När tornadon drar fram

Före.
Jodå, detta är före.

De som känner mig och har varit hemma hos oss vet att här bor ett gäng glada och kreativa bohemer. När vi ska ha gäster försöker vi kratta undan det värsta, men självklart bara på de ytor där gästerna förväntas röra sig. I övrigt lever våra saker sina egna liv i högar ungefär som vanligt.

Den översta bilden är på vårt matsalsbord. Där, i husets hjärta, sitter jag och skriver på dagarna, och där gör vi läxor på kvällen. Vi pysslar och ritar också där och när trevliga människor kommer på besök röjer vi som sjutton för att kunna sitta och äta där.

Nu är det en vecka sedan det var fint på bordet och på en vecka hinner det bli så där stökigt som det är på första bilden. Jag vet inte om det är någon idé att förklara hur alla sakerna har hamnat där, för ibland förstår jag det knappt själv, men några saker är lite kul att berätta om eftersom de ligger där högst tillfälligt.

Fotoalbumet på sonen finns där för att han har i läxa att ta med sig en bebisbild. Boken Bitterfittan ligger där för att den har exakt de mått som jag har beställt på min egen roman och de andra böckerna är axplock ur bokhyllan, för att kunna skriva inlagan korrekt. Inlagan är för den oinvigde allt som finns mellan pärmarna på boken och då måste man veta var titeln ska stå och var ISBN-numret ska vara.

Pappren som sticker fram under min dator är verklig storlek på mina boksidor och de tittar fram sådär lagom nyfiket, tycker jag.

Flingorna står kvar efter dotterns mellanmål och påsen från Bodyshop innehåller en födelsedagspresent, för om man är medlem får man alltid 100 kronor att handla för i samband med sin födelsedag och i tisdags var det hög tid för mig att göra det. En hel del pärlor dräller runt mitt på bordet också och de ligger där sedan i söndags, då jag och dottern gjorde armband och vinglassmycken.

Efter.
Åh, så fint det blev när tornadon svept fram.

När vi flyttade in i vårt hus för drygt tolv år sedan funderade vi länge och väl på vilken färg och vilket mönster vi skulle ha på bänkskivorna i köket. Jag har många gånger undrat varför vi lade ner så mycket tankemöda på det, för de syns nästan aldrig under alla grejer som ständigt och jämt bara råkar hamna där.

Före.
Japp, utan tvekan är detta innan jag röjde.

Nu har det varit helt överbelamrat på ena köksbänken, eftersom dottern och jag handlade en massa mat i tisdags. Eftersom jag har varit så djupt försjunken i att få färdigt min roman, så har jag inte prioriterat sådana världsliga saker som att ställa in matvaror i skafferiet.

På golvet syns också vår stora pumpa som vi betalat 112 kronor för. Den ska vi snart attackera.

Men nu är det fint även på den här bänken. Skönt.

Är det någon mer som behöver röja lite inför helgen...? Fast kanske inte så här mycket...?

Efter.
Den rosa brödkorgen stod på bänken förut med, men syntes inte alls i röran.