Första författarintervjun

Nu när boken är inne på tryckeriet och det inte är någon som helst idé att läsa mitt manus ytterligare en gång börjar istället arbetet med att lansera både mig och boken. Det är ingenting som egentligen passar mig, för jante knackar mig så gärna på axeln och säger åt mig att jag absolut inte ska tro att jag är något.

Samtidigt måste jag tro på mig själv och min roman, för om inte jag, som lagt ner så enormt mycket tid, energi och kärlek på mina karaktärer, gör det - vem ska då göra det?

Jag måste helt enkelt ta kontakt med media och bokhandlare för att väcka intresse och nå ut till en bredare publik än familjen och vännerna, så nu har jag mejlat den första tidningen. Som tur var tog det bara ett par timmar så kom svaret från chefredaktören.

Det blev napp direkt, så nästa vecka ska vi bestämma tid för min livs första författarintervju! Tjohoo! Nu börjar det på riktigt! Pirr pirr!

Nu ska ni, kära bloggläsare, veta att det inte var en slump att jag vände mig till just den här tidningen, för jag skriver sedan drygt sex år krönikor varannan tisdag i just denna tidning. Jag är alltså ingen okänd figur varken för redaktionen eller för läsarna av tidningen, men det känns ändå bra att börja där, för genast kände jag självförtroendet inför resten av min promotionresa växa lite.

Och självförtroende behöver jag nu. Nu jäklar kör vi!