Sportig känsla och godkänt

Det var trevligt att träffa reportern från Kungsbacka-Posten idag och vi satt vid vårt stora matsalsbord och pratade i över en timme. Efteråt  känns det som om jag utfört någon form av idrottsprestation, för de tankar jag har påminner mycket om vad idrottarna svarar efter ett lopp eller en match.

"Jodå, det kändes bra, för jag gjorde mitt bästa."

"Det var lite tufft, men jag är ändå nöjd med min insats."

"Jag gav mitt yttersta och det är det enda som räknas."

"Kroppen är helt slut nu."

Det där sista kanske jag inte riktigt tänker, för visserligen skulle jag sitta och le på ett helt avslappnat och naturligt sätt på en och annan bild, men min otränade kropp tål faktiskt lite större påfrestningar än så.

Jag tror att just den här reportern ofta får ur sina intervjuobjekt bra saker, för det blev direkt ett samtal och inte fråga-svar-fråga-svar, som det kan bli ibland. Hon kändes genuint intresserad och nu är ju jag en väldigt babblig typ, som är rätt självgående på snackfronten, men som journalist själv känner man ändå till intervjusituationer på ett djupare plan också.

När hon frågade om någon redan läst min bok ryste jag faktiskt till, för jag har inte tänkt så, men ingen, inte en enda person, har faktiskt läst den slutgiltiga varianten. Jag måste vara fullständigt galen som ger ut en bok som inte en enda kotte har läst. Fast jag är väl också en kotte? Jag har faktiskt läst den. Läskigt tanke var det i alla fall och jag hade inte ens tänkt så innan hon sa det.

Det ska bli väldigt spännande att se vad hon skriver om mig till slut. De större twisterna i boken sa jag  inget om, så det blir fortfarande en överraskning för läsarna. Skönt att jag kan hålla klaffen lite ibland också. Det är en underskattad konstart. Jag tränar sällan på det.

Det allra viktigaste av allt som hänt hittills idag, klockan har åtminstone slagit lunch, är att jag skrivit under det viktiga formuläret "Godkännande av plotter på inlagan Nära dig". Stort TJOHOOOO!

Det betyder att jag läst igenom det sista (inte det senaste, utan faktiskt det sista!) korret av mitt manus och att jag nu sagt ja till att boken ska tryckas. Som journalist kanske jag förväntas ropa "Stoppa pressarna!", men jag ler mitt bredaste leende och vrålar euforiskt:

RULLA PRESSARNA!