Asia Spa - avkopplingens högborg

Efter att ha längtat och väntat i månader var det äntligen dags att åka till Asia Spa i Varberg för sjätte året i rad. Min väninna och jag sammanstrålande som vanligt på pendelparkeringen på fredagseftermiddagen och satt sedan och skruvade upp förväntningarna under den trekvartslånga resan söder ut. Åh, så vi babblade. Åh, så vi längtade. Och åh, så snabbt vi ville komma fram!

Vi har bott i olika rum varje gång vi varit på besök och ofta har vi slingrat oss fram i korridor efter korridor för att komma rätt. Ibland har vi gått aningen vilse, för att det varit så många liknande gångar. Den här gången ville tydligen personalen göra det lätt för oss, helt utan att jag skvallrat om hur vi gått och gått ibland, så vi fick det allra första rummet mitt emot hissen. Perfekt! Inte ens jag lyckades gå vilse en enda gång.

Väninnan spanar ut över nejden...

När vi bytt om till baddräkt begav vi oss till tvagningsrummet och där satt vi i nästan en halvtimme och skrubbade oss. Vi fnissade båda då och då över hur märkligt skönt det är att hälla vatten ur en hink över kroppen. Lustigt att det är så mycket skönare och härligare än att använda duschslangen som man alltid gör hemma.

Nytt vackert rum att koppla av och meditera i.

När vi var så rena och lena att vi nästan var självlysande trippade vi till den alldeles nya avdelningen som vi inte upplevt förut. Där fanns flera olika rum som vi var nyfikna på. Det första rummet var mycket milt inrett i beige och bruna toner, men det var det andra som vi båda förälskade oss i.

Sängarna såg ut att ha glödande kol under sig - världens
mest avkopplande rum. Helt fantastiskt.

Rummet bredvid var nämligen ett mörkerrum. Där fanns stora tempererade vattensängar och massor av fina lampor i taket. Vid fotändan på varje säng låg en tjock filt och när vi lagt oss ner tog vi på oss filten och satte på oss hörlurarna som låg vid varje säng. Man kunde välja mellan stämningsfull new age-musik och gudiade meditationer. Första gången lyssnade jag på musiken (för jag visste inte att man kunde välja, utan det var den som var i mina lurar) och de två andra gångerna vi besökte rummet valde jag meditationerna (för mina väninna hade minsann haft meditationer i sina lurar). Antagligen hade det kvittat vad jag hade valt, för jag slumrade till alla tre gångerna och hörde långt ifrån hälften. Jag blev full i skratt varenda gång jag vaknade till av mina egna snarkningar och hoppades att jag inte stört de andra gästerna.

Mörkerrummet var fullständigt utomjordiskt härligt och det går inte att förstå hur underbart det är att ligga i en varm vattensäng och lyssna på något som får en att slappna av så fullständigt. Vilken dröm.

Det tredje rummet var ett ljusterapirum och det är säkert alldeles utmärkt under vinterhalvåret, men vi var där inne i bara någon minut, för sedan hade vi redan överdoserat och kände oss lätt bländade efter mörkerrummets milda sken.

På väggen mitt emot dynorna finns en gigantisk tv.

Det fjärde rummet var ett meditationsrum med en enorm tv-skärm, som var avstängd när jag var där och istället hördes mediationen som vi hade i hörlurarna i mörkerrummet i högtalare i rummet. Ett mycket fint och trevligt rum, men inget vi stannade i just den här gången.

Vattnet sprutar i Activitypoolen.

Activitypoolen var som vanligt en succé. Vi gjorde vår vana trogen fyra stadiga pass; ett på fredag eftermiddag, två på lördagen och ett på söndagsmorgonen. Det är helt underbart i den stora poolen, men på lördag eftermiddag håller vi alltid passet kort, för då är det väldigt mycket folk där och vi är lite bortskämda med att vara mer ensamma och lättare få tillgång till de olika stationerna.

Mina fötter tittar upp i de varma källorna - så himla skönt!

De varma källorna är en annan favorit och under den korta promenaden från poolen till källan hinner man obegripligt nog nästan frysa ihjäl, så det är helt sagolikt att få sjunka ner i 40-gradig värme en stund. Att sitta där med fönstren öppna och se ut över Varbergs fästning är en dröm. Det är helt magiskt och dessutom alldeles tyst för alla blir tagna av stunden.

Här har vi legat och läst böcker många gånger...

Jag har tidigare skrivit om det fantastiskt fina bemötande som man alltid får av all personal och denna gången var det en servitris som stack ut. Jag och väninnan var lite veliga kring vad vi skulle dricka. Vi hade bestämt oss för att beställa något i baren inför middagen på lördagskvällen och stod där och bläddrade i vinlistan. Vi övervägde också att ta en Cosmopolitan, som vi båda älskar och som var kvällens drink, men siktet var egentligen ett glas vitt, så vi kikade efter något vi kunde tänkas gilla.

Underbar färgdusch med dofter.

Förra året var husets vita vin så gott att jag begav mig till Systembolaget och beställde hem flera flaskor efter spavistelsen. Det här året var vi inte alls lika nöjda. Det var okej när vi fick det på fredagskvällen, men på lördagen ville vi ha något godare.

Servitrisen undrade om hon kunde hjälpa oss med något när vi stod där och velade och jag berättade om vårt bekymmer och beklagade mig lite över att det, enligt listan, var så få vinsorter som fanns på glas. De flesta fanns bara på hel flaska och det var ju lite att ta i inför middagen.

