I barndomens kvarter

Det är härligt att hälsa på hos mamma och pappa i min barndomsort. Visserligen har de flyttat flera gånger sedan jag flyttade hemifrån och centrum i byn (eller vad jag nu ska kalla det...) är så otroligt förändrat att bara fontänen på torget finns kvar, men det känns ändå lite som hemma.

Många av sakerna hos mor och far känner jag ju igen och mammas goda mat är alltid lika ljuvlig, så det känns trots de yttre förändringarna som att komma hem.

Och så har de en tavla på väggen som jag ler lite åt. En tavla som jag målade när jag var 23 år gammal...

Fredagsmys med klass

Eftersom käre maken lämnat landet åkte barnen och jag till mina föräldrar i eftermiddags och nu har vi avnjutit ett fredagsmys med klass; champagne och räkor!

Kristallbröllop har firats

Underbar champagne dagen till ära! Skål för 15 år!

 Tänk att jag sitter i ett mörkt Halland och hör regnet piska mot rutan en dag som denna. Det trodde jag inte denna dag för exakt 15 år sedan. Då hade vi ett perfekt väder; lagom varmt, inte full sol för det ger inte de bästa utomhusbilderna, och så var vi några mil norrut.

Svenskt och italienskt; kantarelltoast
och bruschetta -båda ljuvliga.

Vår bröllopsdag 1997. Vilken ljuvlig dag det var. Så vacker och speciell jag kände mig. Och vilken stilig man jag hade vid min sida. När jag tittar i albumet bara ler jag och när jag lägger upp länken från förra året ler jag igen...

Det känns som igår och samtidigt så länge sedan. Sedan dess har vi fått två barn och den äldsta är redan tonåring. Vi har köpt hus, bytt jobb flera gånger om och varit i många spännande länder.

Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans, men ändå känns det som igår. Jag minns vår bröllopsdag in i minsta detalj. Jag har alltid älskat detaljer. De stora dragen kan ibland kvitta, men en hastig doft eller en kvick rörelse kan etsa sig fast i mitt minne.

Mycket vacker bukett från maken!

Jag minns när min underbara frisör, som gjorde både hår och make up, inte tyckte att jag behövde någon consealer under ögonen och jag minns när hon dukade fram både macka och bubbelvin. Likaså minns jag när blivande maken dök upp med min ljuvliga brudbukett på salongen och var övertygad om att jag skulle tycka att den var för liten. Men det var den verkligen inte, utan istället helt perfekt.

Jag minns prästen Bosse Prästs tänkvärda ord när han bytte ut de klassiska "tills döden skiljer oss åt" mot de mer positiva "hela livet ut" med motiveringen att man inte ska tala om döden en så lycklig dag som en bröllopsdag.

Och så minns jag festen. Den ljuvliga festen! Den goda maten. De glada vännerna. Den grymma discjockeyn. Alla öppnade vinflaskor som inte gick åt...

Det är inte utan att jag skulle vilja gifta om mig med samma man ungefär vart femte år eller så.

Änglar finns de?

Ja, jag tror att änglar finns. Och jag vet att det låter som om vissa av dem har vingar trots att de inte syns till vardags.

Maria Engelwinge är en sådan ljuvlig ängel. Vilket passande namn för denna förtjusande kvinna. Jag har fått en fullständigt fantastisk present av denna underbara, kreativa och snälla väninna. Jag är så rörd och så hedrad att jag inte finner ord. Annat är dem jag fann för att beskriva henne, förstås, för DET kunde jag hitta många vackra ord för. Men i övrigt ska jag låta bilderna tala sitt tydliga språk.

När jag öppnade paketet blev jag faktiskt helt mållös och genast tårögd, för jag insåg vilken enorm tid hon lagt ner på att göra denna fina present till mig. Sedan en tid tillbaka ägnar Maria väldigt mycket tid åt scrap booking och nu fick jag flera små handgjorda album som ändå satt ihop till ett enda.

Vilken makalös present och vilken gåva det är att få ha Maria i mitt liv! Tack så mycket, fina vän, för du finns, för att du tänker på mig och för att du lagt ner på otroligt mycket tid på något till mig - trots att vi inte ens har träffats IRL.

Våra hjärtan har i alla fall utan tvekan mötts! <3

Finaste tonåringen har firats

När man får en liten rosig och gosig bebis är det svårt att föreställa sig att samma lilla knyte ett antal år senare ska vara en tonåring som är nästan lika lång som en själv och kan låna ens kläder.

Idag var det dags för mig att bli tonårsmamma på riktigt. Mina älskade lilla sockersmula till dotter har fyllt 13 idag.

Det blev en härlig dag med sång på morgonkvisten, kyckling med brunsås gjord av mormor till middag och slutligen en pannkakstårta med djur av olika slag i marsipan.

Medan dottern var i skolan passade mina föräldrar och jag på att ta en tur till havet och som vanligt var det underbart vackert där. Lugnt och stilla och ändå fortfarande nästan sommar.

Nu är det dags att krypa till sängs och jag minns denna kväll för exakt tretton år sedan. Jag längtade så otroligt mycket efter att få visa upp lilla underverket för mina föräldrar dagen därpå att jag kunde knappt somna.

Då fick de inte träffa henne samma dag hon föddes för besökstiden var alldeles för snabbt över, men idag var det annorlunda.

Idag har det varit besökstid hela dagen!

Förvärkar? Värkar? Va? Bebis?

Det är 21 år sedan jag fick den första pussen av den unge man som kom att bli min make. För exakt 16 år sedan, på vår femårsdag, förlovade vi oss. Idag har vi firat dagen med en flott smörgåstårta som jag gjort enligt beprövat familjerecept.

För tretton år sedan firade vi vår träffdag/förlovningsdag genom att äta räkor och jag var höggravid, så det blev inget vin till skaldjuren utan enbart vatten.

Det var nio dagar kvar till beräknad förlossning och eftersom mamma gått över tiden med alla sina barn var jag helt säker på att samma sak gällde mig. Alltså förstod jag ingenting när magen började mola. Dåliga räkor? Nä, shit. Så onödigt. Så dumt.  Så tänkte jag.

Så här dags på dygnet; 01.45 hade jag värkar, men jag trodde ju att det var dåliga räkor som ropade att de ville ut.

Snart insåg jag att mitt livs största äventyr var på väg in i en annan fas - verklighetsfasen. Att vara gravid var EN grej. Att väl få en bebis en helt annan. Den där bubblan mitt på magen - var den verklig? Innehöll den en livs levande bebis?

Ja, det gjorde den, minsann. Tack och lov.

Världens finaste flicka var så nyfiken på världen att hon inte kunde vänta - hon kom nio dagar för tidigt.

Det är inte utan att jag känner lite värkar även tretton år senare...

Att fira en kär vän

I december fyllde en av våra käraste vänner år och vi gav honom en heldag i present. Vi utlovade båttur, lunch, fika, middag och allmänt myspys.

Idag lyckades vi äntligen få till Dagen och allt blev helt fantastiskt. Supergott, strålande sol och underbart. Vi lade till i viken och njöt av dagen.

Vad mer kan man önska?