Kristallbröllop har firats

Underbar champagne dagen till ära! Skål för 15 år!

 Tänk att jag sitter i ett mörkt Halland och hör regnet piska mot rutan en dag som denna. Det trodde jag inte denna dag för exakt 15 år sedan. Då hade vi ett perfekt väder; lagom varmt, inte full sol för det ger inte de bästa utomhusbilderna, och så var vi några mil norrut.

Svenskt och italienskt; kantarelltoast
och bruschetta -båda ljuvliga.

Vår bröllopsdag 1997. Vilken ljuvlig dag det var. Så vacker och speciell jag kände mig. Och vilken stilig man jag hade vid min sida. När jag tittar i albumet bara ler jag och när jag lägger upp länken från förra året ler jag igen...

Det känns som igår och samtidigt så länge sedan. Sedan dess har vi fått två barn och den äldsta är redan tonåring. Vi har köpt hus, bytt jobb flera gånger om och varit i många spännande länder.

Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans, men ändå känns det som igår. Jag minns vår bröllopsdag in i minsta detalj. Jag har alltid älskat detaljer. De stora dragen kan ibland kvitta, men en hastig doft eller en kvick rörelse kan etsa sig fast i mitt minne.

Mycket vacker bukett från maken!

Jag minns när min underbara frisör, som gjorde både hår och make up, inte tyckte att jag behövde någon consealer under ögonen och jag minns när hon dukade fram både macka och bubbelvin. Likaså minns jag när blivande maken dök upp med min ljuvliga brudbukett på salongen och var övertygad om att jag skulle tycka att den var för liten. Men det var den verkligen inte, utan istället helt perfekt.

Jag minns prästen Bosse Prästs tänkvärda ord när han bytte ut de klassiska "tills döden skiljer oss åt" mot de mer positiva "hela livet ut" med motiveringen att man inte ska tala om döden en så lycklig dag som en bröllopsdag.

Och så minns jag festen. Den ljuvliga festen! Den goda maten. De glada vännerna. Den grymma discjockeyn. Alla öppnade vinflaskor som inte gick åt...

Det är inte utan att jag skulle vilja gifta om mig med samma man ungefär vart femte år eller så.