I ett hav av blommor

Den ljuvliga gårdagen ligger inbäddad i mitt minne och alla fantastiska blommor jag fick igår påminner mig om att releasepartyt inte bara var en ljuv dröm, utan alldeles, alldeles på riktigt. Jag syns knappt bakom alla blommor - underbart!

Här kommer bilder på några av blommorna och de är så vackra och många att hela mitt hem ser ut som en blomsterbutik. Tack än en gång, alla underbara vänner!

I eftermiddag ska jag ha Öppet hus och då går det utmärkt att komma hit och köpa en signerad bok. Jag kommer att bjuda på glögg, pepparkakor och fugde. Jag trodde att fudgen jag gjort till igår skulle räcka även idag, men eftersom det är en sådan favorit tog alltihop slut igår, så det blir till att koka en ny sats idag!

Receptet på fudgen, som jag kan lova alltid gör succé finns under fliken Sötare recept ovan.

Nu är det dags att be sig ut i köket igen och snart kommer hemmet att fyllas av den underbara doften av nykokad fudge...

Underbart releaseparty!

Åååååh, vilken underbar  och festlig tillställning det blev! Jag är så otroligt nöjd med mitt releaseparty! Tack alla underbara vänner som var här och gjorde dagen helt fantastisk!

Jag älskar plockmat och böcker, så ett releaseparty är helt i min smak på alla sätt. Hela förmiddagen stod jag i köket och fixade och utan att överdriva så älskade jag varenda sekund. Det bästa med att tillaga allt är ju att man kan provsmaka så mycket man vill och eftersom jag enbart bjuder på sådant som jag själv älskar att äta förstår ni hur mysigt jag hade det i köket.

Varmrökt lax i röra på pumpernickel var supergott och något jag kommer att göra om.

Krabba med grovrivet äpple var också en höjdare. Mums!

Tunnbrödsrullar av alla de sorter är alltid väldigt gott och idag fanns det flera varianter att välja på. Tonfisk med soltorkade tomater är kanon. Rökt lax med pepparrot inte heller fel. Och de med räkor ägg, majonnäs och dill - mmmm!

Brieosten hade fått ligga ute ända sedan frukosten och då blir den som allra godast framåt kvällen. Med valnötter och aprikoser gick den åt helt och hållet - trevligt!

Min underbara väninna sedan över trettio år var förstås på plats och det var även min fina mamma!

Signeringen är alltid lite pirrig innan man får häng på det hela, men nog är det trevligt att få skriva en hälsning ändå.

Härligt nog fanns även mina fantastiska kollegor i egenutgivarbranschen hos mig denna underbara dag och här ser vi mig tillsammans med Kristina och Hanna! Hanna var dessutom den som gav min roman det vackra och poetiska namnet Nära dig.

Jag har njutit av denna underbara dag på alla sätt och det känns så otroligt skönt att det blev precis så underbart och härligt som jag hade hoppats på!

Efterlängtat releaseparty!

Vinden viner om knutarna och det är grått och regnigt ute, men det gör mig ingenting alls. Jag ska ändå vara inomhus hela dagen. Tunnbrödsrullar med lax och pepparrotsost samt räkröra med hackade ägg respektive tonfiskröra med soltorkade tomater ska jag göra. Två röror ska jag göra att ha på crostini och en annan röra ska läggas på pumpernickel.

Smördegssnurror med tre sorters ost och en annan variant med pesto och parmesan har jag redan gjort. Jag har också gjort salta brädor, som är smala tunnbrödslängder penslade med olivolja och med örsalt på. Chokladfudge, limekola och vaniljkola har jag också redan gjort.

Champagnen (alldeles äkta och nyinhandlad på Systembolaget) ligger på kylning och får jag bara på mig klänningen och de cerise strumpbyxorna så är jag redo för att ta emot dagens gäster.

Det är äntligen dags för releaseparty då vi ska fira att mina två års skrivande slit med boken är över. (Nästa gång hoppas jag att vi kan fira att alla böcker som dräller omkring i källaren är slutsålda, för arbetet med boken är ingalunda över än på länge ...)

Tjohoo, vad vi ska fira idag!

Uppdatering: Hur underbart känns det inte att ha releasepartyt samma dag som man kan läsa dessa underbara ord hos egenutgivarkollegan Desirée Fredlund? Tack, snälla du, så glad jag blir över dina ord!

I love inspirerande flickor

Idag har vi haft vårt första möte möte i Egenutgivarna och det var mycket trevligt och inspirerande. Det är så härligt att få vara en del av detta kreativa gäng, för här är det underbart högt tempo och det går väldigt fort mellan tanke och handling. Dessutom är vi överens om alla grundläggande detaljer och det underlättar förstås samarbetet.

Riktigt skönt att få jobba med flickor som drar åt exakt samma håll och nu ska vi minsann utmana förlagsjättarna!

En annan inspirerande flicka är förstås min duktiga dotter. Idag kom hon hem med tre fina kuddar som hon har gjort på slöjden. När jag var liten och hade syslöjd gjorde vi betydligt mindre och tristare grejer. Jag virkade ett troll.

Temat på kuddarna är dessutom helt i min smak; sötsaker! Vem kan motstå glass, choklad och cup cakes?

Galen kommentar

För ett par veckor sedan berättade Annika Marklund, 28 år, att hon har cancer. Annika har en jättefin blogg full av vackra bilder som hon tar själv och jag är ofta där och kikar. En gång var hon även inne hos mig och lämnade en fin kommentar.

