Ett stort hjärta till alla som delar med sig av sina tankar och gör världen mer intressant, givande och spännande! |
Hela dagen har jag suttit och filat på pyttegrejer i mitt manus och då och då har jag kikat in på bloggen och läst en massa kloka kommentarer från er, underbara och reflekterande bloggläsare. Det känns så skönt att ni förstår vad jag menar när jag gnällde över dotterns lärare i morse.
Lärare är ju så otroligt viktiga personer i en ung människas liv. Det pratas jämt och ständigt om hur viktigt det är att lärarna är behöriga och visst, jag har absolut inget emot behöriga lärare. De får gärna vara behöriga allihop, men det som är viktigare för mig är kompetensen.
Så som jag ser det hela önskar jag de bästa lärarna till både mina och andras barn och då är det kompetens jag värdesätter högst. Jag vill att eleverna ska få med sig det de behöver rent kunskapsmässigt och samtidigt utvecklas och växa som människor. De ska bli ansvarsfulla och omdömesgilla vuxna så småningom och för att bli det behöver de bli sedda och stöttade för den de är.
Det är så mycket enklare att kika i betygen vilken skola lärarna har gått på och är det rätt skola blir det en ok-stämpel i rumpan. Är det istället en flerårig universitetsutbildning från en adekvat, men annan utbildning, så går det bort. När allt egentligen handlar om att att ge eleverna det de behöver.
Samma sak är det med betygen. Det är så himla lätt att prata om att betygssystemet måste ändras och att för få elever blir godkända, när det i själva verket borde pratas om hur man ska göra för att fånga eleverna och utveckla deras intresse att själva söka kunskap. Jämför unga och deras datorer. Inte sjutton är det en vuxen som lärt dem allt de behöver kunna för att spela spel, surfa runt och fullständigt bräcka de flesta vuxna. Där är det minsann inga problem att lära sig. Herrejösses, ungar är smarta som attan.
Det är alldeles för lätt att koncentrera sig på de frågor som besvaras genom att man tittar på dokument som lärarexamen och mycket svårare, men också mer intressant, när man börjar prata om vilken kompetens som behövs för att bli en bra lärare.
En spännande, men läskig diskussion, som få är beredda att ta tag i. Fast jag tycker det är grymt intressant.
5 kommentarer:
Visst är det så, fast just frågan om hur man ska fånga elevernas intresse och utveckla förmågan att söka sin egen kunskap är en väl diskuterad frågeställning. Kanske inte i media, men ute på skolorna. Sedan kommer ju nästa problem, eftersom varje individ har olika förmåga att klara detta så gäller det att fånga upp var och en på deras egen nivå, och det är inte alltid det lättaste...
Men som du sa, engagerade lärare som bryr sig och trivs med sin roll, är nog ändå något av det viktigaste.
Marina: Jodå, det diskuteras emellanåt, men min erfarenhet är ändå tyvärr genom åren att mest tid trots allt har lagt på att diskutera om eleverna får ha keps, tugga tuggummi och måste med sig egen penna till lektionerna... Tänk om man lagt allt den där tiden som kepsfrågan har tagit på att hjälpa eleverna!
Jag har jobbat som lärare i åk 6-9 i tolv år...
Det är svårt att motivera till lärande....
Precis...det är skillnad på att vara behörig och att ha kompetens.
Det är som du säger. ..Lärare är ju en sådan viktig person i ungdomarnas liv.
Kram på dig!
hannafialotta: Jo, men det går faktiskt.De allra flesta når man om man kämpar...
Camilla: Japp, tyvärr är det ju så... Jag minns själv varenda lärare jag haft så nog är de viktiga! :)
Kram!
Skicka en kommentar