Ett glädjande brev kom

Sedan flera år har vi ett fadderbarn på Haiti och idag fick vi brev från henne för första gången på över två år. Som vi har väntat!

När barnen var mindre tyckte jag att det var viktigt att lära dem känna solidaritet med människor i andra delar av världen och då anmälde vi oss till Plan och fick Kimberline som fadderbarn. De första åren ritade barnen teckningar och vi skrev brev då och då. Likaså skickade vi små presenter till jul och födelsedagen.

Det var väldigt styrt hur mycket presenterna fick kosta och väga, så det inte skulle bli för orättvist mot de barn som saknar faddrar. Efter några år kom dock nya besked och vi fick inte längre skicka presenter över huvud taget.

När den kraftiga jordbävningen skakade Haiti den 12 januari 2010 blev vi väldigt oroliga och undrade så hur det hade gått för vår flicka. Månaderna gick och det enda vi hörde var att Plan inte visste något. Till slut kom besked om att alla barn i Plans fadderverksamhet faktiskt hade överlevt, trots att över 100 000 människor dött. Vilken lättnad för oss!

Vi svenskar samlade in 50 miljoner till hjälparbetet och det kändes bra att kunna göra något för dem långt där borta. Under hela den här tiden har vi inte kunnat skicka brev för att infrastrukturen inte har fungerat och därför blev glädjen stor när vi nu äntligen fick ett brev.

Först nu tackade Kimberline för julklappen hon fick 2009 och hon berättade att hon blivit så glad för den. Härligt att höra! På den senaste bilden som vi fick av henne för ett par år sedan bar hon halsbandet hon fått av oss och det tyckte vi var så fint.

Nu ska vi skriva till henne och hålla tummarna för att vårt brev kommer fram till henne innan jul. Visserligen får hon ingen present i år, men en hälsning kommer säkert att göra henne glad i alla fall.

Fast vi blev nog ännu gladare idag.