Pirrpirr - det kom!

Som jag väntade! Jag skrev en krönika om godis, gjorde ett tiotal örhängen och städade undan på matbordet. Till slut började det bli lunchdags och eftersom det bara varit söte sonen och jag hemma idag, så slog vi till med en lunch på stan.

Vi behövde ändå åka in för att handla godis för 200 kronor till sonen. Hoppsan! Behövde vi det? Vad skrev jag nu? Visserligen har jag just idag skrivit en krönika om godis, men vem behöver handla godis för 200 spänn samtidigt och dessutom till en enda unge?

Men jodå, det finns en naturlig förklaring till allt och mer och detta kan ni läsa här. Checkarna höll nu på att gå ut så det var hög tid att lösa in dem mot ett par kilo godsaker.

Just som vi steg ut genom ytterdörren kom den gula postbilen om hörnet och jag skuttade på lätta fötter fram till brevbäraren som hade en enda sak till oss idag. En enda sak och den var tillräckligt stor för att kunna vara det jag var intresserad av, men jag vågade ändå inte riktigt ropa hej.

Ivrigt vände jag på den bruna vadderade påsen och jodå, det var rätt avsändare, så nu vore det väl knepigt om det inte var rätt innehåll? Jag öppnade snabbt och forcerat. Och där låg...

En bunt med småhäften!

Det hade jag inte väntat mig. Allt i bokbranschen utifrån ett författar-förlagsperspektiv är alltid helt nytt och oväntat för mig. Jag trodde att jag skulle få en bok som satt ihop. Med omslag och allt. Jag hade till och med mejlat för att fråga om jag skulle få omslaget också och det skulle jag. Men det låg inget i dagens post, så det fick bli ett nytt mejl.

Då fick jag veta att omslaget hade blivit lite försenat, så det lämnar tryckeriet idag istället. Det är inte borttappat - skönt.

Så nu sitter jag här och ska korrekturläsa ett knippe småhäften. Det är visst det som kallas plotter.

Idag tjuvstartar mina fina grannar chardonnaytimmen redan klockan 16 och då får jag slita mig en stund. Jag tror att jag ska ta med mig min fina bunt och läsa hela tiden visa dem!