Smygrelease av Hundra dagar kvar

På lördag har min kära vän och förläggare Annika Bengtsson release på sin nya roman Hundra dagar kvar. Eftersom jag varit redaktör för boken kan jag redan nu avslöja att den är väldigt bra. Jag har haft den stora förmånen att ha fått läsa boken innan den är tryckt och kommer ut på Grim förlag, så därför vågar jag redan nu säga att det är en riktigt bra bok.

Berättelsen utspelar sig 1976 och är ett utsnitt av verkligheten så som den kunde se ut när spriten flödade på arbetsplatserna och sexuella trakasserier var ett okänt begrepp.

I centrum av handlingen står Eva som drömmer om att gifta sig och få barn. Men när hon upptäcker att hennes kille Nimmo säljer knark blir hon så chockad och besviken att hon flyr. Hon hamnar så småningom på en fabrik i Laholm där hon bland annat träffar Malin som är tre år yngre och hon vet att hon bara har hundra dagar kvar att leva...

Idag träffades Annika och jag för att ha en liten smygrelease av boken och det blev en helt fantastiskt mysig och trevlig eftermiddag och kväll. Vi sågs över lite mat och vin i Göteborg och även om vi satt inomhus hade vi tur med vädret.

Hur det nu än är så känns det lite extra härligt när solen skiner in genom fönstren.

Våren är här - det är inte hundra dagar kvar till den!

Akvareller på nytt sätt

Jag har alltid tyckt om att måla och har väl målat mer eller mindre i hela mitt liv, men det har under årens lopp inte blivit så värst många tavlor utan någon liten sak då och då. Ändå har jag alltid gillat själva målandet, men tiden räcker inte riktigt till trots intresset, utan jag prioriterar ideligen andra saker.

Mest har jag använt mig av akvarell, men jag målar egentligen inte på ett typiskt akvarellsätt, utan jag målar mest på i största allmänhet. Lite glad i hågen, så där.  Jag bryr mig inte så mycket om tekniken utan tar lite färger och målar med glatt humör.

Det var så jag målade omslagen till mina två senaste reportageböcker till exempel. Där var färgerna och känslan viktigaste. Tekniken brydde jag mig som vanligt inte något vidare om, utan det jag ville förmedla var det viktigaste.

I helgen har jag dock varit på akvarellkurs för första gången i mitt liv och det var för att lära mig lite mer om tekniken bakom just akvarellmålning. Det visade sig vara betydligt svårare än jag kunde tro. Jag fick lära mig att ösa på med färger och att valla. Valla betyder att man låter färgen rinna lite av och an på pappret, så man vinklar sin masonitskiva med akvarellpappret stadigt upptejpat åt alla möjliga håll och så blandar färgerna sig lite lagom magiskt med varandra.

Om man har tur.

Om man inte har tur blandar sig färgerna inte alls magiskt utan stökar till det för varandra. Med i beräkningen måste man dessutom ha att den färg man målar med bleks rätt så rejält när den torkar. Just den detaljen kände jag till, för det har jag absolut lagt märke till när jag målat tidigare, men när man ska låta dem rinna går det ju inte att ha hur mycket färg som helst, för det ska ju vara mycket vatten som kan rinna också.

Nåväl. En utmaning var det, men det var i alla fall roligt att vara på kurs hos Kerstin Dahmm, som råkar vara en av mina närmaste grannar. Bortsett från att hon själv är en skicklig konstnär är hon dessutom snäll och peppar alla vilsna elever, så vi blir lite mindre förskräckta under vårt flitiga målande.

Jag hade hoppats på att få lite fler tavlor på väggarna, men så blev det inte efter kursen. Det är dock inte för sent än. Jag har ju en hel del färger här hemma sedan tidigare, så jag kan, nu när jag lärt mig lite grann om hur tekniken fungerar, fortsätta att öva i hemmets lugna vrå.

Mina snälla vänner på Facebook har skickat glada och snälla kommentarer när jag lagt upp bilderna på mina tre senaste alster, så därför passar jag på att lägga upp dem här med, även om det inte på några sätt är några mästerverk. Två är inspirerade från Kungsbackafjorden som jag ser varje dag här hemma och den andra är mest tänkt att vara en glad färgklick.

Ibland är det viktigaste att man har roligt. Och det hade jag på kursen!

