Carl Jan, Sigrid och vi på Asia spa

Vilken ljuvlig helg vi fick på Asia spa på Stadshotellet i Varberg! Jag VET att jag varje år skriver att det inte kan bli bättre och att maxgränsen för hur fantastisk det över huvud taget är möjligt att bli under en spahelg för länge sedan passerats och ändå händer det vartenda år. Det är någon liten förändring som gör att det bli bättre varje år. Förra året, och faktiskt även förrförra året, var jag helt säker på att det inte kunde bli bättre. Bilderna jag tog dessa år med en vattenkamera som tål lite väta var dessutom så himla fina, så de förmedlade upplevelsen på ett perfekt sätt.

Men för åttonde året i rad har min väninna och jag häpnat över att det faktiskt går att toppa vår upplevelse ännu en gång. Då var vi ändå euforiska redan första gången vi besökte detta paradis för såväl kropp som själ.

Den här gången var den vattentäta kameran på rymmen sedan vi flyttat, så jag fick nöja mig med att ta bilder med mobilen men det fick också duga. Väninnan och jag var ju framför allt på spa för att njuta - inte för att fotografera (intalade jag mig själv...) ...

Vi var så ivriga att vi var på plats i receptionen redan 13.30 trots att incheckningen började först klockan 14. Som tur var fick vi vårt rum direkt och vi kastade oss upp på rummet omedelbart. Vi bara sprang.

Eller nej. Det gjorde vi ju inte alls.

Vi gick vilse. Hur pinsamt det än är lyckades vi förirra oss totalt och hamnade fnissande och förvirrade i en helt annan del av hotellet än där vårt rum fanns. En av de anställda dök upp som en hjältinna från ingenstans och hon guidade oss så vi kom rätt till slut. Lite festligt är det förstås att vi lyckades gå vilse när vi var på samma hotell för åttonde gången. En förmildrande omständighet är dock att vi bara bott i denna del av den gigantiska hotellbyggnaden en enda gång förut och för att komma rätt ska man gå både upp och ner för flera olika trappor. Svårt....

När vi skålat och bytt om till baddräkt var det dags för det första besöket på spa-avdelningen för i år och självklart började vi med vår favorit Mörkerterapirummet. Där skulle vi båda kunna bosätta oss i veckor. Om någon bara kommer med lite mat då och då skulle vi kunna ligga på de där underbara varma vattensängarna och lyssna på meditationer i hörlurarna i säkert två månader utan att tröttna. Efter en timme där (ja, ungefär så länge brukar vi ligga och komma ner i varv efter en intensiv arbetsvecka) har vi kommit i det optimala spa-moodet.

Då är det dags att tvaga och tvaga och tvaga sig i tvagningsrummet. Vi är varje år förundrade över hur skönt det kan vara att kasta en tunna varmt vatten över sig själv gång på gång. Minst en halvtimme sitter vi där och skrubbar oss, tvättar håret och blir allmänt rena och förtjusande medan vi kastar tunnor med vatten över våra lyckliga kroppar. Jag tror, om sanningen ska fram att vi snittar på en timme, för så galet skönt är det.

Middagen brukar vi boka till 19.30 och då slår vi oss ner vid ett vackert dukat bord på restaurangen och sedan bjuds vi på en trerättermeny som alltid är både flott och spännande. Förrätten den här gången var havskräftsoppa med pilgrimsmussla, örtfärskost, pärllök samt örtsallad och det var lite kul, för skaldjurssoppa med pilgrimsmussla har varit min paradrätt här hemma hittills i år, så det var roligt att få äta någon annans. Jättegott och vackert!

Huvudrätten bestod av halstrad sejrygg, skaldjursrisotto, betor och dillveloute. Färgglatt och vårligt, tyckte vi. Dessutom gott!

Till alla tre rätterna valde vi en flaska husets vita vin och det hette Marius. På etiketten såg vi Marius själv sitta (vi tror det var han i alla fall) och se nöjd och belåten ut, men på Systembolagets hemsida hittade jag inte vinet, så antagligen är det specialbeställt. Sådant är alltid kul och vinet var väldigt gott, så det var välvalt!

Till efterrätt fick vi vaniljpudding i cognacslag med kaffeglass och det var väldigt goda smaker, men vi hade gärna brutit av med något krispigt också. Vi saknade pricken över i:et, som vi blivit så bortskämda med. När jag nu i efterhand kikar på menyn igen ser jag att det skulle varit kanderade nötter med men av dessa såg vi inte något och de verkar inte heller finnas på bilden jag tog.

Jag ser alltid Sveriges mästerkock på tv och där är det så spännande att höra kritiken för ofta får jag förklaringar på vad det är jag saknar genom att lyssna på expertjuryn där. Kvällens efterrätt smakade verkligen ljuvligt, men lite tuggmotstånd i någon detalj hade inte varit fel. Jag gillar när tänderna får jobba lite och tror faktiskt, så här två dagar senare, att det kan ha blivit fel i köket... Någon kanske hade glömt nötterna...?