Hon förklarade att det säkert fanns några andra öppnade öppnade flaskor och så smet hon iväg för att bara någon minut senare komma tillbaka med flera stycken. Hon berättade om var och en och till slut hade vi bestämt oss för en sort som var riktigt riktigt god. Det var ett australiskt vin, The Stump Jump, och väldigt lättdrucket och trevligt på alla sätt.

Ett glas vitt i pianobaren.

Vi slog oss ner i pianobaren där en pianist spelade smäktande ballader och njöt av vårt friska goda vin. En perfekt start på kvällens begivenheter.

Snart närmade sig klockan sju och då fick vi vårt bord. Till vår stora glädje fick vi samma servitris igen och precis som tidigare hjälpte hon oss mycket skickligt att välja vin. Vi beställde vinpaketet med tre olika sorter till middagen, men eftersom hon visste vad vi gillade vid det här laget så misstänkte hon att vi inte skulle bli helt nöjda med det föreslagna andra vinet.

Det första gillade vi mycket, men det andra fick vi byta ut. Så kanonbra, för nu fick vi samma underbara vin som vi druckit i pianobarnen tidigare. I vinpaketet ingick dessertvin också, men det är vi inte speciellt förtjusta i, så vi frågade om vi kunde byta ut det mot ytterligare ett av samma sort som vi redan druckit. Det var inga som helst problem, försäkrade servitrisen, men samtidigt påpekade hon genast att priset då skulle bli ett annat eftersom desservin betyder ett betydligt mindre glas. Det tyckte vi var givet, men vi uppskattade verkligen hennes påpekande så att vi inte skulle sitta och vara besvikna efteråt och känna oss lurade för att vi fick betala ett par tior mer.

Och så maten. Denna mat. Denna underbara mat. Herrejösses, vad de kan i köket. Det måste vara en dröm att som servitris få bära ut så oändligt många läckerheter. Missnöjda kunder måste vara extremt ovanligt. Själv älskar jag allt jag får på varenda tallrik.

Vårsallad med blommor och primörer.

Fredagsmenyn bestod av tre fina rätter. Vi började med en vårsallad med blommor och primörer (så vackert och gott!), gick vidare till en gös med sparris och potatis och avslutade med en chokladpannacotta. Allt kändes väldigt nyttigt och fräsch, som sig bör på ett spa i hälsans tecken. Dock utan att vara spartanskt eller snålt, vilket vi uppskattade mycket.

Lördagslunchen var mycket godare än den kanske ser ut.

Lördagslunchen bestod av torsk och potatis och om det låter trist kan jag meddela att inget kunde vara mer felaktigt. Den lilla såsen (tunn och skir som jag gillar – jag avskyr klumpiga och feta såser) var ljuvlig och torsken helt perfekt.

Lagom bakad torsk och förlorat (återfunnet!) ägg.

Fyrarättersmenyn på lördagskvällen för mig fortfarande att dregla en smula. Första förrätten bestod av ”lagom bakad torsk” (kall – spännande och gott!) och förlorat ägg. Jag upplevde inte alls hela ägget som förlorat, utan endast vitan var förlorad. Gulan fick jag däremot. (Fniss!)

Utomjordiskt gott - rotsellerisoppa!

Innan varmrätten kom fick vi en extrarätt och det var en rotsellerisoppa. Den var utomjordiskt god och vi njöt av varje sked vi slevade i oss. Den blev kvällens favorit. Det låg något i soppan och vi kunde inte riktigt begripa vad det var. Eftersom jag är så nyfiken till min natur frågade jag vår hjälpsamma servitris och fick då veta att det var vit och grön sparris som hyvlats till smala remsor. Underbart, helt enkelt.

Varmrätten var en röding från Lycksele och det var så gott att vi nästan slutade prata med varandra, väninnan och jag. Det är alltid det yttersta tecknet på att vi njuter. Vi slutar att babbla och låter maten tysta mun.

Marängsviss i glasburk - kul och fint!

Efterrätten var en marängsviss och den var inte alls dum, men det var ingen glass som i min barndoms svissar där glass är en betydande ingrediens, utan mer en mousse. Gott var det absolut, men det läckraste var ändå hur den serverades; i en gammaldags glasburk med halvstängt lock. Finurligt!

Både på lördagen och söndagen har vi avnjutit en magnifik frukost och på söndagen slog vi till och med till med en omelett. Så himla gott och trevligt. Då blev frukosten som en brunch och det passade oss utmärkt inför hemresan, för det känns inte alls lockande att själv ställa sig vid spisen igen när man är bortskämd med att få den ena tallriken efter den andra serverad.

Vackert hjärta i meditationsrummet.

Det är så märkligt att Asia Spa fortfarande, efter hela sex besök, fortfarande lyckats överträffa sig själv. Jag tycker faktiskt att det är konstigt. Jag var ju toknöjd redan första året och det är anledningen till att vi åker tillbaka år efter år, men ändå är det något nytt vartenda år som gör att det bara blir bättre och bättre. Ytterst knepigt fenomen. Jag har aldrig stött på det i något annat sammanhang.

Nu ska jag börja längta till nästa besök. Jag börjar nu. Precis i denna sekund. Och slutar inte förrän nästa vår.

Måtte tiden gå fort.