God jul från Florida

Vilken lång resdag vi hade igår. Efter endast två korta timmars intensiv nattsömn ringde väckarklockan 3.45. Raskt skuttade vi upp och slängde oss in i bilen för att åka mot Landvetter flygplats. Eftersom alla längtade så till resmålet gick det lättare än jag vågade tro, för alla hade sovit ungefär lika lika.

Den lilla nätta resan till Berlin tog bara en timme och en kvart, så det var knappt att vi hann sätta oss och stödstrumporna som jag krånglat på mig mitt i natten kändes inte direkt nödvändiga.

I Berlin hade vi två timmar på oss att byta plan och det det var ungefär vad vi hann med innan vi slog oss ner på nästa flygplanssäte. Nästa resa blev betydligt längre, nio timmar och tjugo minuter senare skulle vi mellanlanda i Chicago. Lite slumrade vi nog till men mest tittade vi på film, trots att vi egentligen var trötta. Det är löjligt svårt att sova mer än en minut i taget i sittande ställning, tycker jag. 

Jag läste en del också och insåg snabbt att jag hade kunnat strunta i mascara denna dag, för tack vare Fredrik Backmans fullständigt ljuvliga bok Saker min son behöver veta om världen var den snart effektivt bortgråten. Vilken pärla till bok!! Vilken enorm kärlek vi får ta del av! Jag läste ut den på bara ett par timmar och att få vistas i Backmans universum i ett par timmar är som balsam för själen. 

Väl framme i Chicago fick vi huttrande (fyra hemska minusgrader och snö!) släpa med oss vårt incheckade bagage till en helt annan gate och checka in det igen. Knasigt, tyckte vi, men det var bara att lyda.

Sista planet skulle på två och en halv timme ta oss till Orlando och här fick vi inte ens platser bredvid varandra. Söta dottern och jag satt på varsin sida om gången på rad 18 och käre maken satt bredvid söte sonen på rad 28.

Plötsligt sade dottern att kvinnan bredvid henne var sjuk och behövde hjälp. Snabbt kallade jag på kabinpersonal som i sin tur efterlyste en läkare via radion. Kvinnan hade svårt att andas, förhöjd puls och tryck över bröstet. Raskt kom två män, varav en var förlossningsläkare, för att hjälpa den 83-åriga kvinnan som reste ensam på väg till sin son för att fira jul. Hon fick syrgas ur tub och de tog blodtrycket. Dessutom hade hon diabetes, så det var mycket med henne. 

Läkaren som tog hand om henne sa att hon troligen fått en hjärtinfarkt, så när vi landade kom genast två ambulansmän och tog hand om henne. Så dramatiskt! Hoppas verkligen att allt går bra för henne nu.

När vi äntligen kom fram till hotellet var klockan 2 på natten svensk tid och då var vi hungriga, så vi åkte och handlade en massa mat som njöt av. Innan vi lade oss hann klockan bli 5 svensk tid och 23 amerikansk tid. Vilken lång resdag!

Nu ska vi äta frukost och bege oss ut i ett härligt Orlando. Inte känns det alls som julafton, men härligt är det!

God Jul!