Konsten att säga ja

Nog är det oändligt mycket roligare att säga ja än att säga nej? Ja låter livsbejakande, härligt, spännande och alldeles, alldeles underbart. Nej låter avvisande, inskränkt, andefattigt och förfärligt, förfärligt tråkigt.

Sådan vill jag inte vara. Nänä. Jag vill inte säga nej och vara trist. Jag vill ropa JA och vara förtjusande och levande.

Mitt på dagen denna söndag tog jag en inplanerad powerwalk med en av mina käraste väninnor och vi var så flitiga att jag, enligt RunKeeper, lyckades sätta två nya personliga rekord; både i sträcka och i antalet brända kalorier. Gött.

På kvällskvisten ringde en annan mycket ljuvlig person som jag gärna promenerar med och frågade om jag hade lust att hänga med ut en sväng. Det är nu jag sätts på prov. Jag hade redan gått drygt sju kilometer i raskt takt, men jag vill inte vara en trist nej-sägare, så självklart beger jag mig ut ännu en gång.

Och vilken härlig promenad det blev.

Eftersom mobilen är med är kameran också det och jag fick några riktigt talande bilder för hur skön denna kväll var (bortsett från regnet som överraskade oss, så vi fick ta skydd under ett träd som hade lite fler blad än dem jag fotograferade...).

Moderfastigheten till hela vårt område är extremt förfallen numera och det är faktiskt lite sorgligt att se det en gång så pampiga huset när man går förbi. Det går massor av rykten om huset och det sägs finnas både döda människor och hästar kvar i byggnaden...

Utanför huset står träd som förstärker intrycket och inte ser det minsta levande ut. Det var länge sedan grenarna hade löv som pirrigt och nyfiket slog ut en vacker vårdag.

När vi närmade oss vårt hus lyste en vacker regnbåge upp himlen och minsann - det är sant det som sägs; att vid regnbågens slut ska man finna en skatt. Det gjorde vi. Vårt hus.

Jag gillar inte att en vecka börjar på en söndag, men tydligen är det så på RunKeeper, så idag började en ny vecka och jag tycker att det ser riktigt lovande ut än så länge. Nästan elva kilometer första dagen borde borga för en hygglig vecka, men vi får väl se. Jag är trots allt ingen idrottare.

Men jag gillar att säga ja.