Vackra drinkbilder

När fredagen kommer tycker jag att det är mysigt med en drink eller ett glas vin. Arbetsveckan är sällan helt slut för någon som frilansar så mycket som jag gör, men jag försöker ändå att hålla just fredagskvällarna fria från arbete.

Eftersom vi bor som vi gör tycker jag att det är trevligt att ställa det jag tänker dricka på altanräcket. Allt som redan är gott blir liksom ännu godare med lite hav och himmel på toppen av allt.

En favorit som jag verkligen älskar är mojito och den kan man göra på så många olika sätt. Eftersom jag hade en fin färsk mynta som klarade sig från ena fredagen till den andra, och rent av till den tredje, kom det att bli tre olika drinkar. Eller ja, så värst olika var de väl inte rent drinkmässigt två av veckorna, utan ingredienserna var samma men pyntet, det vill säga frukten, var olika från den ena veckan till den andra.

Vanligen ska man ha rom och det brukar jag ha, men de här fruktigaste gångerna fick det bli Hallands fläder, Roses lime och fruktsoda tillsammans med fina fräscha frukter och mynta.

Men en klassisk mojito med rom och lime, utan annan invaderande frukt, hann vi också med!

Lika gott som vackert varje fredag!

Bokcirkeln i mitt hjärta

När käre maken och jag flyttade till Onsala 1999 kände vi ingen här. Jag var halvvägs in i min första graviditet och hade ett starkt behov av att inreda ett näste, men bortsett från behovet av att hitta ett rede att föda i, hade vi inga direkta önskemål om var vi skulle bo. Inte alltför långt från Trollhättan-Lilla Edet-Göteborg, förstås, men det finns ju rätt så många orter kring dessa fina platser.

Efter att ha kikat på ett hundratal hus hamnade vi på vackra Solvändan i Onsala och jag stortrivdes från första stund. Men efter ett par år i mammabubblan och två barn senare började jag blicka ut mot omvärlden igen. Jag började sakna alla mina gamla vänner och jag saknade också att läsa böcker - något jag älskat sedan barnsben.

Därför bestämde jag mig 2002 att starta en bokcirkel. Men vem ville vara med? Jag frågade några som jag mött på Öppna Förskolan (det fanns några som såg trevliga och snälla ut) och snart var vi igång. En gång i månaden skulle vi ses och prata annat än barnens utveckling och dessutom få ta oss tiden att läsa utan dåligt samvete.

Nu har vi hängt ihop i drygt fjorton år och oj, vad det har hänt saker under dessa år. Vi har gått igenom massor av saker tillsammans; skilsmässor, bostadsbyten, nya bebisar, nya män, nya utbildningar, nya jobb och till och med cancer. Men vi har hållit ihop i vått och torrt och fortfarande ses vi varje månad.

När vi firade tio år tillsammans åkte vi på spa och för ett par månader sedan dök det återigen upp önskemål om att åka iväg och umgås. Efter många mejl och flitigt mejlade bestämde vi oss för att åka till Ullared Paradise en fredag och hyra en villa där en natt.

Det blev en otroligt trevlig och mysig resa. Visserligen fanns det inte vinglas till alla så jag improviserade och tog ett ölglas i lämplig storlek. Vi var nio personer som kunde åka med och nästa gång hoppas vi att alla tretton har möjlighet att hänga på, för det är verkligen helt fantastiskt att få tid att umgås och hinna prata om allt vi vill. Vi lyckades hålla ett samtal i luften under större delen av kvällen och det kändes som om vi kom ännu närmare varandra. Efter alla år och allt vi har gått igenom tar samtalsämnena aldrig slut.

Bokcirkeln har verkligen en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

Nionde året av total njutning

Vi bodde på hörnet - bästa utsikten!

Som journalist ska man ju alltid börja med det nya. Det som har hänt nu. Det aktuella och spännande. Jag är absolut journalist. Och det som har hänt just denna helg är att min väninna och jag avnjutit ännu en ljuvlig helg på Asia Spa i Varberg. Men jag kan ändå inte låta bli att se tillbaka. Jag måste få backa tillbaka till 2007. Till min 40-årsdag.

Jag firade min 40-årsdagsdag stort och i flera omgångar - för det gäller att passa på. Vid ett av tillfällena fick jag ett presentkort på en långhelg på Varbergs Stadshotell & Asia Spa av mina föräldrar och syskon. Jag blev helt tårögd när jag såg den generösa summan för jag insåg direkt att jag inte kunde göra pengarna rättvisa. Tysta timmar på spa? Lugn och harmoni? Tråkigt, rent av? Nääää, jag hade så fel!

