Tror sjutton det! Så himla glad jag blev när Rino, reporterkollega, och Camilla, fotograf som jag gjort otroligt många bra knäck med, dök upp på förstutrappen. Jag började nästan gråta av glädje, för vi har inte setts på sådär femton år. Ändå kändes det helt naturligt att kramas, catcha up och skratta ihop. Som om vi sågs förra veckan.
För människor som inte flyttar, byter jobb/liv eller på andra sätt ändrar sina liv är det nog svårt att förstå min glädje idag. Men oj, vad jag njöt.
Vi hade en fantastisk stund ihop och började genast planera nästa träff. Så underbart att få dela minnen! Skulle kunna skiva ett par blogginlägg enbart om mina och Camillas nedslag i den värmländska verkligheten och hur otroligt ofta jag fortfarande pratar om henne. Det ska jag göra när jag är hemma vid datorn och har ett vettigt tangentbord. Det är det värt.
På eftermiddagen testade kidsen att åka snowboard. Hur kunde jag få så modiga och grymma barn??? Jag är extremt imponerad.
Inga gener alls från mig.
3 kommentarer:
Alltid kul med "nostalgiträffar" Ha en bra helg i vinterlandskapet!
Så roligt!
Så trevligt återseende :)
Ja tuffa barn! Jag vill ha två skidor att stå på jag ;)
Kram och go'lördag kväll!
Skicka en kommentar