Jag var nästan tvungen

Det kom ett spännande paket med posten.

Jag kanske har många märkliga sidor, men jag är minst av allt prylgalen. Så länge något funkar duger det bra åt mig och jag är inte den som byter ut saker för bytandets skull.

Eller jo, lite grann, förstås. Jag går inte i samma klänning som för sju år sedan bara för att den fortfarande passar och inte är trasig. Lite variation vill jag jag förstås ha, så det händer att jag köper nya kläder bara för att.

Min gamla mobil.

Men när det gäller tekniska prylar sliter jag gärna på de gamla ett tag och det gäller även mobiltelefoner. Min förra fick jag för fyra-fem år sedan och den har fungerat alldeles utmärkt genom åren. Visserligen var den lite besvärlig att komma underfund med i början, men vilken teknisk pryl är inte det? Det gäller bara att vara ihärdig och kämpa på, så brukar det gå.

När jag greppat det mesta flöt tiden på och vi blev goda vänner, min mobil och jag. Den har väckt mig varje morgon jag bett den om det och den har inte krånglat. Snällt.

Under hösten har jag dessvärre haft en del problem med den och problemen har faktiskt varit ganska basala. Det viktigaste för mig när det gäller en telefon är att det går att ringa från den och att man kan ta emot samtal. Jo, det är sant. Det är faktiskt det allra viktigaste och själva grundorsaken till att jag inte bytt ut den. Den har gjort jobbet.

Det finns säkert de som tycker att möjligheten att spela Wordfeud är viktigare än det där tramset med att kunna ringa och ta emot samtal, men där är inte jag ännu. Ge mig ett par veckor, så blir jag säkert sådan, jag med.

Söta dottern har lagt in sig som
bakgrundsbild så jag känner mig hemma.

Hur som helst, så har min telefon börjat med ett nyckfullt beteende och låter bara signaler gå fram då och då. Jag har kunnat ha mobilen liggande precis bredvid mig på skrivbordet och höra att det plötsligt plingar till som om jag får ett sms. Då står det att min dotter ringt, men inte lämnat något meddelande. Ringt? Ingen har ringt!

Jag har i flera år haft Metallicas låt Nothing else matters som ringsignal och jag kan garantera att den hörs om det ringer. Jag menar, hårdrock 30 cm från örat undgår ingen. Inte ens en intensivt skrivande författarwannabe.

När detta upprepats flera gånger på kort tid började jag inse att det kanske var dags att byta mobil, för den mest basala funktionen var inte längre hundraprocenting. Så nu sitter jag här med ett nytt projekt, nämligen att lära mig hur en iPhone fungerar. Det är alltid slitigt i början, men de flesta vekar klara det, så det är bara att kämpa på. Nu har jag i alla fall bytt mobil.

Och jag var faktiskt nästan tvungen.