Det har sina sidor att vara statist. Ofta är det långa dagar, alltid dåligt betalt och dessutom vet man aldrig om man kommer med i slutprodukten. Som tur är brukar det vara trevliga dagar under inspelningarna och då vägs de där negativa detaljerna upp av det.
Idag var det premiär av Cockpit med Jonas Karlsson i huvudrollen och vi har väntat på filmen ett helt år. Spänningen var enorm när vi slog oss ner i biosalongen och när den första scenen som vi var med i dök upp på skärmen höll vi alla andan lite.
Var vi möjligen med? Åtminstone någon av oss, för vi deltog alla tre tillsammans i just den scenen.
Men nääää. Det hade blivit en superkort scen och vinkeln var sådan att vi omöjligen kunde synas.
Över en timme senare var det dags för nästa scen och jag drog ännu en gång efter andan. Nu då? En liten skymt av någon av oss kanske?
Men nääää. Inte den gången heller. Den scenen var ännu kortare än den första och bläddrade förbi så snabbt att jag undrar om någon mer än vi i biopubliken ens uppfattade den.
Det var trist att vi inte var med, men filmen var riktigt bra. Riktigt rolig. Riktigt tänkvärd. Och riktigt galen, faktiskt.
På ett bra sätt.
4 kommentarer:
Så synd. Annars verkar det väldigt roligt att få vara med som statist just för att få lite inblick i hur filmatiseringen fungerar.
Kram.
Tack för tipset, ska nog se den.
Såg "Den man älskar" med Jonas Karlsson för bara ett par dagar sen. (För första gången). Helt underbar film tyckte jag! :-)
Ha en skön lördag!
Kram M
Typiskt! Jag var med i en musikvideo en gång, men syntes inget... Däremot var jag ju huvudroll i en Bullen brevfilm en gång, då syntes jag lite VÄL mycket. Så mycket att hela skolan hade sett... Hmpf. Rolig erfarenhet iallafall, eller hur?
Synd! Jag ser fram emot att se den filmen och lite lite roligare hade det varit om din lockiga kalufs tittat fram vid något tillfälle.
Skicka en kommentar