 |
| Idag kan man googla så gott som vad som helst och få upp hemska saker... |
Idag var jag på ännu en fantastiskt föreläsning av Mats Andersson som grundat företaget Netscan, vars paroll är "För en tryggare vardag för våra barn". Jag hörde honom för något år sedan och blev helt trollbunden av denna rolige, insatte och inspirerande man. När jag hörde att han skulle återkomma till dotterns skola lockade jag med mig käre maken och han uppskattade Mats Andersson lika mycket som jag.
Ämnet han föreläser om är otroligt viktigt och faktiskt också känsligt, men ändå sitter vi i publiken och skrattar mest hela tiden. När vi inte förfasar oss, förstås.
Han berättar hur pedofiler lätt som en plätt lockar till sig barn och ungdomar via olika sajter på nätet och hur han själv då och då kallar sig både Mia och Liza och drar av sådär 35 år från sin verkliga ålder. Det får alltid äldre män att nappa som en utsvulten gammelgädda som lurat i vassen alldeles för länge.
Som förälder är både nyttigt och skrämmande att höra hur världen på nätet ser ut. Jag ryser av obehag på många plan.
Medan maken och jag satt på föreläsningen skulle dottern för första gången ta bussen hem från stan alldeles själv och eftersom det var första gången var det förstås lite nervöst. För mig, alltså. För dottern var det som vanligt bekymmerslöst - det är självklart jag som oroar mig för mitt lilla barn och inte hon som oroar sig för sig själv.
Mitt under föreläsningen kom ett sms bestående av två vackra ord: "Hemma nu." Åh, så glad och lättad jag blev.
Och det allra bästa var att söta och kloka dottern alldeles själv förstod att jag nog gärna ville veta att hon var hemma. Jag hade inte ens behövt be henne om det. Så himla gulligt av henne att försöka lugna sin lilla mamma, för en mamma mår alltid allra bäst när de små ungarna är hemma i boet.
I lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar