Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

onsdag 16 november 2011

Mångbottnad personlighet?


Ibland, inte så sällan om sanningen ska fram, läser jag blogginlägg hos andra som får mig att fundera och tänka till lite. När Nilla, som skriver på en beige roman, berättade om sina mångbottnade romankaraktärer fick jag mig en tankeställare. Hon skriver att hon har bifigurer som är rätt ensida och att det är okej, medan de större rollerna i romanen innehas av mångbottnade personer.

Då funderar jag över mina egna karaktärer i Nära dig. Så dags att tänka på det nu, kan man tycka, eftersom boken faktiskt trycks as we speak i ett kyligt Dalarna. Det är klart att jag tänkt mycket på hur jag skildrar mina karaktärer längs vägen, självklart har det upptagit en stor del av min hjärna under lång tid, men ändå undrar jag om man kan säga att de är mångbottnade. Det är intressant.

Är jag själv mångfacetterad? Jag vet inte. Visserligen innehåller alla människor, även jag, en massa olika sidor som i olika hög grad visas utåt och ger oss vår personlighet. Samma sak är det med våra erfarenheter. De gör oss också till dem vi är.

Samtidigt är jag i grunden journalist och har till råga på detta arbetat som lärare i många år. I båda dessa yrken är det viktigt att vara tydlig. Jag vill att det jag säger ska gå fram ungefär så som jag har tänkt mig, så läsarna, tv-tittarna och eleverna förstår vad jag menar. Jag gillar tydlighet.

Jag gillar också när det är logiskt och då får karaktärerna inte uppföra sig hur de vill. Nu är det förstås två olika saker och jag är övertygad om att Nilla också gillar när det är logiskt. Dessutom är vi säkert många som tycker att olika saker är logiskt utifrån våra egna preferenser och erfarenheter. Som en parentes kan nämnas att jag tyckte att slutet av Skumtimmen av Johan Teorin var ologiskt, men de höll få i bokcirkeln med om. De gillade istället att det överraskade. Jo, så kan man ju se det.

Däremot gillar jag inte karaktärer som yxats fram. Givetvis vill jag snida dem varsamt och gärna putsa med ett fint sandpapper på slutet, så de blir riktigt behagliga i sina konturer.

Min huvudperson Saga Allerlöv är i början av romanen en ångestfylld, prestationsfokuserad och snudd på utbränd nybliven mamma som saknar sin egen mamma. Mot slutet av romanen landar hon i sig själv och sitt liv och kan se världen lite ljusare än hon gjort de senaste femton åren. Hon accepterar äntligen att mamman är död och ångesten över att någon ny katastrof ska komma släpper en hel del.

En annan kul sak med henne är att hon svär ordentligt när hon blir arg.

Jo, hon är nog hyfsat mångbottnad ändå, tror jag, och utvecklas dessutom under berättelsens gång. Om motsatsen till mångbottnad är platt, så hoppas jag ju att hon inte är det, för det låter ju bottenlöst trist.

Det gäller dock inte hennes svärmor. Alla romaner behöver en bad guy och svärmodern fick den tacksamma rollen. De träffas lagom mycket för att det ska skapa lite dynamik. Hon är inte så mångbottnad, utan mest galen. Fast hon tycker själv att hon är bäst på allt. Så klart.

Ni blev säkert inte klokare av detta inlägg och det blev väl inte jag heller. Mångbottnad vet jag inte om jag är, men rätt velig och funderar både hit och dit.

Är ni mångbottnade?

21 kommentarer:

Västgötskan sa...

Om alternativet är "platt" så HOPPAS jag att jag är mångbottnad. ;-)

Men njae, det vete tusan ändå...?

Joanna Björkqvist sa...

Västgötskan: Vi har lite att fundera på där - både du och jag! :)

Hanna Lans sa...

Jadu, jag tillhör nog de där galet mycket mångbottnade personerna. Lite för mycket. Inte blev det heller bättre när jag utbildade mig till jurist. "Å ena sidan så tycker jag såhär, å andra sidan kan man se det såhär ..."

Joanna Björkqvist sa...

Hanna: Sådan är jag verkligen också, men är det att vara mångbottnad? Jag brukar kalla mig velig? Jag tycker oftast det mesta och är minst av allt svartvit ...

Marina sa...

Lite spännande det här...frågan är vad det innebär att vara mångbottnad. Är det att kunna visa upp olika sidor, att kunna anpassa sig, eller är det att känna sig som olika personer i olika sammanhang, eller helt enkelt att kunna tycka olika saker, eller...? Frågan är om jag i det här fallet inte kan känna mig som en sockerkaksform med löstagbar botten!

Maria Engelwinge sa...

En väldigt intressant fråga. Jag tror inte att jag vill ha alltför mångbottnade personligheter när jag läser. Faktiskt. Jag gillar när jag känner igen mig snabbt och när karaktären håller sig inom sina ramar, även om jag vill att huvudpersonen ska utvecklas under resans gång. Jag kan t ex störa mig på att en mc-kille pratar gulligt och poetiskt eller att en femåring pratar som en gammal professor. Såna existerar i verkligheten förstås, men jag tycker inte att det funkar i en roman.
Pussåkram!

Joanna Björkqvist sa...

Marina: Nog är det lite intressant, för vad menar vi? jag gillar att fundera över sånt här! Och din liknelse är ju underbart bra!!!!! Helt klockren!

Joanna Björkqvist sa...

Maria: Jag håller med dig där, det är så jag tänker när jag vill vara tydlig. Man ska känna igen sig och det ska kännas rimligt att personerna gör som de gör och säger det de säger...

Pussåkram!

anette sa...

Intressant.
Är mångbottnad ett ur personligt psykologiskt perspektiv något man vill vara? Mångfacetterad är för mig att föredra.Måste ta en funderare på detta under dagen, återkommer :)
Ha en skön dag och hoppas att du hinner njuta solen en stund.
Riktigt snygg frisyr.
kram

Duktiga Tjejen sa...

Jag vet knappt längre vad ni menar med mångbottnad. Att göra det oväntade och inte vara förutsägbar? Som person är jag nog rätt mångbottnad (och oxå jurist, som Hanna), men i min roman är det nog relativt förutsägbart, tror att huvudpersonen följer mönstret rätt väl för medberoendepersoblighet, men jag är totalt blind nu.

Joanna Björkqvist sa...

Anette: Ja, nog är det intressant och när jag skrev inlägget visste jag till slut varken ut eller in själv - känner mig både förvirrad och velig! Återkom gärna med tankar - älskar när tankar sätts i rörelse!

Jag var faktiskt ute en mycket kort stund i morse och fotograferade frost, men borde verkligen passa på att njuta av den klara luften och solen - tack för tipset!

Tack för snälla ord om min frisyr! Kram!

Duktiga Tjejen: Jag vet knappt heller - och det är det som är så intressant! :) jag gillar ju när det är tydligt och logisk i böcker, så jag gillar säkert din - kom ut med den nu, vetja! :)

ansepanse sa...

jag är nog som du :) rätt velig och funderar både hit och dit :)
Sv: nej, inte färgade jag håret grönt i allafall :D
kramar

Fourmum sa...

Om mångbottnad är att vara oförutsägbar och inte alltid göra det förväntade så tycker jag det är bra :) Jag ser Pippi Långstrump framför mig när jag börjar fundera.. Jag håller på och bryter mig ur ett självpåtaget mönster där jag lyssnar mer på andra än mig själv och jobbar på att göra det JAG vill utan att försöka känna av vad andra vill eller förväntar sig och det är inte helt lätt, men det går framåt :) Jag har inte varit här tidigare och jag blir imponerad av att du skrivit en bok! Nu vet jag inte vad den handlar om, men jag har skrivit lite medlemsblad tidigare och det är ju ett värkarbete innan man kan lämna "bebisen" till tryckeriet så vad ska det inte vara med en bok :) Starkt jobbat! Mvh Anette

Karin sa...

Är inte detta den svåraste fråga man kan ställa sig som författare: Hur skapar jag trovärdiga och intressanta romankaraktärer?

Jag har knappast något svar, men jag tycker det är intressant att utsätta mina stackars figurer för sådant som jag verkligen inte vill vara med om själv, för att se vad som händer.

Katarina sa...

Jag har ingen aning om ifall vare sig jag eller mina karaktärer kan kallas mångbottnade. Jag är inte heller helt säker på hur jag ska definiera det begreppet. Som fler av er sagt tycker jag bättre om karaktärer man förstår och till viss del kan känna igen sig i. Det viktigaste för mig är att de är intressanta och att de utvecklas under bokens gång.

bubbel sa...

Svårt att säga....har gjort ett antal personlighets analyser i mitt liv till följd av olika jobb och samtliga visar samma sak; jag är en och samma person oavsett situation, både privat och i mitt yrkesliv, helt befriad från "masker" och inte vidare föränderlig. När jag fick det beskedet blev jag först ledsen och tänkte vilken stagnerad och odimensionerad person jag är men då förklarade analytikern att jag snarare är fast förankrad, stabil och säker i mig själv inkl mina åsikter och därför inte behöver vela med min personlighet, uttryckssätt eller uppförande vilket kändes vuxet och bra! :)

Joanna Björkqvist sa...

ansepanse:Skönt att inte vara ensam! ;) Kram!

Fourmum: Klokt och bra att du tar dig ur det där mönstret! I högerspalten finns lite info som du kan klicka på om du vill veta mer om min roman! Och fast romanen är skriven återstår en massa jobb - märkligt och intressant... :)

Karin: Jo, nog är det svårt alltid, för det måste ju vara både intressant och trovärdigt. Och gärna lite fängslande också! :)

bubbel: Det var ju spännande att höra! Och kul att ni tolkade svaren så olika - tror också analytikern har en bra poäng där! :)

Du verkar ha kul med dina figurer! :)

Katarina: Jag tror att vi tänker lite lika där. Ungefär så ser jag det också... Intressant är det i alla fall!

Hanna Lans sa...

Som Anette skriver så tolkar jag ordet mångbottnad: Mångfacetterad. Och det tycker jag att du verkar vara. Velig är inte riktigt samma sak tycker jag. Velpottor brukar ha lite kass självkänsla, det har väl inte du ...? ;)

Joanna Björkqvist sa...

Hanna: Oh nej! Inte har JAG dålig självkänsla! ;)

Det är mer så att jag har en grym förståelse för alla andra och tenderar att tycka som de - också... :)

Anneli sa...

Jag tror att vi alla är mycket mer mångbottnade eller mångfacetterade än vi kanske tror. I böcker däremot finns det säkert en gräns för hur många bottnar man orkar ta till sig :)

Joanna Björkqvist sa...

Anneli: Du har en poäng med båda dina slutsatser! Intressant!