Den magiska morgonen

En sådan som jag ska bo där jag bor. Så är det bara.

När vi flyttade hit var tomten full av enorma träd som skymde den fantastiska havsutsikten, men var det något vi skulle ändra på så var det ju det. Jag älskar att fotografera och har alltid gjort det. Mitt första sommarjobb, när jag var fjorton år gammal, gav mig tillräckligt mycket pengar för att köpa min första kamera och den kostade 575 kronor. Den blev väldigt flitigt använd och hängde med i flera år innan jag hann jobba ihop mer pengar för att köpa en mer avancerad systemkamera.

Vi flyttade in i slutet av förra året och det tog tre månader innan jag kunde dra ner rullgardinen i sovrummet för jag älskade att vakna till soluppgångens ljuvliga strålar.

Sedan ett par veckor försöker jag dra ner när det är helg (även om det är en smula motvilligt, men det känns onödigt att vakna kring sexsnåret även på helgen...) men fortfarande låter jag rullgardinerna vara uppe fem dygn per vecka. Det kan betyda att jag vaknar lite tidigare än när klockan ringer 5.45 men det är värt varje sekund av vakentid.

Jag älskar att få vakna till en ny dag - oavsett om det är dimmigt, regnigt eller soligt.

Igår tyckte jag att det var så vackert när jag gick upp klockan 05.45 att jag genast plockade fram kameran. Det var dimmigt i horisonten, så E6:an som jag vanligen ser i fjärran var inbäddad i himlen och bara en tunn ljusstrimma av morgonsolen lyste i havet.

Jag satte på tevattnet. Och gick snart förbi fönstret igen. Så förändrat det var! Jag tog en bild till.

Därefter gick jag in i badrummet och gjorde mig iordning  medan jag väntade på att tevattnet skulle svalna. Sedan gick jag ut i köket igen och passerade då vardagsrummet. Då hade naturen förändrats igen, så jag tog en bild till.

På bara 28 minuter hann naturen förändras så mycket som bilderna visar och inte en enda av dem är det minsta manipulerad.

Vilken vacker värld vi har. Och i den finns vi.

Det är ganska fantastiskt.