Häromdagen skulle Annikas mamma Liza Marklund varit i vårt köpcentrum och signerat böcker, men det blev inställt på grund av sjukdom. Mest sannolikt var det dotterns sjukdom som avsågs. Det måste vara alldeles fruktansvärt hemskt att få veta att ens dotter har cancer. Särskilt med tanke på att Annikas bästa vän dog i just cancer förra året. Visserligen i en annan typ, men ändå. Jag kan inte ens föreställa mig varken Annikas eller hennes mammas ångest.

När Annika fick beskedet skrev jag några små ord till henne, för jag ville gärna uttrycka min sympati på något sätt. Jag tänker ju trots allt ofta på henne.

När jag nu var tillbaka på bloggen sent igår kväll hade det kommit ett nytt inlägg om hur hon har haft det de senaste dagarna. Det var jobbig läsning om hur hon kämpar med de förbjudna tankarna. Orden gick rakt in i mitt hjärta och jag orkade inte ens kommentera för att jag blev så bedrövad.

Däremot läste jag en del av de andra kommentarerna och mycket kärlek får hon. Det känns skönt att så många är med och peppar henne och skickar varma tankar.

En kommentar måste jag dessvärre säga att jag inte begriper mig på. Allvarligt talat, här har vi en ung människa som just fått ett cancerbesked, genomgår mängder av undersökningar under flera dagar för att avgöra hur illa läget är och vars bästa vän nyligen dött i cancer. Det är det läget vi har rent objektivt.

Hur kan man då skriva så här i en kommentar:

"(...) ät mindre gluten och mjölk. (...) För mycket socker är heller inte bra. Förresten ett tips till. Gå med en penna i munnen på tvären. Då tror kroppen att du ler och skickar ut 'bra hormoner'. Hoppas mina flummiga tips hjälper."

Annika Marklund har för tusan cancer! Inte fasen hjälper det att gå med en penna i munnen på tvären!

Tack gode Gud för att läkarna har andra metoder än pennor i munnen när det gäller att ta hand om sina patienter.

Visade leg på Systemet

Idag tog jag en tur till Systembolaget för att handla trevliga drycker inför helgens festligheter. På lördag är det releaseparty och på söndag Öppet Hus och då vill jag inte att det ska vara tomt på goda drycker, så jag bunkrade upp med lite av varje.

Jag köpte till och med en flaska alkoholfritt vin om det finns någon bilförare som vill avnjuta glada vinbubblor. Kranvatten är ju så mycket tristare än bubbelvin. Klart alla ska få bubblor.

När jag skulle betala satte jag i kreditkortet och sa till kassörskan att jag inte har någon kod till det kortet, utan jag skriver på istället.

- Det går bra, sa hon, men då behöver jag legitimation.

Jag lyste genast upp och sa att den skulle hon så gärna få se, för även om jag vet att hon ville se den för att kontrollera att kontokortet hade samma namn som personen framför henne, så kändes det rätt angenämt att få dra fram körkortet i det läget.

Jag menar, det var ju några år sedan jag senast fick visa leg på Systembolaget.

Underbar start på december

När barnen var bara något år gamla sydde jag varsin filtgran till dem och i den hängde jag upp 24 små paket som en adventskalender. Det var inte speciellt svårt att hitta småsaker att hänga upp, eftersom de inte hade så mycket grejer då.

Hårspännen, hårsnoddar, pennor, strumpor, bilar, klistermärken, tatueringar ... Allt möjligt hängde jag upp år efter år. För något år sedan blev det svårare, för ju äldre de blev desto mer saker hade de ju och det var inte längre kul att köpa det hundrade hårspännet eller ännu ett ark med tatueringar.

Förra året försökte jag övertyga barnen om hur onödigt var det var med alla dessa småprylar och att det var dags att lägga ner kalendern. Särskilt med tanke på att vi skulle åka till Australien den 17 december och inte ens var hemma de 24 dagarna kalendern varar.

Det gick inte hem, om man säger så. Båda två ville så himla gärna ha en presentfylld gran även detta år, så kompromissen blev att jag gjorde 17 småpaket till var och en och lämnade de övriga numren tomma.

I år försökte jag ännu en gång lägga ner verksamheten, men både tioåringen och tolvåringen ville absolut behålla traditionen, så visst. Vi kör väl ett år till då. Igår satt jag därför och slog in en massa paket i alla fall.

I år har jag faktiskt en riktigt bra idé när det gäller paketens innehåll, men det kan jag tyvärr inte avslöja förrän om ett par dagar för det kan ju hända att de luriga barnen läser min blogg och får veta det innan de öppnar paketen och där får ändå gränsen gå. Lite hemligt ska det ju vara.

När jag en god stund efter midnatt kikade in på Cissas blogg, för att skriva att det var så trevligt att få träffa henne på eftermiddagen blev jag så glad att jag riktigt kände såpbubblorna flyga omkring i magen.

Cissa vann min roman i måndags och eftersom vi bor så pass nära varandra bestämde vi oss på att ses på hennes jobb istället för att posta den. Jag gillar hennes trevliga ton i bloggen och det märks att hon är en kvinna som trivs med livet. Exakt samma sak kände jag när vi möttes IRL. Vilken förtjusande person!

Detta skulle jag gå in och skriva till henne, när jag äntligen fått upp alla paketen på filtgranen, och då såg jag att det redan fanns ett inlägg från henne om vårt korta men trevliga möte. Hon tyckte också att det var kul att träffa mig och det allra bästa var förstås det hon skrev om min roman. Åh, så glad jag blev över hennes fina ord! Det är ju precis så jag vill att läsaren ska känna!

Klockan närmade sig två på natten när jag äntligen kunde varva ner tillräckligt för att somna och bara några timmar senare ringde klockan. Då var det barnens tur att bli glada för visst hängde den efterlängtade julgranskalendern exakt där den alltid brukar hänga. Full av små överraskningar.

Vilken härlig start på december!