Lite tystnad och massor av lugn och harmoni är inte alls detsamma som tråkigt.

Det visade sig att jag inte alls var för rastlös eller för babblig för att passa på ett spa! Tvärtom om var det fullständigt min grej! Jag äääääälskar spa-livet! Eller åtminstone det spa-liv som jag upplever på Asia Spa i Varberg. Det är ju det enda jag har erfarenhet av. Men jag har å andra sidan nio års erfarenhet av detta ljuvliga ställe och det är verkligen inte det sämsta.

I fredags var det så äntligen dags igen. Min väninna och jag checkade in ännu en gång. Denna gång i en svit som saknar motstycke. Pampigt, lila och högt i takt - vi var totalt hänförda. Hur är det möjligt att inreda så vackert? Jag som generellt tycker att "ljust och fräscht" är snortråkigt fick verkligen mitt lystmäte i och med dessa djupa toner i lila och guld. Både väninnan och jag var tveksamma till att lämna sviten för att bege oss till spa-avdelningen. Enda anledningen till att vi gjorde  det var att visste hur skönt det är plus att vi var säkra på att få komma tillbaka "hem".

En liten rolig sak är att när vi först kom strömmade skön musik ur högtalarna och när vi sen kom tillbaka var det knäpptyst. Vi ville så gärna ha musiken tillbaka så vi letade på alla knappar vi hittade och tryckte på alla fjärrkontrollen, men det förblev tyst. Jag vet ju, av tidigare erfarenhet (hehe), att flickorna i receptionen är grymmaste klipporna på allt, så jag funderade på att gå ner ännu en gång, men samtidigt tyckte jag att det borde gå att lösa på egen hand så jag felsökte allt vad jag kunde i flera minuter.

Så kom jag på det! Vi måste naturligtvis stoppa i kortet i hållaren innanför dörren! Det gör man ju utan att blinka en mörk januaridag, men i början av maj är det så ljust att man inte behöver extra ljusinsläpp, så därför lade vi bara rumskortet på bänken innanför dörren. Så glad att polletten trillade ner så vi fick vår partymusik igen.

Efter den ljuvliga turen till spa-avdelningen där vi njöt av vitalitypoolen, varma källorna och upplevelseduschen var det dags för en tre rätters-middag och då började det hända grejer. Vi var ju redan hänförda av rummet, men maten! MATEN!

Väninnan och jag älskar god mat. Så är det verkligen och det vet vi. Och alla år som vi tillbringat på detta ställe har vi varit supernöjda med maten, men i år! Vad var det som hände i år? Vi vet inte riktigt själva, men vi tror att det handlar om att kockarna tänkt ännu mer utanför boxen än vanligt.

Jag lade upp bilder på Instagram längs hela menyn och när jag började visste jag ju inte hur det skulle sluta, men det visade sig ganska snabbt att den första bilden kom att stämma med resten. Vi hade dessutom tur att få sitta längst ut på terassen på fredagskvällen och därför blev bilderna väldigt bra rent tekniskt och ljusmässigt.

Förrätten bestod av konfiterad pilgrimsmussla, fermenterad rödkål och forellrom och redan där hör man ju att någon gjort något lite extra för gästen. Dessutom var det något med svamp i. Det var sinnessjukt gott och väldigt vackert. Dessutom serverades läckerheten på olikfärgade tallrikar. Min var lila medan väninnans var orange. Det kunde inte passat bättre. Vi fick den tallrik som symboliserade oss bäst.

Varmrätten med spätta och jordärtskockspuré och rostad jordärtskocka var verkligen något extra. Vi tyckte först att det såg ut som om portionen var lite snålt tilltagen, men så var det verkligen inte. Vi åt och åt och var förvånade över hur länge rätten varade. Det brynta smöret var pricken över i och min väninna sa massor av gånger att vi måste vi bättre på att använda oss av jordärtskocka även hemmavid och jag var den första att hålla med. Såååå gott.

Efterrätten bestod av en botten på vit choklad med nötter och salt och hela härligheten var toppad med kaffeglass. Vilken oväntad kombo! Mixen av dessa tre sköna rätter gjorde oss totalt hänförda. Vi kunde inte sluta att prata om det.

