Höstpromenad i skymningen

Jag stod så fint och väntade vid flygplatsen när dörrarna plötsligt öppnades och ut kom en enda person och det var just min väninna. Så superkul att äntligen få ses igen!

Efter den enkla men goda lunchen, som serverades med en väl kyld flaska skumvin dagen till ära, tog vi en skön promenad ner till havet och idag var det nästan vindstilla. Det var riktigt skönt att ströva i lugn och ro och höra de små vågorna brusa mot stranden.

En halvmåne gjorde oss sällskap längs vägen medan vi uppdaterade oss på varandras liv och filosoferade över livet i allmänhet.

Nu börjar det bli dags att steka tacosen och sedan hoppas vi att allt är blir så mycket bättre, som vi numera säger på lördagar, på alla sätt. Och då är det ändå redan väldigt bra.

Har ni det också trevligt denna lördag?