Maken ordentligt firad

Eftersom sonen har konstundervisning som slutar klockan 18.30 brukar vi äta middag vid 19.30 på tisdagar, så det är den dagen vi är som mest sydeuropeiska. Normalt dricker vi inte vin till maten så där mitt i veckan, men idag hade vi laddat. Idag skulle det korkas upp.

Efter käre makens krasch på SM i söndags visste jag inte riktigt vilken nivå han ville lägga firandet på rent dryckesmässigt, för han har genomgått fem läkarbesök och har fortfarande ont, men jag hade i alla fall förberett med mat som jag vet att han tycker om. Klart att födelsedagsbarnet ska få mat han gillar!

En trerättersmeny var given så vi började med grillat vitlöksbröd med ruccola, plommontomater och grovriven parmesan. Det är en enkel förrätt som går snabbt att göra, men den är förföriskt god. Om man vill kan man byta ut parmesanen mot små söta bollar av mozzarella.

När maken såg vad jag dukat fram och jag ställde fram mitt modesta bubbelvin, eller skumvin som de säger på Åland, så bestämde han sig raskt för att det måste bli champagne trots allt!

Så där satt vi och skålade för att han föddes för ett antal år sedan och för att han ändå mår så bra som han gör en dag som denna.

Därefter var det dags för huvudrätten och då hade jag gjort egen pesto. Det vet jag att han uppskattar, så det var mat gjord med omtanke och kärlek och ändå i all sin enkelhet. Till detta blev det färsk pasta och grillad kyckling.

Käre maken är inte förtjust i sötsaker, för att uttrycka det milt, men söta dottern tycker att födelsedagar ska firas med tårta och jag kan inte annat än hålla med innerst inne, så hon fick välja. Valet föll på daimtårta och det var precis lagom avancerat en tisdag. Sött och busigt för att vara mitt i veckan, men inget märkvärdigt alls.

Så nu sitter vi här. Bubbliga och glada av champagnen och tycker att livet är rätt gott.

Och absolut värt att firas.