Utflykt till Olympos, Karpathos

I år var sjätte året i rad som vi besökta paradisön Karpathos och det är alltid lika underbart där. Vägarna är däremot inte så väldigt roliga att köra bil på, utan de är tvärtom både slingriga och luriga. Dessutom saknas räcken så gott som överallt och det är stup alldeles vid vägen. Får man möte blir man (läs jag) livrädd. På bilden nedan ser man hur vägen går precis längs kanten och hur sand har rasat ner för stupet. Man vill liksom inte att bilen gör sammalunda...

Vägen till den vackra byn Olympos har under alla år varit en katastrof och därför har vi inte åkt dit. Nytt för i år var dock att de gjort en betydligt bättre väg dit, så en dag när det inte blåste tillräckligt för att vindsurfa, vilket ju faktiskt är huvudanledningen till att vi åker dit varje år, begav vi oss på utflykt.

Först stannade vi till vid en öde strand och den var väldigt läcker på alla sätt, men vägen dit var helt galen. Så smala serpentinkurvor att knappt ens två getter skulle kunna mötas där och två bilar kunde det sannerligen inte. Som tur var fick vi inte möte och käre maken fick se till att ha lite fart på bilen så vi inte skulle börja rulla bakåt i backarna.

Stenarna på stranden var fascinerande platta och perfekta att kasta macka med.

Tillsammans med ett stort gäng lediga surfare åkte vi sedan mot Olympos och det visade sig vara en otroligt vacker liten by med hus så tätt att det på håll inte ens tycks vara gångvägar emellan. Men det var det, så vi promenerade hela vägen upp till den lilla kyrkan på toppen och det var otroligt tjusigt och mysigt på alla sätt.

Mellan husen var det helt vindstilla och vansinnigt hett i solen, men så fort det blev lite öppet mellan huskropparna smög havsvinden fram och den blåste rejält. Väldigt fläktande och skönt!

Vi avslutade utflyktsdagen med ett besök i Lefkos, som har en härlig sandstrand att bygga sandslott på och ett fantastiskt vatten att bada i. Det går att bada hur länge som helst och bara ligga där och guppa på de små vågorna ...