För ett par veckor sedan fick jag en vacker cyklamen av min snälla mamma. I morse fick jag en chock när jag såg hur den hängde och såg eländig ut. Hjälp!
Jag kastade mig ut i köket med krukan i högsta hugg och hällde vatten i botten och stoppade ner den minst sagt ledsna och förtvivlade växten.
Sedan följde några spännande timmar. Hur skulle det gå med blomman? Självklart dokumenterade jag händelseförloppet, för jag säger som kloka Nilla gör i högerspalten på sin blogg: "Det som inte dödar blir ett bra blogginlägg."
Fast hon kanske inte i första hand tänkte på just blommor...
 |
| Efter en halvtimme börjar den kvickna till... |
 |
| ... och efter någon timme ser det hoppfullt ut. |
 |
| Efter två timmar börjar även blomman längst till vänster få kraft att resa sig... |
 |
| Kom igen nu då, vänsterblomman! Du klarar det! Kör hårt! |
 |
| YES!!!! Tack så mycket, snälla fröken Cyklamen, för att ni vill tillbringa ytterligare en tid hos oss. |
5 kommentarer:
Aliiiive! Bra jobbat
Weeho!! Vad glad jag blir...
Linnea i Colorado: Yes - tack! När jag ser allt jobb du gör tycker jag att detta är alldeles lagom... ;)
Mie: Jag blev också både glad och lättad! :)
Det var väldans! Var det krut i vattnet?
Nilla: Yepp, här har vi krutvatten minsann! Borde kanske ta mig ett glas...?
Skicka en kommentar