Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

måndag 10 oktober 2011

Bröstcancer? Omöjligt, tänkte jag


Självklart måste vi köpa en massa rosa saker när det är bröstcancer månaden oktober. Den nya kollektionen med Rosa bandet att sätta fast på jackan är riktigt snygg tycker jag. Kul att Per Holknekt och Lena Philipsson valt att göra sex olika mönster. Det tog dottern flera minuter att välja.

En del av de andra rosa sakerna vi köpt ser ni på bilden ovan. Diskborsten är ju riktigt glamorös och snygg!

Första gången jag var på mammografi blev jag bara några dagar senare remitterad till ett större sjukhus några mil bort för ytterligare undersökning. Jag blev helt chockad när kallelsen kom och var fullständigt övertygad om att de måste begått ett misstag.

Inte jag, väl?! Jag som är så ung/frisk/pigg/energisk och inte har bröstcancer i släkten. De kan omöjligen mena mig.

Men jodå. Jag ringde och frågade och de bekräftade att det var mig de menade och att plåtarna behövde tas om för att de sett något skumt på de första.

På darriga ben vinglade jag in på avdelningen och de klämde brutalt ihop brösten som de alltid gör. Sedan fick jag sitta ner i väntrummet igen. Efter ett tag kom de tillbaka och sa att de ännu inte var nöjda. Min hjärna frös till is och tankeverksamheten upphörde helt i några sekunder medan jag fick lydigt följa med för att genomgå ett ultraljud.

Där låg jag, ynklig, halvnaken och med bultade hjärta och kände hur hur de for fram och tillbaka över brösten och upp i armhålan och ner igen. Jag, som inte ens tänkt att det här kunde bli ett verkligt scenario, funderade på hur många kvinnor som faktiskt drabbas av bröstcancer varje år. Som ligger precis som jag och nås av ett fruktansvärt besked.

Varför skulle jag inte vara en av dem?

Efter en olidligt lång väntan kom äntligen beskedet att det inte var någon fara. Åh, så lätt luften blev att andas! De sa att det bara var en mjölkkörtel som sett mystisk ut, men att de ville kontrollera detta extra, eftersom det var första gången jag var kallad och de inte kunde jämföra med gamla plåtar om det skett någon förändring.

Jag klarade mig - i alla fall den här gången - och mina tankar går till alla som inte har samma tur i livets nyckfulla lotteri...


14 kommentarer:

Åsa sa...

Åååh fy vilken mardröm :(
Men vilken enorm lättnad att det inget var...piuhh..

Å du, mensen va 3 dagar sen, jag som alltid är punktlig, nästan på minuten :)
men jajja...någon gång kanske det blir min tur :)

Kram på dig

♥ Carina ♥ sa...

Åh vad jobbigt! Kan tänka mig att det var många tankar som irrade runt i huvudet på dig den där stunden. Vilken tur att det inte var något allvarligt. Tyvärr så får ju inte alla positivt besked...
Kram

Joanna Björkqvist sa...

Åsa: Ja, för mig var det en enorm lättnad! Synd att ditt "besked" idag inte var lika stor lättnad... Tänker på dig och skickar en stor varm peppkram inför nästa försök!

Carina: Så otäckt när det plötsligt handlar om en själv och inte bara är siffror i statistiken... Lider med alla som får beskedet och deras familjer som också drabbas... Kram!

Mallan sa...

Fy vilken känsla! Jag har också samlat på mig band och rosa saker :-)

Tankar vid midnatt sa...

Gratulerar till livet. Har oxå varit kollad extra för knuta och det är en stor gåva att inte tillhöra dessa 7000 kvinnor som årligen ett tråkigare besked. I mitt arbete ser jag dagligen dessa kvinnor och de har det tufft. Vi måste stödja våra medsystrar!!!

Anonym sa...

Hjärtegrynet!
Jag förstår vad du skriver, för jag har varit där själv. Inte gällande bröstcancer men min tandläaker skickade röntgenbilder till min läkare då hon upptäct ngt "konstigt" det var som tur var inte något, men jag var som paralyserad när jag gick därifrån. Skrämmande.
Sista när jag var hos min husläkare tittar hon på mig och frågar om jag undersökt födelsemärket jag har på ryggen. Oops, jag som solat sedan jag var 15 år. Nope, och feg som jag är har jag heller inte bokat ngn tid för att undersöka det (jag var där i Juli) Yes jag förstår känslan, den är skrämmande...

Kram

Joanna Björkqvist sa...

Mallan: Det var riktigt otäckt i några dagar... Bra att du också stöder forskningen! :)

Tankar vid midnatt: Så skönt att du också klarade dig ifrån hemska besked! Jag håller med dig; vi måste stödja varandra, både friska och sjuka!

Joanna Björkqvist sa...

Stoffisen: Hu, var läskigt med tandläkaren! Skönt att det inte var någon fara!

Och du, gå genast och få födelsemärket kollat!!! Jag vill inte skrämma upp dig, men det är faktiskt viktigt! En mycket nära väninna till mig fick plötsligt en plita i naveln och den försvann inte. Jag sa till henne att genast gå till läkaren och det var faktiskt malignt melanom, alltså hudcancer! Som TUR var kom hon i tid, så de kunde operera bort det och det är ett par år sedan och hon har inte fått något återfall. Låt det inte gå för långt! Gör det bara! Idag! :)

Kram och hejarop, så du kommer iväg!!!! ;)

Åsa sa...

tack fina du för din kommentar :)
Kram och sov så gott

Joanna Björkqvist sa...

Åsa: Tack själv för att du tittar in och delar med dig av ditt liv! Varma godnattkramar!

Villa Frejas bokblogg sa...

Å vilken skräck. Tur att det inte var något allvarligt.
Kram.

Joanna Björkqvist sa...

Husfrun: Det var verkligen tur... Hoppas turen håller i sig! :)
Kram!

Anna sa...

Vilken fin text. Livet är skört... vad skönt att det visade sig vara en solskenshistoria till slut.

Diskborsten är för övrigt galet snygg, en sådan ska jag minsann leta rätt på!

Joanna Björkqvist sa...

Anna: Man får ju sig en tankeställare, för visst är livet skört...

Hoppas du hittar en diskborste - den är riktigt trevlig att diska med! :)