Att bli äldst...

Nu är det den fjärde januari hemma i Sverige. I hela mitt liv har det varit en mycket speciell dag, för det är min storebrors födelsedag. De sista åren sågs vi inte alltid på hans födelsedag, men vi hördes alltid av. Mobil och sms var räddningen när de geografiska avstånden var för stora. Idag kan inget nät i världen koppla ihop oss, trots att jag faktiskt inte kunnat radera hans mobilnummer i min telefonlista. Kanske går numret idag till någon helt annan? Jag vet inte, men jag vet att det i alla fall inte går till min bror.

Inget nummer går till honom längre och det smärtar mig.

Lika mycket plågar det mig att veta att jag numera är det äldsta barn mina föräldrar någonsin haft. För några veckor sedan "växte jag om" min storebror och så var det knappast tänkt. Jag som tyckte om att vara någons lillasyster.

Grattis, älskade storebror, idag tänker jag på dig ifrån Florida. Precis samma ställe som jag skickade mitt allra sista födelsedags-sms till dig ifrån. Den här gången får det bli ett blogginlägg istället för ett sms, men jag vet att du  är med på det med. Syskonkärlek dör inte så lätt.

Grattis - idag är det din dag!