Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 27 oktober 2011

När tornadon drar fram

Före.
Jodå, detta är före.

De som känner mig och har varit hemma hos oss vet att här bor ett gäng glada och kreativa bohemer. När vi ska ha gäster försöker vi kratta undan det värsta, men självklart bara på de ytor där gästerna förväntas röra sig. I övrigt lever våra saker sina egna liv i högar ungefär som vanligt.

Den översta bilden är på vårt matsalsbord. Där, i husets hjärta, sitter jag och skriver på dagarna, och där gör vi läxor på kvällen. Vi pysslar och ritar också där och när trevliga människor kommer på besök röjer vi som sjutton för att kunna sitta och äta där.

Nu är det en vecka sedan det var fint på bordet och på en vecka hinner det bli så där stökigt som det är på första bilden. Jag vet inte om det är någon idé att förklara hur alla sakerna har hamnat där, för ibland förstår jag det knappt själv, men några saker är lite kul att berätta om eftersom de ligger där högst tillfälligt.

Fotoalbumet på sonen finns där för att han har i läxa att ta med sig en bebisbild. Boken Bitterfittan ligger där för att den har exakt de mått som jag har beställt på min egen roman och de andra böckerna är axplock ur bokhyllan, för att kunna skriva inlagan korrekt. Inlagan är för den oinvigde allt som finns mellan pärmarna på boken och då måste man veta var titeln ska stå och var ISBN-numret ska vara.

Pappren som sticker fram under min dator är verklig storlek på mina boksidor och de tittar fram sådär lagom nyfiket, tycker jag.

Flingorna står kvar efter dotterns mellanmål och påsen från Bodyshop innehåller en födelsedagspresent, för om man är medlem får man alltid 100 kronor att handla för i samband med sin födelsedag och i tisdags var det hög tid för mig att göra det. En hel del pärlor dräller runt mitt på bordet också och de ligger där sedan i söndags, då jag och dottern gjorde armband och vinglassmycken.

Efter.
Åh, så fint det blev när tornadon svept fram.


När vi flyttade in i vårt hus för drygt tolv år sedan funderade vi länge och väl på vilken färg och vilket mönster vi skulle ha på bänkskivorna i köket. Jag har många gånger undrat varför vi lade ner så mycket tankemöda på det, för de syns nästan aldrig under alla grejer som ständigt och jämt bara råkar hamna där.

Före.
Japp, utan tvekan är detta innan jag röjde.

Nu har det varit helt överbelamrat på ena köksbänken, eftersom dottern och jag handlade en massa mat i tisdags. Eftersom jag har varit så djupt försjunken i att få färdigt min roman, så har jag inte prioriterat sådana världsliga saker som att ställa in matvaror i skafferiet.

På golvet syns också vår stora pumpa som vi betalat 112 kronor för. Den ska vi snart attackera.

Men nu är det fint även på den här bänken. Skönt.

Är det någon mer som behöver röja lite inför helgen...? Fast kanske inte så här mycket...?

Efter.
Den rosa brödkorgen stod på bänken förut med, men syntes inte alls i röran.



12 kommentarer:

Ninas skrivarlya sa...

Ja, de där före-bilderna känner jag igen från vårt hus också. Här är en ständig tornado i huset. Men vi har ett slags kaos i röran också som tur är. :D

Joanna Björkqvist sa...

Nina: Härligt att ni har ett slags kaos i röran också! ;)

nillas liv på pinnen sa...

Hahaha! Jag blir så lycklig av att se att det finns fler än jag som trivs i kreativt kaos (vilket låter mycket bättre än 'stökig röra' som det väl oftast handlar om hemma hos mig...)

Idag(!) plockade jag upp det sista presentpappret från golvet efter mitt födelsedagsfirande i förrgår...

Katarina sa...

jag känner igen röran - trots att det i mitt hushåll bara är en person som stökar ner och inte en hel familj :) men mitt köksbord är också JÄMT belamrat med böcker och papper och pryttlar... får röja med jämna mellanrum.
Blev nyfiken på din bok. När beräknas den komma ut? Vad spännande det måste vara med alla beslut som ska fattas ang. utseende och så vidare, fast jag förstår att det är svåra val.

anette sa...

