Jag är, som många andra människor, fascinerad av fåglar. Någon ornitolog lär jag aldrig bli och jag prickar absolut inte i ett block av fåglar jag ser. Jag tycker bara att de är spännande. Vackra. Intressanta. Annorlunda. Det räcker för mig.
Från mitt fönster där jag sitter och arbetar några dagar i veckan har jag nöjet att ofta se ett antal tjusiga svanar simma omkring. Jag undrar ofta vad de tänker. Vad de grubblar över. Om de fryser. Om de får någon mat även så här dags på året. Om de har trevligt. Vill svanar ha det trevligt? Bryr de sig om sådant? Eller är de så upptagna av nuet att de inte funderar på sådant? Mindfulness i sin ädlaste form?
Änder finns det också ofta på plats utanför fönstret. Ibland simmar de på ett sätt som gör att det blir väldigt vackra V eller andra mönster efter dem. De liksom plöjer vattnet. Otroligt snyggt.
När jag åkte hem efter radiointervjun i Halmstad i måndags efter att i en timme ha pratat om kommande reportageboken Våra älskade orkade inte leva såg jag på avstånd hur en svärm fåglar åkte hit och dit i fantastiska mönster om och om igen. Jag hade gott om tid att ta fram mobilen och ta ett par bilder och det var verkligen en upplevelse att gång på gång se hur mönstret i svärmen ändrade sig.
Alla coolast kommer nog dock alltid besöket av en hornuggla på altanen att vara. Det var magiskt att få se denna vackra rovfågel på så nära håll en tidig morgon i mars 2011.
Men jag hoppas förstås på fler magiska fågelmöten framöver. Snart är ju våren här.
Och kameran är alltid laddad.
1 kommentar:
Jag håller med, fåglar är fantastiska. Men jag vill ha dem på lagom avstånd, jag är inte speciellt förtjust i dem om de blir närgångna.
Skicka en kommentar