När jag vaknade i morse fanns ingen gräns mellan hav och himmel. Det var helt magiskt att få titta ut genom sovrumsfönstret med sömndruckna ögon och bara se piren i dimma.
Vi har nu bott i vårt nya hus i två månader och käre maken monterade genast upp rullgardiner för fönstret i sovrummet, men ännu har vi inte använt dem. Hur ska man kunna stänga ute det vackra? Tids nog kommer solen att gå upp så tidigt att rullgardinerna säkert behövs, men ännu njuter jag av naturen in på knuten.
I eftermiddags var vi ute på promenad i vintersolens glans och det var så vackert över allt. Självklart var kameran med över axeln för utan kameran känner jag mig lite naken och möjligheten att få ta bilder är ofta det som får mig utanför dörren...
Jag halkade inte en enda gång, trots att jag konstant var livrädd och gärna stödde mig mot stabile maken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar