Man måste släppa taget även om det är svårt. Det är så det fungerar i livet, för man kan inte sitta och hålla i något krampaktigt år efter år.
Så kände jag när jag skulle lämna mina älskade små barn på dagis. Hjärtat värkte och ögonen tårades så fort jag vänt mig om och var på väg mot jobbet, men jag var tvungen att släppa taget. De behövde något annat än att bara dra sin mamma i kjoltyget och det blev så bra så. De stortrivdes efter ett par infasningsveckor och allt blev toppen.
Nu är det romanen jag måste släppa taget om. Jag vågar knappt säga det, men mitt mål var att vara klar idag och jag är faktiskt klar. Jo, jag har gått igenom den en extra gång och nu är det den så bra som jag kan göra den. Jag kan inte göra den bättre. Det här är min bok. Gillar ni den blir jag glad, men om ni inte gillar den så är den ändå min älskade bebis och jag tycker att den är fantastisk. Bättre än så här blir inte den här boken i alla fall.
Så det så.
Om jag inte jag tycker så om mitt hjärtegryn till bok, så lär knappast någon annan tycka det heller. Men jag tycker faktiskt så. Det är en bok som jag själv hade köpt och jag tror att jag hade tyckt om att läsa den. Den har ett lätt och flytande språk och händelserna matas på i lagom takt. Jorå.
Om jag inte drabbas av någon sorts panik, så ska jag försöka låta den vara nu och bara koncentrera mig på omslaget, baksidestexten och författarpresentationen på insidan av omslaget under helgen. Det är nog så läskigt!
Sammanfattningsvis innehåller boken nu
- 296 A4-sidor
- 139 826 ord
- 773 722 tecken
Mitt sikte var 750 000 tecken, men det gick inte att skala bort så mycket av allt spännande och intressant jag hade att berätta. Så kan det gå.
Planen var att skriva en krönika idag också, men när man är så djupt inne i flödet som jag har varit idag måste man gneta på och inte tappa fokus. Det är inte deadline på krönikan förrän på måndag morgon, så jag har ju hela helgen på mig, som Åke sa.
Det känns bra idag. Det gör det faktiskt. Intalar jag mig själv och snart är jag helt övertygad.
Jorå.
8 kommentarer:
Jag är stolt över dig!
Jag är också oerhört nyfiken på boken, och trots, som du vet, att jag inte är en bokläsare kommer jag att ge den en chans! Jag kommer känna kärlek i varje rad för du är underbar.
Dessutom vill jag ha den signerad! :D
Kraam
Stoffisen: Vad gullig du är! TACK!!! Det ska bli mig ett sant nöje att signera den åt dig och rita ett fint <3 i den!
Kram!!!
Etthundratrettioniotusenåttahundratjugosex ord! Jag är svårt imponerad.
Nilla: Det allra lustigaste är ju att jag farit fram med macheten och skalat bort två tredjedelar! ;)
Det ska bli väldigt spännande att läsa resultatet :)
Marina: Tack så mycket för att du tycker det! Jag ser så mycket fram emot att få hålla boken i handen och inte bara ha den på datorn! :)
Jag ser verkligen emot att få läsa din dok.
Vad heter den och kommer den att komma ut som bok? I så fall...när?
Spännande!
Jag vet hur svårt det är att släppa taget om sina små. Svårt att acceptera att dom klarar sig faktiskt sig utan en...ja...ett tag i alla fal ;)
Kram på dig!
Camilla: Den heter Nära dig och kommer ut i början av december! Du kan lätt som en plätt beställa den direkt från mig och då får du den gärna signerad om du vill! :)
Kram och ha en fin lördag!
Skicka en kommentar