När jag är ute på promenad själv eller med väninnor hinner vi faktiskt se oss om lite i naturen också, även om vi går visslande snabbt.
De här söta rådjuren stannade till och frös till is när vi sportade förbi. Jag kunde inte låta bli att ta en bild. De ser lite förvånade ut över att väninnan och jag kom älgande förbi just vid den trädgården de hade hittat. De ramades in så vackert av grönskan, tyckte jag, och de rörde inte en fena.
Eller tror de att de innerst inne är beskedliga trädgårdstomtar utan möjlighet att röra sig?
1 kommentar:
Så söta de är. Kram.
Skicka en kommentar