Proppmätta och synnerligen nöjda med livet somnade vi snabbt i de sköna sängarna och innan vi visste ordet av var det morgon igen. Vi skuttade ivrigt ner till frukosten, som är en av de bästa jag vet, och slog oss ner vid ett fönsterbord alldeles vid torget. Där höll de tappra knallarna på att rigga inför dagens torgmarknad och trots att vädret var soligt och fint led jag lite med dem. Vilket slit. Tänk om jag varenda dag skulle bygga upp min arbetsplats. Jag hade blivit galen. De är verkligen värda all beundran för sitt tålmodiga kämpande.

Efter frukosten tog vi en snabb tur på spa-avdelningen för denna lördag skulle det vara något så spännande som Mat- och dryckesmässa på hotellet och det ville vi verkligen inte missa. Vi älskar ju mässor som innehåller mat/dryck eller böcker. Mässan började klockan 10 och vi var på plats bara några minuter efter det.

Mitt första intryck av mässan var att det var alldeles för köttbaserat för min del. Jag äter inte kött eller fågel sedan tusentals år tillbaka (eller i alla fall 36 år...) så jag fick gå förbi stånd efter stånd utan att kunna provsmaka. Jag är en av Icas trognaste kunder och brukar älska allt de bjuder på, men den här gången var det endast deras goda kolor som passade mig. Det fina brödet hade serranoskinka på sig och smörgåstårtan innehöll både bacon och kyckling. Slutligen serverades vi en köttbulle med en fin färgglad sallad. Där var killen som serverade så snäll att han bjöd mig på enbart salladen och den var riktigt god; rödkål med honung minns jag att det var, men det var fler ingredienser än så.

Jag köpte i alla fall en riktigt god ost av en utställare jag inte lyckas hitta i efterhand men den stora behållningen var annars den kunniga och trevliga kvinnan från Vingruppen. Hon berättade så inlevelsefullt om både vinerna och glasets inverkan på hur vi upplever vinerna när vi får in dem i munnen. Det var så spännande att lyssna på henne att både jag och väninnan är helt överens om att vi måste anordna en vinprovningskväll där vi dricker samma vin, men ur olika glas. Vilken grej!

Fördelen med att mässan var så köttbaserad var att jag var riktigt sugen på lunch när det var dags klockan 13. Och så gott det var! I spa-lunchen ingick det egentligen kyckling, men eftersom jag inte äter det fick jag lax. Två minuter efter det att vi satt oss på våra anvisade platser kom en kille och berättade vad vi skulle få. Ytterligare fem minuter senare kom en tjej och sa att det blivit ett missförstånd, så vår mat var försenad. Försenad? Vi hade ju just satt oss och precis hämtat salladen? Vi hade inte alls hunnit sakna lunchmaten.

Ytterligare tre minuter senare kom vackra lunchtallrikar in med ljuvliga rätter och en ödmjuk ursäkt över att det blev sent och fel. Va? Vi tyckte verkligen INTE att det var sent. Om man inte kan vänta åtta minuter, eller möjligen nio, på en lunch en helg när man är på avkopplade spa då har man uppenbara problem. Vi var såååå nöjda och maten var ljuvlig. Detta visar, som alltid, att personalen är stadshotellet absolut främsta tillgång och då älskar vi ändå allt annat. Men personalen gör alltid det där lilla extra som får en att känna sig speciell och utvald. Och sedd.

Eftersom aprilhelgen bjöd på soligt och vackert väder tog vi oss en tur på stan på eftermiddagen och där drack vi årets första utomhusvin. Finns det något bättre när det gäller vårtecken?  Tussilago i all ära men ett glas vin i solen med jackan hängande på stolsryggen och kisande ögon slår det mesta.

När vi gjort oss i ordning inför aftonen gick vi till baren för att få kvällens drink, för det tycker vi är lite trevligt. Denna afton var Rosemary's baby dagens drink och den bestod av fläder, gin, punsch, lime och en kvist av rosmarin. Det låter kanske märkligt, men det var riktigt gott! Fräscht och spännande och en perfekt balans för oss som inte gillar så söta saker. Extra kul var det förstås att få drinken serverad av killen som uppfunnit den - snyggt jobbat!

Klockan 19.30 var det så dags för helgens stora begivenhet. Vi hade betalat extra för att få vara med på evenemangskvällen där Gustav Trädgårdh stod för en fyrarättersmeny. Jag, som ser alla mat- och bakprogram på tv, var så nyfiken för jag hade sett Gustav Trädgårdh vinna Kockarnas kamp på TV4 i spännande konkurrens med Ulf Wagner, som tillsammans med Gustav driver fantastiska Sjömagasinet i Göteborg och nu ville jag väldigt gärna få uppleva hans mat IRL.

Allt började med ett glas bubbel och efter en stund gick vi vidare till Spegelsalen. Det var otroligt att tänka sig att denna vackert dukade lokal för bara tre-fyra timmar sedan hade varit mässlokal. Nu var det små runda bord utställda överallt och linneservetter och fyra glas framdukade till varje kuvert. Vilket arbete bakom kulisserna - det förstod vi!

