Förvärkar? Värkar? Va? Bebis?

Det är 21 år sedan jag fick den första pussen av den unge man som kom att bli min make. För exakt 16 år sedan, på vår femårsdag, förlovade vi oss. Idag har vi firat dagen med en flott smörgåstårta som jag gjort enligt beprövat familjerecept.

För tretton år sedan firade vi vår träffdag/förlovningsdag genom att äta räkor och jag var höggravid, så det blev inget vin till skaldjuren utan enbart vatten.

Det var nio dagar kvar till beräknad förlossning och eftersom mamma gått över tiden med alla sina barn var jag helt säker på att samma sak gällde mig. Alltså förstod jag ingenting när magen började mola. Dåliga räkor? Nä, shit. Så onödigt. Så dumt.  Så tänkte jag.

Så här dags på dygnet; 01.45 hade jag värkar, men jag trodde ju att det var dåliga räkor som ropade att de ville ut.

Snart insåg jag att mitt livs största äventyr var på väg in i en annan fas - verklighetsfasen. Att vara gravid var EN grej. Att väl få en bebis en helt annan. Den där bubblan mitt på magen - var den verklig? Innehöll den en livs levande bebis?

Ja, det gjorde den, minsann. Tack och lov.

Världens finaste flicka var så nyfiken på världen att hon inte kunde vänta - hon kom nio dagar för tidigt.

Det är inte utan att jag känner lite värkar även tretton år senare...