Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

onsdag 23 november 2011

Jag var nästan tvungen

Det kom ett spännande paket med posten.

Jag kanske har många märkliga sidor, men jag är minst av allt prylgalen. Så länge något funkar duger det bra åt mig och jag är inte den som byter ut saker för bytandets skull.

Eller jo, lite grann, förstås. Jag går inte i samma klänning som för sju år sedan bara för att den fortfarande passar och inte är trasig. Lite variation vill jag jag förstås ha, så det händer att jag köper nya kläder bara för att.

Min gamla mobil.
Men när det gäller tekniska prylar sliter jag gärna på de gamla ett tag och det gäller även mobiltelefoner. Min förra fick jag för fyra-fem år sedan och den har fungerat alldeles utmärkt genom åren. Visserligen var den lite besvärlig att komma underfund med i början, men vilken teknisk pryl är inte det? Det gäller bara att vara ihärdig och kämpa på, så brukar det gå.

När jag greppat det mesta flöt tiden på och vi blev goda vänner, min mobil och jag. Den har väckt mig varje morgon jag bett den om det och den har inte krånglat. Snällt.

Under hösten har jag dessvärre haft en del problem med den och problemen har faktiskt varit ganska basala. Det viktigaste för mig när det gäller en telefon är att det går att ringa från den och att man kan ta emot samtal. Jo, det är sant. Det är faktiskt det allra viktigaste och själva grundorsaken till att jag inte bytt ut den. Den har gjort jobbet.

Det finns säkert de som tycker att möjligheten att spela Wordfeud är viktigare än det där tramset med att kunna ringa och ta emot samtal, men där är inte jag ännu. Ge mig ett par veckor, så blir jag säkert sådan, jag med.

Söta dottern har lagt in sig som
bakgrundsbild så jag känner mig hemma.
Hur som helst, så har min telefon börjat med ett nyckfullt beteende och låter bara signaler gå fram då och då. Jag har kunnat ha mobilen liggande precis bredvid mig på skrivbordet och höra att det plötsligt plingar till som om jag får ett sms. Då står det att min dotter ringt, men inte lämnat något meddelande. Ringt? Ingen har ringt!

Jag har i flera år haft Metallicas låt Nothing else matters som ringsignal och jag kan garantera att den hörs om det ringer. Jag menar, hårdrock 30 cm från örat undgår ingen. Inte ens en intensivt skrivande författarwannabe.

När detta upprepats flera gånger på kort tid började jag inse att det kanske var dags att byta mobil, för den mest basala funktionen var inte längre hundraprocenting. Så nu sitter jag här med ett nytt projekt, nämligen att lära mig hur en iPhone fungerar. Det är alltid slitigt i början, men de flesta vekar klara det, så det är bara att kämpa på. Nu har jag i alla fall bytt mobil.

Och jag var faktiskt nästan tvungen.

14 kommentarer:

Maria Engelwinge sa...

Jag äger inte ens nån mobil, men jag börjar bli lite småsugen. Jag vill ha en som kan ta kort och spela in ljud. Men det får bli en senare fråga för ekonomin är inte den bästa just nu pga mina scrapbooking-inköp. Vilket för mig till din bok. Jag vill jättegärna köpa den, men det måste vänta tills efter jul.
Pussåkram!

Hanna Lans sa...

Jag anser också att det är att kunna ringa och ta emot samtal som är det viktigaste. Så gammal är jag. Och Wordfeud kan jag sätta en hel del miljoner på att jag aldrig kommer att fastna för, inte ens med en snygg ifån. Men, min mobil har börjat trilskas med sms:en. Man kan aldrig vara säker på att de faktiskt går fram och de som skickar får jag inte alltid heller. Men ringa på den går fortfarande.

Marina sa...

Jag ska också sälla mig till den skaran här jag tänkt...någon gång...

Joanna Björkqvist sa...

Maria: Jag tycker att det är fascinerande att du inte har mobil, för visserligen klarade jag mig utan för sådär 16-17 år sedan, men nu skulle det aldrig gå! Vanesak!

När det gäller boken skickar jag den till dig mer än gärna när den kommer, så kan du betala när du vill och kan. Inga problem för mig, om det funkar för dig. Pussåkram!

Hanna: Sånt är ju grymt irriterande! Jag orkar inte med sånt! Sms är nästna lika viktigt som att det går att ringa. Framför allt vill man VETA om det funkar eller inte. Varje gång. Den där lynnigheten gör mig alltid galen.

Joanna Björkqvist sa...

Marina: Rätt som det är, som min svåger brukar säga om ombyggnaden av huset som han hållit på med i minst fyra år... ;)

Anonym sa...

Det kommer gå på ett kick så avgudar du din Iphone - oavsett tidigare teknikintresse kan jag lova!:)

Mina dagar sa...

Du kommer älska den!
Jag kör också bara på med de jag har.
Men fick en iPhone och den är så mycket mer än en telefon, ja, du kommer älska den!

Måste hem och titta hos min kära far som nästan alltid har tidningen MåBra hemma hihihi....

Må så gott!
Kram Eva

Västgötskan sa...

Jag har kvar min ericsson som är 7-8 år gammal. Som du säger, än så länge funkar det att ringa till och från den! :-)

Skaffar jag en smart-phone kommer jag vara som en pensionär i en data-butik... :-D

anette sa...

Oj så roligt med en ny Iphone, själv har jag en Android som fungerar till det jag vill ha det till. Men skulle tomten komma med en Iphone så skulle jag bli väldans glad. Önskar dig lycka till med den och framför allt mycket glädje.

Varmaste kramen

Joanna Björkqvist sa...

Bubbel: Det låter trevligt, så det ser jag fram emot! :)

Eva: Det låter underbart! Trevligt att pappa får sig ett litet besök också - det gillar jag! :) Kram!

Västgötskan: Det är tur att jag har min man och mina kloka barn, för maken bestämde vilken sort jag skulle ha och dottern hjälpte mig att förstå de enklaste grunderna igår... ;)

Anette: Det ska bli spännande att kunna använda den mer. Dottern utbrast spontant att jag kunde blogga med den och DÅÅÅ väcktes mitt intresse ännu mer! ;) Kramar!

Maria Engelwinge sa...

Å vad gullig du är Joanna! Blir tårögd här ju... Ja, jag vill jättegärna ha den nu och betala sen!
Tack!!!

Joanna Björkqvist sa...

Maria: Men då så, sötaste vän, så glad jag blir!!!! No problemo! <3

Anneli Stålberg sa...

Grattis får man väl säga då! Nu har du lite att pyssla med ett tag. Det brukar ju ta en stund att lära sig en ny :)

Joanna Björkqvist sa...

Anneli: Än så länge kan jag ingenting och när det för första gången ringde i den var jag i köket och hade köksfläkten på, så jag hörde inte ens signalen... Ingen bra start! ;)