Jag kan förstå att det låter tokigt i efterhand, men med två personer med stora matintressen blir det lätt så att man fördjupar sig i ämnet och vi pratade mat om och om igen. Menyn var en perfekt mix av olika texturer och smaker. Vi sa flera gånger att detta nog är den bästa mixen ever. Efter nio år kanske vi kan få tycka till? Vi gillade verkligen den grymma mixen. Det var inga lätta lösningar, utan något var lite extra på varje rätt.

På lördagen fick vi laxlunch med två sorters sparris och det var också fantastiskt gott. Efter ett härligt pass på Asia spa och en tur på stan var det var vi behövde.

Mitt på dagen begav vi nämligen oss efter flitigt spaande ut på stan och där köpte vi varsina par solglasögon på lördagens torgmarknad. Kvinnorna vi handlade av gav oss experttips och var härliga för de sa att de inte varit där om det regnat - vi kände exakt samma. Om det regnat hade vi stannat inne på spa...

På kvällen var det dags för en ny omgång på spa så vi skulle känna oss som nyutslagna nyponrosor inför middagen och där började nästa matattack. Vi längtade verkligen till kvällens fyrarätters. När vi kom till restaurangen fick vi veta att vi inte skulle få sitta längst ut på terrassen utan istället mitt i matsalen. Först var vi lite besvikna över detta och av olika skäl. Väninnan tycker det är mysigt och flott i allmänhet att sitta på front row, men jag vet ju att bilderna jag tar på maten blir så mycket bättre, så jag såg även den aspekten. Vi försökte få byta, men fick en fint svar från hovmästaren att personalen hade järnkoll på var alla allergiska och liknande placerats och att det därför var bökigt att byta och det accepterade vi direkt. Dessutom var det självklart rättvist att även andra fick njuta av att sitta på front row en av kvällarna denna ljuvliga helg. Vi satt ju där på fredagen och unnar gärna andra samma lyx.

Kvällen började med röding, brynt smör och löjrom. Vi tyckte det var vårligt och vackert, så när vår mycket trevliga servitris Felicia senare berättade att denna helg var den sista med vintermenyn blev vi mycket förvånade. Vi som tyckte den andades vår redan som den var!

Torskrygg med kål och pepparrot (och med sidfläsk för dem som äter kött och inte är så kinkiga som jag) var huvudrätt och det var fantastiskt gott. Jag har flitigt lagt ut bilder på maten under hela helgen på Instagram och Facebook och när denna bild dök upp skrev en underbart rolig väninna "Vem är det som spottar på er mat hela tiden?" och det tyckte jag var fruktansvärt roligt! Haha, man kan ju faktiskt undra om man ser bilderna för nog ser det ut som om någon spottat, men i så fall var det INTE vi och inte heller någon annan, för det var alldeles för gott!

Jag inser att ingen som inte får smaka på läckerheterna någonsin kan vara så intresserade som vi var av alla rätter denna helg, men vi vill ändå ha till protokollet att maten var kanske allra bäst i år och att vi tror att det beror på att det hela tiden fanns något oväntat och någon extra i alla rätter. Det försökte vi förmedla till Felicia, som trevligt nog sjönk ner vid vårt bord en stund på lördagskvällen för att bolla lite mattankar.

Även på frukosten på söndagen träffade vi henne och som jag sagt flera gånger förut så känns det alltid som om personalen bryr sig på riktigt. Varför skulle hon annars sitta på huk och be väninnan och mig jämföra menyer? Det är ju just sådant man gillar som gäst; man blir sedd. Känner sig rent av lite viktig. Vi var noga med att berätta för Felicia att hon tillfört vår helg något extra och det gäller även Simone som var vår servitris första kvällen. Om de tror att de bara bär ut mat, så är vi de första att säga att nej, de gör så mycket mer. Och vi uppskattar det!

I år sitter det överstrukna mobiltelefoner och kameror på hela spaområdet och det förstår jag. Tidigare år har jag stört mig lite på att folk tar bilder rätt över poolerna, men själv har jag varit extremt noga med att ta bilder när ingen annan än väninnan och jag finns på plats. Jag blev i alla fall glad över restriktionerna för ju mer interaktiva och globala vi blir desto viktigare att värna integriteten. Så därför finns det inga nya bilder från Asia spa i år, men inget är så nytt att det inte redan är dokumenterat. Bara att kika här eller här för att förstå hur vacker det är. Eller här för att få ett grepp om hur roligt vi har det.

Eller här; Carl-Jan och Sigrid förhöjde verkligen vår vistelse - vilka härliga personligheter!

