Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

lördag 3 mars 2012

Min älskade bror har landat


Igår kväll skulle det jordiska av min älskade storebror komma och hela dagen umgicks min fina syster och jag, så vi kunde stötta varandra i allt det jobbiga. Jag kokade en god räksoppa till oss och när mina barn kom hem från skolan tog vi en promenad till hennes sons skola och hämtade honom.

Det blev en långpromenad på nästan sex kilometer i strålande sol och på vägen hem fick barnen varsin glass. Det är något speciellt med att äta glass utomhus för första gången varje vår. Det påminner mig om att livet går vidare. För att det måste. Livet är så värdefullt att vi måste ta tillvara på varje stund vi har och försöka göra något bra av det.

Vi inledde kvällen med att sitta ute på altanen med varsin filt och se solen vandra allt längre ner på himlen medan barnen spelade Wii. Att få ha sin syster som granne är en lycka även i vanliga fall, men i stunder som de vi upplever nu är det fullständigt ovärderligt. Vilken gåva det är att bara ha trettio snabba steg till varandra när man behöver en kram, en deciliter mjölk eller hjälp med något vardagsbestyr.

När klockan hade passerat 22.30 igår kväll hade min syster och hennes barn gått hem för länge sedan och min familj tittade på något tv-program. Jag tog på mig vinterjackan och tog med mig kameran ut i trädgården.

Vi bor drygt tre mil från Landvetters flygplats fågelvägen, så de flesta flygplan passerar ovanför våra huvuden varje dag. Det är absolut inget som vi störs av för planen brukar inte flyga så lågt att det bullrar.

Jag tittade söderöver och såg ett och annat plan komma närmare, men inget kändes som det plan som hade min fine bror ombord. Stjärnorna lyste så vackert i den klara kvällen och månen var kritvit och halv. Jag huttrade och försökte ta bilder, men det var svårt för kameran att hitta något att fokusera på.

Inte heller såg jag min bror där uppe. Jag tittade hit och dit och undrade var han var. Plötsligt var det som om någon, säkert min bror, sa till mig att jag tittade åt fel håll. Då vände jag mig hastigt om och och tittade norröver istället.

Och där kom han!

I samma stund som jag vände mig om var planet precis rakt framför mig och hade smugit sig in från väster utan att jag märkt det. Eftersom ljudet färdas långsammare än ljuset hade jag heller inte hört det, men sekunden efter att jag vänt mig om hörde jag ljudet.

Det var han! Jag kände i hela min kropp att min bror utan tvekan var ombord. Kroppen blev alldeles varm och jag började skaka.

Jag vinkade mot himlavalvet och viskade att min bror var välkommen hem och försökte med darrande händer ta en bild. Motorn på kameran försökte fokusera gång på gång, men någon bild blev det inte. Jag försökte hålla ner avtryckaren extra länge, för då händer det att det blir en bild även om den oftast då blir oskarp.

Jag tryckte och tryckte och till slut hörde jag klicket av en bild som togs.

Tårarna började rinna nerför mina kinder när planet med min bror sakta försvann bakom trädtopparna nordost om oss. Jag såg honom försvinna som en liten prick i fjärran och ett lugn spred sig inom mig. Alldeles snart skulle han landa på svensk mark för sista gången.

När jag torkat tårarna gick jag upp till min käre make och berättade vad som hänt och han kollade direkt på sin iPhone vilket plan min bror skulle komma med och genom appen Planefinder kunde han konstatera att det faktiskt helt och hållet stämde med det jag sett.

Det var jag fullständigt säker på redan innan han kollade, men det kändes ännu bättre att verkligen veta, på riktigt, att det var min bror som kom. Känslan var så ofattbart stark.

Bilden jag tog kollade jag inte på förrän nu på morgonen och jag trodde inte mina ögon när jag såg den på dataskärmen. Den är knivskarp, trots att jag skakar så, och man ser hur länge linsen varit öppen för planet hinner röra sig en bra bit. Till höger finns en blå formation och antagligen är det en stjärna, som av mina skakningar och den öppna linsen bildar ett fint mönster.

Det märkliga är att det är exakt samma mönster som upprepas på ytterligare två ställen på bilden. Tre syskon som lyser i blått när vår bror kommer hem ...

