Gryning över Sound of the Sea

Hela nätterna hör man havet alldeles utanför det ljuvliga hotellet Sound of the Sea på Karpathos. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och bara lyssna till tystnaden och havet.

Eftersom kattbitna dottern har behövt få sin medicin klockan 6 varje morgon grekisk tid (kl 5 hemma i Sverige) har jag haft förmånen att vakna precis när solen går upp. En morgon begav jag mig ut i nattlinne för att fotografera soluppgången.

Otroligt vackert och stämningsfullt var det, även om det var svårt att få havet att fastna väl på bild. Jag hörde i alla fall det stora blå medan jag smög omkring på hotellområdet för att hitta fina vinklar i det mjuka skenet.

"Det är vackrast när det skymmer"skrev Pär Lagerkvist redan 1919.

Det är nästan lika vackert när det dagas.

Dessa ljuva, grekiska kvällar

Nu har vi kommit hem igen efter två helt fantastiska veckor på underbara Karpathos och nog är det en enorm skillnad på kvällarna där och kvällarna här. Där är det inga som helst problem att gå med ärmlös klänning en bra bit efter midnatt. Här har jag suttit med både kofta och filt.

Jösses, vad jag fryser här hemma ikväll.

Mer kan jag inte säga, för tänderna skallrar så att jag genast måste krypa ner i sängen, där självklart elmadrassen är på sedan ett par timmar tillbaka.

Borta bra, hemma bäst? Nja, det vete katten.

Borta varmt, hemma kallt är i alla fall ruggigt sant.

Tvålar är alltid bra att ha.

Min favoritbutik full av underbara keramikkonstverk.

Vacker restaurang alldeles bredvid en kyrka.

Benen på pallarna av avsågade för att passa
backens lutning och stolsdynor finns vid porten.

Lite rolig kvällsbild över Pigadia.

Party!

Dessa ljumma, ljuva sommarkvällar!

Kattbett och flätor

Vi var på restaurang igår och stan dräller av hemlösa katter. Just som vår mat kom in dök en kattunge upp vid dotterns plats. Bedårande, såklart, så dottern ville ge ungen en liten kycklingbit. Hon skulle släppa den på golvet men då dök en stor katt upp och tog biten direkt ur hennes hand.

Katten bet hål i ett finger och blodet sprutade! Ångesten och smärtan var total, liksom chocken.

Min mamma (erfaren distriktssköterska) säger att man alltid ska ge antibiotika om man blivit biten av en katt från armbågen och ner till fingertopparna. Och det gäller våra svenska tama huskatter! Dessa grekiska är vildkatter som lever bland sopor och absolut inte är vaccinerade som katterna hemma.

Stor oro, alltså. Vi fick jod av servitören och sedan ilfärd till sjukhuset, där vi genast fick träffa en doktor som försökte lugna henne. Och mig!

Jag propsade på att få ett starkt pc och det fick vi. Detta ska tas var 8:e timme så kl 6 imorse var det dags för dos nr 2. Som ska intas med mat. Inte så lätt mitt i natten, men dottern var tapper och åt två miniyoghurt och två smörkex. Tabletten svaldes med ett stort glas äppeljuice. Sedan fick hon somna om i lugn och ro.

Tilläggas kan att när ångesten så småningom började lägga sig hos dottern blev hon mycket upprörd över att vi fick betala för all vår mat, trots att vi inte hann äta den (jag åt tre tuggor av min laxpasta och två klunkar vin...) innan vi fick kasta oss till sjukhuset. Dottern sa flera gånger att det var urdåligt att vi fick betala allt. Hon tyckte snarare att vi (hon!) borde få skadestånd eftersom katterna var på restaurangen! Huvudet och tankarna är det som ni hör inget fel på - min kloka, fina, tappra lilla sockersmula.

Eftersom jag inte vill att hon badar i poolen, hur ren den är verkar vara, har vi idag gjort andra saker tillsammans.

Flätor till exempel.

PS. Katten på bilden i inlägget håller till på hotellområdet och verkar mycket fredlig, så den har inget med texten att göra. 

Avsked och slappardag

Igår kväll var det en härlig avskedspartyafton för alla de holländare som skulle återvända hem idag och idag när bussen kom blev det ett enormt kindpusskalas och en massa prat om att få se varandra igen nästa år. Vi tjugotalet som var kvar vinkade kungligt av dem med båda armarna i luften när bussen motvilligt arbetade sig uppför den branta backen.

Det är ändå fantastiskt trevligt att ses här någon vecka år efter år och vid det här laget vet jag precis vilken solsäng vid poolen var och ev dem föredrar. The Dutch Corner är numera ett vedertaget begrepp och jag har lovat att ta väl hand om det till nästa år.

På eftermiddagen kom förstås ett nytt turistlass och de är säkert jättetrevliga allihop, men nya. De andra är våra vänner sedan flera år och det är något speciellt. Förhoppningsvis ses vi igen nästa år. 

Eftersom tiden tenderar att springa iväg är vi snart samlade igen. 

Sommarpratarna håller mig vaken

Jag sover inte värst mycket om nätterna hemma och det beror faktiskt mest på att jag är en rätt pigg person helt enkelt. Här i sommarparadiset på Katpathos gör jag dessutom knappt några knop alls (till skillnad från käre maken kör i 35-40 knop  på sin vindurfingbräda dagarna i ända) och det gör att jag inte är trött när jag lägger mig fast klockan passerat midnatt med råge.

För att bli lite trött lyssnar jag då på sommarpratarna men det är inte alls ett fungerande koncept för de är alldeles för intressanta. Hur skulle det vara möjligt att somna till Maria Sveland, som har så mycket klokt att säga om människor, världen och feminismen? Eller till Annika Hagström som ordnade en minnesgudstjänst för sin vän Jacob Dahlin för att han berättat i detalj hur han ville ha det medan hans egna föräldrar hade ett snabbt avsked redan på sjukhuset med ytterst få gäster? Eller Liv Strömqvist som gav helt nya infallsvinklar på det spännande temat menstruation i sitt program som så gott som helt ägnades åt detta fortfarande tabubelagda ämne?

Tror sjutton att jag inte kan somna när jag har fri tillgång till andra kvinnors liv och tankar genom SR Play.

Stenar i sandalerna

Idag har jag spenderat några timmar på surfstranden. Mycket trevligt, men jag kan konstatera tre saker:

1. Det blåser så mycket att man måste lägga stenar i sandalerna så de inte blåser bort.

2. Det är mycket lätt att ta många bilder på vindsurfarna när de visslar förbi. 770 bilder tas i ett nafs.

3. Det blåser så vansinnigt att hela kroppen är blästrad av den attackerande sanden och den som landar i håret stannar där tills en synnerligen noggrann dusch får bort det mesta.

Pust! 

Sista kvällen med surffruarna

Under årens lopp har vi blivit ett fint litet gäng, vi surffruar. Ikväll är det sista aftonen för tre av de närmaste och det är alltid lika trist. I år har vi träffat två nya trevliga fruar som också åker hem imorgon medan i alla fall en blir kvar en vecka till, men hon bor tyvärr inte på samma hotell som vi i år så vi ses bara emellanåt.

Vi fruar brukar, medan männen vindsurfar, umgås med varandra och våra barn, så därför känns det lite ledsamt när några åker iväg mitt i trevligheterna. Men vi ha haft en underbar vecka ihop och jag hoppas så på en repris igen nästa år.

Då kanske ännu fler stannar i två veckor?