Sidantal, flätor och Tintin

En fläta klar - bara sju kvar...

Idag fick jag ett mejl från tryckeriet och där fanns hela min text sidbruten och med raka marginaler både till vänster och höger. Helt fantastiskt snyggt och nu såg det väldigt proffsigt ut dessutom. Det mest intressanta i det hela är att när jag skickade in manuset var det på hela 397 sidor, men nu med den raka högermarginalen och avstavningar blev det endast 346. Då är det ändå bara avstavningar här och där och inte femton på varje sida som man lätt kan tro.

Jag ville gärna komma under 350 och det är jag nu med god marginal, för i detta sidantal ingår även de första sidorna där bara romanens titel, utgivningsår och liknande saker finns. Det känns verkligen bra och nu väntar jag bara på att få ett fysiskt provtryck i handen.

Dessvärre måste det ju ta vägen via posten, för det funkar inte via nätet och då tar det snudd på plågsamt lång tid eftersom det i alla fall måste gå en hel natt från det att det skickas till att det kan komma hem till vår brevlåda. Tänk att min lilla bok ska vara ute på vift så länge alldeles utan mig. Läskigt!

Eftersom barnen har höstlov denna vecka kommer tiden i alla fall att gå rätt fort, för vi passar på att göra trevliga saker tillsammans. Äntligen hade vi idag tillräckligt mycket tid för att göra åtta inbakade flätor på söta dottern. Hon älskar att ha sådana och jag har inte haft tid att stå i 90 minuter och fläta när jag varit i slutredigeringen av min roman.

Nu, när jag väntar på provtrycket från tryckeriet och inte kan sitta och peta i texten ännu en gång, tyckte jag att jag kunde kosta på mig lite social samvaro med henne, så nu är håret färdigflätat och vi har sett ett avsnitt av Gustafsson 3 tr och det senaste avsnittet av Ensam mamma söker på TV Play.

Blusen som dottern har på sig köpte vi igår och vi blev faktiskt båda så förtjusta i den att vi köpte varsin. Jag har redan två som jag köpte förra säsongen och eftersom jag trivs så bra i dem köpte jag nu två nya.

Nu har jag en korall/laxfärgad, en potatisbrun, en ceriselila och en mörkt blå, som inte alls är marinblå utan något annat.

Om en liten stund åker vi in till Göteborg för att se Tintin med barnen och det lustiga är att de vill se den igen, trots att de såg den i söndags med min pappa. De tyckte att den var så fruktansvärt bra att de gärna vill se den en gång till och de vill dessutom att även käre maken och jag ska se den. Söta barn!