Det blev en helt fantastisk bild och jag känner en sådan ro, mitt i all sorg och ledsamhet, över att min älskade bror fem dagar efter sin fruktansvärda kollision har landat hemma igen. Jag såg honom komma och mitt hjärta kände ett lugn som jag inte upplevt under de senaste dagarna.

Min älskade bror är hos oss - för alltid.


31 kommentarer:

Susanne sa...

Varma kramar <3

Karin sa...

Så tragiskt, gripande... och starkt. Önskar dig och din familj kraft att orka igenom en tung tid.

Anki sa...

*gråter*

Jag har försökt maila dig i flera dagar... hittar inte rätt bland ord och känslor.
Jag tänker så mycket på dig Joanna och vet faktsikt PRECIS vad du upplevde i går - den känslan går inte att förklara, man bara VET.

Fina du.
Varmaste kramar.

Hanna Lans sa...

Den förvissningen är fantastisk och ursprunglig! Härligt att du fick ett lugn över dig. SJälv sitter jag här och storgråter efter att ha läst din text ...

Ninas skrivarlya sa...

Visst är det skönt när man bara VET att den man älskar leder en rätt i tanken?!

Gråter av din starka text...
Kram

Fru Gårman sa...

Käraste, käraste Joanna! Har inte varit in här på ett tag och möts nu av detta.
Jag har också mist min bror, 2003, jag kan förstå din sorg, er sorg, i alla fall lite. Vad skönt att hans jordiska är tillbaka här redan, och visst var det han som ledde din blick till rätt plan!
Mycket kärlek och styrka till dig och hela din familj och alla hans vänner. ♥

Åsa sa...

fina fina Joanna...stor kram till dig! Å till din bror...Kramar Åsa

Anonym sa...

Vilken fin text om så tråkiga saker. Tur att du har din syster nära till hands liksom många andra, vad jag förstår.

Så är han då hos er hemma i Sverige igen, förstår att det känns viktigt och bra.

Ha det så bra du kan trots det som hänt. Take care!

Mona sa...

Tårarna bara rinner ner när jag läser det du skriver....med varmt hjärta delat av både sorg och glädje att få hem eran kära Fredrik <3 Jag känner dig inte Joanna, men Fredrik har alltid talat med värme i rösten om sin underbara familj, och nu förstår jag vad han menade :-) När jag tänker på Fredrik hör jag hans så glädjande skratt eka i mitt huvud. Fredrik var alltid så mån om att andra skulle må bra! Hans ekande skratt var så smittande och man blev alltid glad av att höra det! Kommer sakna honom och hans skratt......kramar till er alla

/Mona

Lovable sa...

Tänker så på dig kära vän! Sänder massor av värme, kärlek och kraft till dig. Och visst var det din bror som sa åt dig att titta åt ett annat håll på himlen häromkvällen. Våra kära lämnar oss aldrig. Många kramar och höres återigen då jag är tillbaka från resan till USA. Helena

Camilla sa...

Tänk så det kan bli...en känsla som är så stark.
Men det tror jag det..att du kände att det var han som var i planet.
Ni verkar ha en underbart syskon förhållande.
Vad skönt att ha sin syster som granne.
Tänker på er.
Kram!

Ezter sa...

Så otroligt konstigt allt du berättar i dina senaste inlägg! nog lyckades din bror verkligen förmedla kontakt!
Varm kram till er i er stora sorg!/ Ezter

Sjubarnsmamma sa...

En skön känsla när man vet att han har landat och är hemma och det på alla plan. Jag vet när min pappa dog och exakt 5 månader senare på självaste julalfton så vaknade jag på natten och kände att någon fanns i rummet. Det fanns ingen där men ändå så var känslan så stark och det var en stor känsla. Jag är helt säker på att det var min pappa som hälsade på.

Mina tankar finns hos dig i denna tragiska stund. Livet går vidare fast man har svårt för att tro det. Det är oxå en sak som jag kom på mig själv med att tänka efter pappa dött. Det var konstigt att livet fortsatte.

Varma kramar och många tankar till dig.

Jeanette sa...

Du skriver ett väldigt vackert inlägg om din brors hemresa <3 Jag blir väldigt rörd av att läsa .
Kramar till dig och dina nära

LyckligaPraliner sa...