Kreativt och sunt hem tycker jag. Ett hem ska vara i rörelse och skapa lätt panik när inbjudna väntas på fika eller en middag, och bli som nytt på ytan så ingen ens kan ana vad som fanns runt omkring en kort stund innan. Det jobbiga som jag tycker är, när det dyker upp någon och ringer på dörren och jag inte väntar någon gäst ?! Då kan jag bli lite stirrig och lätt uppstressad med ett generat ursäktande som gästen säkert skiter föga i, hur jag vill ha det runt omkring mig.
För visst vore det trist att ha ett hem som man inte kan leva sitt liv i. Jag önska att jag inte hade varit så petig och pretto när mina barn bodde hemma, utan att jag var mera som jag nu har blivit .
Sov så gott
kram

Joanna Björkqvist sa...

Nilla: Alltid skönt att inte vara ensam - håller med! Och presentpapper påminner ju om något trevligt, så dem vill man ju inte plocka bort! :)

Katarina: Lätt hänt att det blir stökig även i de minsta hushåll - I know! ;)

Jag hoppas att boken hinner ut före jul - helst första veckan i december. Kommer nog att bli tajt att få ut den i handeln och så, men hos mig kommer den förhoppningsvis gå att köpa i alla fall!

Anette: När min då tioåriga dotter hade en kompis hemma för ett par år sedan såg vårt bord ut ungefär så här, fast antagligen ännu värre och då frågade den lilla kompisen "Använder ni inte det här bordet?" Och jag tänkte "Det är ju JUST det vi gör! Vi använder det till ALLT!" Så olika man kan se på saker!

Det viktigaste är ju att de som bor i hemmet trivs där - hur man än väljer att ha det. Jag har slutat be om ursäkt för att jag inte städar ihjäl mig. Det är fint emellanåt och det får räcka...

Sov så gott du med! Kram!

Anneli sa...

Wow! Hur hinner du med allt. Själv tycker jag att allt förfaller här hemma. Strykberget växer sig högre och högre. Skrivbordet syns inte längre och maken gör mat åt barnen, det gör han inte särskilt ofta :) Jag är uppslukad av mitt manus. Snart måste jag besöka verkligheten igen :D

Vad härligt det är att ditt manus är på våg, då får jag alldeles snart läsa :) Lycka till med allt!

Anneli sa...

På väg menar jag förstås, det är sent nu :)

Marina sa...

Just nu får vi inte riktigt det kaoset, men det beror helt enkelt på att vi inte har så mycket grejor så det kan bli så! Annrs, i vårt"vanliga liv" var det väl inte alldeles ovanligt. Har hamnat i en fas där jag har insett vad otroligt lite saker man egentligen behöver och jisses vad det är skönt...fast risken är säkert att när vi flyttar tillbaka hem, så är vi snart inne i den där trallen där man bara inte kan leva utan alla olika modeller på glas, porslin av olika slag och alla andra prylar som bara finns...

Joanna Björkqvist sa...

Anneli:Mitt strykberg är också gigantiskt nu! Det ligger t o m sommarklänningar i högen, för dem har jag inte brytt mig om att stryka sedan jag slutade använda dem för ett par månader sedan. Borde kanske i alla fall flytta dem från bänken i tvättstugan, annars lär det se lika stöka ut ända fram till maj!

Jag vet alltför väl hur det är att vara uppslukad av sitt manus, men nu har vi väl båda skickat iväg våra små telningar en sväng? Nu är det tumhållning som gäller! :)

Marina: Intressant det där med sakerna! När min man var ute och reste halvårsvis innan vi träffades insåg han att allt man behöver ryms i en ryggsäck... Och ändå har vi hur mycket prylar som helst här hemma... Ska bli intressant att se hur det blir när ni kommer hem igen!

Duktiga Tjejen sa...

VILKEN SKILLNAD!

Här ser det mest ut överallt som på dina före-bilder...

Joanna Björkqvist sa...

Duktiga Tjejen: Det gör det ju oftast här med! Men skönt när det plötsligt blir fint igen! :)