När jag sa mitt namn sa den välkomnande flickan att vi skulle sitta vid bord 3 och bad oss följa med en annan flicka. Så fort vi kom fram till bord 3 noterade min observanta väninna att det låg en väska på stolen bredvid den hon tänkte sätta sig på. Hon konstaterade direkt att det var Sigrid Báránys väska. Sigrid hade kommit till vårt lunchbord som hastigast på dagen och då berättade vi att vi skulle gå på middagen på kvällen. Då sa hon att vi skulle ses för hon skulle också vara där. Trevligt, tyckte jag som träffat Sigrid förut och som verkligen älskar hennes mat. När min lilla mamma ska flörta in sig rejält hons mig lagar hon gärna ur Sigrids kokbok - så otroligt gott. Jag har också fått Sigrids senaste kokbok i födelsedagspresent - vi gillar helt enkelt Sigrid.

Min söta dotter, som alltid varit en klippa i köket, var jurymedlem när mästerkocksvinnarna Sigrid och Jennie Walldén, tävlade om vem som gjorde bästa street fooden på Bokmässan 2013. Eftersom vi är sådana grymma Sigrid-fans röstade såklart dottern på henne (för självklart var hennes mat godast på riktigt!) och vi hoppades båda att hon skulle vinna. Nu gjorde hon inte det, men efteråt fick vi en liten pratstund med Sigrid och det tyckte vi var jättekul. Jag tog en snygg bild av både dottern och Sigrid och var riktigt roligt att få visa Sigrid den ett par år senare för idag hade de varit jämlånga. Jag mindes att jag tyckte att Sigrid var så himla snygg och när jag såg bilden insåg jag att mitt minne stämde helt och hållet.

Kvällen blev så underbar att det inte går att beskriva. Det var ju inte endast Sigrid vi hade lyckan att få bredvid oss, utan även Carl Jan Granqvist satt bredvid henne. Alla älskar väl Carl Jan? På riktigt? Finns det någon människa som inte tycker att Carl Jan är underbar? Tror faktiskt inte det.

Redan vår första kväll på spa mötte vi Carl Jan och Sigrid i korridoren och då var det lite jobbigt för min väninna och jag kom direkt från den blöta världen och såg ut som två (nöjda men tokiga) spöken i yukata (badrock) och badtofflor och då säger Carl Jan:

- Och där kommer två halvnakna kvinnor!

Eftersom vi var just så halvnakna kom jag inte på något skojigt att säga så jag blev tyst och nöjde mig med att le och även Sigrid bara log.

Därifrån till att sitta vid honnörsbordet och prata med Carl Jan, som var längre och ståtligare än jag trodde (sååå stilig!!!), och Sigrid som om vi verkligen känner varandra var steget långt. Jag trodde aldrig det skulle ske. Carl Jan var underbar och rolig hela kvällen och skickade runt sin privata mobil och visade bilder han tagit och Sigrid, min väninna och jag pratade om Sigrids karriär och livet i allmänhet. Och lite om fläskkött också - hehe. Fröken Fläsk och en demivegetarian. Sigrid är underbar som kallar sig Fröken Fläsk men inget hon säger eller gör är random - hon känns äkta hela vägen. Hon drivs av sin passion för mat och för det beundrar jag henne. Passion är en utmärkt drivkraft.

Sigrid är ju inte kock, trots att hon vunnit Sveriges mästerkock, utan hon ser sig istället som matinspiratör och hon är så passionerad när det gäller mat och matupplevelser. Det var ren magi att få sitta nära henne när hon avnjöt förrätten som bestod av hjort och shiitake eller ekskivling som det heter på svenska. Hon blev helt euforisk och utbrast att det var en rent sexuell upplevelse att äta förrätten.

Några minuter senare stod Carl Jan på scenen tillsammans med Sigrid och frågade om hon ville avslöja vad hon sagt när hon åt förrätten. Hon log varmt och sa:

- Jag blev pilsk!

Haha, hon är ju underbar! Nog måste man älska en kvinna som blir pilsk av en svamp?

Hela menyn som Gustav Trädgårdh satt ihop var fantastisk och han berättade dessutom så roligt till varje rätt. Han sa nämligen att han haft en så tung dag. Den hade börjat med att han kört på tre hjortar på vägen och dessa bjöd han på till förrätten; hjorttartar. Sedan hade han varit ute vid havet och där hade han haft fullt sjå med att fiska sjötunga och plocka ostron och sjökorall som var till nästa rätt och som finns på bild lite längre upp. Han hade verkligen fullt program idag!

Jag som inte äter kött fick laxtartar till förrätt och röding till huvudrätt när de andra fick ristad långkokt gris. Det var så otroligt gott, men allra godast var nog faktiskt efterrätten; myltade hjortron, bittra chokladsmulor, jordnötscrunch och vaniljglass. Vilken höjdare!

När vi skildes åt var det varma kramar och jag tänker ännu en gång:

TACK för allt fantastiskt jag får uppleva i mitt liv. Ren magi. Asia Spa för åttonde året i rad och stället överträffar sig med råge ännu en gång. Det borde sannerligen vara matematiskt orimligt. Men nej.

Det är rena rama sanningen.