New York, New York

Vi hade så trevligt när vi spelade alla våra spel igår och när vi rundade av för att titta på Så mycket bättre dök käre maken, som just smitit ut i köket, plötsligt upp igen och meddelade:

- Jag tänkte bara säga att vi kommer att fira nyår i New York.

Jag kan säga att barnens miner var fullständigt obetalbara. De trodde faktiskt att han skojade, för han sa det liksom i förbifarten. När det väl sjunkit in blev de superglada och nu kan de knappt tänka på något annat.

Först föreslog jag att vi skulle vänta till julafton innan vi berättade, men maken tyckte att det är en del av resan att se fram emot den också och det håller jag med om. Den pirrande glädjen ska de naturligtvis också få uppleva. Vi hinner fira jul i lugn och ro här hemma och åker iväg den 28 december.

Ett par nätter kommer vi att bo hos en familj som maken lärde känna redan 1990 och som vi hälsade på  1998. De bor i Hamptons bland en massa kändisar, så förra gången tog de med oss på en rundtur och berättade vem som bodde var - jättekul för oss små vanliga svenskar. Deras närmaste grannar då var Kim Basinger och Alec Baldwin. Inga b-kändisar direkt.

Det blir med dem vi skålar in det nya året och det känns jättetrevligt att få vara hemma hos någon en sådan kväll, för nyår är för mig något stort och betydelsefullt.

Bilden ovan är tagen på vår bröllopsresa till New York i september 1997 och nu blir det första gången barnen får se denna underbara stad. Åh, vad vi längtar!

Perfect timing som vi spelade igår kväll var lite klurigt att komma underfund med från början, som det ofta är med nya sällskapsspel, men när vi värt greppat idén var det riktigt kul. En viktig detalj var alla alla deltagare fick varsitt stoppur och när man gick runt på planen skulle man sätta på stoppuret och stänga av det så nära den angivna tiden som möjligt utan att "bli tjock".

Ofta var det två sekunder och ibland lyckades man inte alls, utan tryckte på stopp vid 2,13 och då förlorade man den spelomgången. Den som kom närmast kunde ha 1,97 sekunder t ex och det var ju kanonbra. Ibland fick man titta på siffrorna på stoppuret och ibland skulle man blunda.

Vid ett tillfälle skulle man trycka på stopp när det gått exakt 10 sekunder och då var man dessutom tvungen att blunda. Jag satt med stoppuret i handen och räknande lugnt och fint i huvudet och när jag tyckte att det gått 10 sekunder tryckte jag till. Och ja, minsann! Jag lyckades på hundradelen av en sekund få till den exakta tiden. Jag blev faktiskt själv riktigt imponerad och slet givetvis fram kameran för att dokumentera det hela.

Jag vann sedan dessutom hela klabbet. Tjohoo!