Hej. Första gången jag kikar in här och möts av en obeskrivlig sorg men också en oerhörd styrka och visdom. Så starkt det berör det du skriver. Du talar om sorgen, minnen och tankar.

Att läsa får mina ögon att fyllas av tårar. Så hemskt sorgligt och tragiskt. Jag beklagar verkligen er sorg. Din sorg, syskonens och era föräldrars djupa sorg. Jag rös när jag läste om hjärtat som sprack i bitar och planet han kom åter med.

Fast jag inte har en aning om vem du är, är jag ledsen för din skull och skickar en kram till dig!

Kram Ann-Louise

LillaTuss sa...

Om du visste vad glad jag är för din skull att du fick uppleva just det där ögonblicket. Jag har så många gånger önskat tecken från pappa men antagligen har jag önskat för mycket. Han har varit här vid ett par tillfällen och första gången var en vecka efter att han gick bort. Jag låg och läste och kände en lätt blåsning i ena örat (nej... inga öppna fönster). En nära vän sa att det kallas andeblåsning och att det är det vanligaste sättet för de som gått att söka vår uppmärksamhet. Jag bryr mig inte vad andra anser... jag VET att det var pappa. Imorron skulle han fyllt år och snart har ett helt år gått sedan han blev en änglapappa.

Mina varmaste tankar dig och de dina. Det är svårt när man får vara med... så jag kan inte tänka mig vad ni måste gå igenom.

Kram ♥

LillaTuss sa...

PS Du vet väl en sak... Själar säger aldrig farväl DS.

äppelblomman sa...

Så vackert du skriver!
Massa varma kramar till dej! <3

Joanna Björkqvist sa...

Tack så mycket, fina ni, för att ni skriver och delar med er av era tankar - det gör mig så glad.

Varma kramar till er alla!

Colombialiv sa...

Det är så sorgligt att läsa, men samtidigt skriver du så vackert och verkar så stark mitt i alltihop. Det är guld värt att du får ha familjen så nära i den här stunden.

Kramar och mycket styrka till dig.

Marie sa...

Du skriver så vackert och berörande.
Förstår lugnet i din kropp efter det du upplevde. En kär hälsning från din älska bror, som alltid kommer att vara med dej på nåt sätt.
Den man älskar finns alltid med en i sitt hjärta.
Varma kramar från mej som precis hittat din fina blogg.

Maria sa...

Du får mig att gråta varje dag - du skriver så vackert ♥

Du finns ofta i mina tankar fast vi inte känner varandra och jag önskar det fanns mer jag kunde säga och göra för att lindra din sorg.

Om du har ork och lust så kika in till mig - jag har dragit vinnaren av mitt Feel Good paket.

Massvis med kramar ♥

LillaTuss sa...

Tack fina Joanna för att du orkar skänka mig en tanke idag. Men jag tror att det är så det är... tillsammans orkar vi mera. Kram ♥

RackarTuss sa...

kramar ♥

Knasterfaster sa...

K R A M
Du skriver så fantastiskt fint.

4U2 sa...

Livet är märkligt ibland. Din känsla kan man nästan ta på. KRAM

Susanne P sa...

Gripande och jag förstår.....
Kram

Joanna Björkqvist sa...

Om ni visste hur mycket det betyder för mig att ni finns där på andra sidan datorn och läser och kommenterar - det är helt enkelt guld värt i sorgen.

Varm kram till er alla!

Duktiga Tjejen sa...

Jag ryser och får tårar i ögonen.

Kajsa Olsson ( Arvidsson) sa...

Tänk vad underligt livet kan vända utan att man kan påverka.Du förmedlar dina tankar och känslor på ett fängslande sätt men ack så sorgligt. Att någon lämnar detta livet alldeles för tidigt känns orättvist och tråkigt men man får tänka på allt det fina som ändå finns kvar.Styrkekramar till er alla från mig.

Joanna Björkqvist sa...

Tack så mycket, Duktiga Tjejen, det är ändå lite fint...

Tusen tack, Kajsa, du vet ju precis hur ung han var - går inte alls att förstå! Tack för att du tänker på oss - det är numera med tunga steg jag hälsar på i vår gamla barndomsort... Kram tillbaka!