Min systers söte Kompis

Min syster och hennes familj har skaffat katt. Han är helt bedårande söt, otroligt kelsjuk och har en ofattbart mjuk päls i en färg som jag aldrig sett förut. Den glänser av guld. Eller kanske brons. Han är så otroligt mysig och vill hela tiden bli gosad med. Inte lätt för mig som är allergisk mot pälsdjur att motstå denna lilla juvel. Lite var jag ju tvungen att klappa honom, men sedan fick jag tvätta händerna ordentligt med tvål och vatten...

Jag klarade i alla fall att vara på besök hos syrran i några timmar igår kväll utan att börja nysa och det är vi båda glada över. Vanligtvis brukar jag klara ungefär tre timmar i ett katthem innan jag börjar snörvla och det funkade denna gång också.

Tur det, för inte vill jag missa dessa ljuvliga chardonnaytimmar med mina fantastiska granfruar. Inför gårdagens c-hour hade jag hittat ett mycket passande vin och det var riktigt gott. Precis som ostarna, kexen, laxrullarna, oliverna och chokladstenarna ...

Åh, så härligt och gott vi har när vi ses.

Och nu får även lille Kompis vara med.