inte hade de mesta avancerade tankebanorna, men även på ren instinkt skulle jag dragit söderöver igen.

En före detta arbetskompis och tillika NO-lärare hävdar den exakta motsatsen. Nämligen att vi härstammar från ett gäng ovanligt kloka och begåvade förfäder. Han påstår detta av den enkla anledningen att de aldrig skulle överlevt på våra breddgrader om de inte varit riktigt kluriga och smarta.

Han kan ha en poäng. Det är dessutom mycket roligare att hävda att man har sitt ursprung i en massa smartskallar som vågade upptäcka nya saker och inte var rädd för utmaningar än i galningar som var korkade.

Vilken teori tror ni stämmer bäst?

Signeringen avslutad - trevligt!

Det var lite pirrigt att kliva in på Bokia som signerande författare idag. Det kändes inte alls som det brukar göra när jag är där och handlar själv. Nu fick jag hänga av mig jackan i personalrummet och så fick jag låna en penna som var så ljuvlig att skriva med att jag raskt köpte fyra stycken så fort signeringstiden var slut.

Jag hade med mig en ny rejäl packe med böcker, för det var bara fyra kvar från förra leveransen när jag kom dit idag. Det började bra med att några kändisar dök upp och då menar jag trevliga människor som jag känner, alltså. Lite kramkalas är inte fel och idag behövde jag bli lite kramad.

Många kom och frågade vad boken handlade om och blev intresserad av historien och många påpekade också att det var en fin bok och det gör mig alltid glad, eftersom det var viktigt för mig att göra en bok som var snygg och tilltalande.

Det var en jämn ström av människor hela tiden och jag signerade till både okända och kända människor. Några som redan köpt boken kom också och hälsade och till och med några som läst ut den.

Den ena av mina staplar med böcker sålde jag slut på medan jag var där och den andra köpte Bokia av mig, så jag gick tomhänt därifrån och det gillar jag. De bad mig också att signera några stycken som jag skulle lämna kvar, så för den som vill så finns det färdigsignerade böcker att köpa där fortfarande. Och självklart går den alltid att köpa på nätet via min högerspalt här på bloggen och förlagets hemsida också.

Efter ett par timmar kom Marie Hermanson för att signera sin senaste bok Himmelsdalen och då var det dags för mig att dra vidare. Innan jag smet hann vi dock prata en del och jag berättade att jag läst flera av hennes böcker och att jag gillade Mannen under trappan väldigt mycket, inte minst för att Peter Andersson läser den så fantastiskt bra. Jag lyssnar väldigt sällan på böcker, men här var jag glad att jag gjort det.

Jag frågade om hon läst min, men det hade hon inte (hehe, jag tydliggjorde att jag skojade!), men när jag berättade om den tyckte hon att lät väldigt intressant och det blev jag glad för. Hon tyckte att idén var bra och det är ju det jag också alltid tyckt. Så glad att jag fått tid att skriva boken nu också!

Nu ska jag pusta ut och förbereda lite inför julfirandet som börjar på fredag. Något mysigt finns det säkert som jag kan pyssla med under kvällen.