Bortsett från all ljuvlig mat vi har fått i oss har vi också passat på att njuta av att vara utomhus.Vi började med att besöka hotellet i januari, men under årens lopp har vi sett fördelarna med att komma lite senare för det är underbart att kunna sitta och njuta av solen i någon av solstolarna. Och jag tror aldrig jag varit på ett ställe där det finns så ofattbart många ställen att sitta på under dagen. Jag hade kunnat lägga upp hur många bilder som helst på det, för det är bara att välja ett blått, grönt eller brunt område.

Dessutom är sängarna galet sköna. De är precis lagom mjuka och årets utsikt mot torget och kyrkan var magnifik. Man sover som en prinsessa. Och drömmer en massa saker. Jag älskade att några glada ungdomar tjoade på torget någon timme efter midnatt. Det var över på några minuter och ändå gav det mig en känsla av att befinna mig i festligheternas mittpunkt (där jag tror att jag alltid befinner mig, för jag ÄR ju en partypingla innerst inne...).

Nästa år är det tioårsjubileum och om någon frågar om vi ska välja ett annat ställe så är svaret; aldrig i livet! Inte en chans! Varför skulle vi?

Vi vet var paradiset på jorden finns. Och vi är så glada att vi funnit det.

Bilder från London och Berlin

Det finns så mycket jag skulle kunna blogga om, men datastrul, kamerastrul och tidsbrist gör att det inte blir så värst regelbundet. Men idag känner jag för att lägga upp några glada bilder från de senaste resorna!

Resa är ju alltid underbart och nu har jag besökt både London och Berlin med fantastiskt sällskap! Vilka underbara dagar vi haft!

Vår makalösa utsikt över Themsen från hotellrummet.

En titt på Big Ben är ett måste i London.

Picadilly circus är alltid trevligt att hänga på en stund.

Vi såg den fantastiska musikalen Wicked. Eller såg och såg! ;)

Carnaby Street - som alltid trevligt och mysigt!

Och bara ett par veckor efter London drog vi vidare mot Berlin, som jag aldrig tidigare besökt. Det visade sig vara en mycket trevlig stad och jag åker gärna tillbaka.

Mitt på gatan blev allt så tydligt. Exakt här fanns en gång en mur.

Brandenburger Tor i all sin prakt denna soliga aprildag.

Checkpoint Charlie.

Ett glas vin och tre sorters oliver - bättre kan man knappt ha det en lördag!

Här står vi, alla tre. En gång klasskompisar i grundskolan - nu vänner för livet.

Årets bokrea igång - med Närmare dig

Idag börjar årets stora, härliga bokrea och i år är min roman Närmare dig utvald att vara med - hurra! Jag hoppas att den hittar många nya läsare, för det är den värd, tycker jag. Den går självklart att köpa i det härliga formatet storpocket både på Adlibris och Bokus och min förläggare Annika Bengtsson har redan lämnat rapporter om förhandsbeställningar som kommit in till Grim förlag, så vi hoppas på rekordförsäljning. Igen. Så klart vi gör det!

Det är nämligen inte enbart min roman som är representerad på årets rea utan även Kråkprinsessan, Glömskelunden och Sorgbägare av Annika själv samt Bara business av Björn Jutendahl. Fem riktigt bra böcker till galet låga priser. Fast jag redan har läst alla och har dem hemma i bokhyllan funderar jag på att beställa åtminstone ett par av varje. Jag vet ju hur bra de är och hur mycket de skulle uppskattas som present - istället för en blomma eller en flaska vin, ni vet.

Det är inte riktigt samma sak med rean längre, tycker jag, eftersom jag inte står där mitt i natten vid tolvslaget och väntar på att vakterna ska öppna så att vi boknördar ska kunna smita in likt inbrottstjuvar på natten för att roffa åt oss de allra mest värdefulla böckerna på borden innan de mindre nogräknade har hunnit vakna.

Faktum är att jag igår såg att Akademibokhandeln på Kungsmässan, där min närmaste fysiska bokhandel finns på andra våningen, inte alls öppnar vid midnatt som de gjorde ett tag när vi ivrigt stod och trampade utanför, utan istället klockan sju på morgonkvisten. Så det är inte riktigt samma sak längre.

Men det är ändå Bokrea. Med stort B, tror jag minsann. Bokrea. Och helt säkert fantastiska böcker - troligen till lägre priser än någonsin.

Det går väl inte att motstå?